Dags för mer realistisk syn på droger... eller?
Vetenskapen kan öppna för bättre inställning än vi känt till
TV En halv miljon britter tar den illegala drogen ecstasy varje vecka. Mycket litet är känt om hur mdma, den aktiva ingrediensen, verkar.
Förra veckan visade den engelska tevekanalen Channel 4 två program under rubriken Drugs live som presenterade en unik forskningsstudie av mdma:s effekter på hjärnan. Vetenskapsmännen hade fått nej till forskningsbidrag, men tevebolaget sköt till pengarna mot att studien presenterades live.
25 frivilliga med olika bakgrund genomgick blindtester med MDMA och placebo. Deras värden mättes, deras hjärnor studerades i en magnetscanner och de fick svara på en mängd frågor. Till slut presenterades studien live i studion med forskarna och flera försökspersoner, inklusive en som var under påverkan.
Teveprogrammet fick två miljoner tittare. Intresset för en realistisk och vetenskaplig presentation av drogfrågan är stort.
En av försökspersonerna var en medelålders präst som vittnade om djup lycka, men som också erkände att hon blivit ointresserad av Gud. Lionel Shriver, författaren till Vi måste prata om Kevin berättade om att bli ett med sig själv. Den enda av de 25 som inte hade en behaglig och berikande upplevelse var en yrkessoldat som kämpade mot effekterna.
Med tanke på att de spärrades in ensamma i en trång MRI-scanner när effekten satte in, är det snarast konstigt att inte fler snedtrippade.
Programmet väckte stort uppseende: många rasade mot att människor med ett leende berättade om en illegal drogs positiva effekter, medan andra tyckte att det vetenskapliga utfallet var ganska torftigt.
Att MDMA frisätter serotoninet i hjärnan är sedan länge känt, och man har ofta spekulerat över möjligheten av att använda denna upplevelse i terapisammanhang, men också över om det kan leda till långvariga depressioner och problem med minnet.
Det nya i studien kom ur hjärnscanningen, som visade att MDMA slappnar av en förbindelse i hjärnan som är överaktiv hos personer som lider av depressioner och tvångssyndrom. Förmågan att temporärt försvaga denna överaktivitet såg forskarna som en möjlighet i behandlingen av dessa sjukdomar.
Vad man än tycker om det sensationalistiska Channel 4-programmet, pekar det mot ett viktigt behov och ett stort problem. Moralpaniken kring droger som ger njutning och eufori har under lång tid hindrat seriös forskning, samtidigt som konsumtionen fortsätter att vara stor. Kanske kan vi nu hoppas på mer och bättre studier av ecstasy som inte behöver finansieras av tevekanaler.
Min impulsiva slutsats efter att ha sett programmen är att det vore bra för folkhälsan och folklyckan om färre svenskar tog sina sedvanliga drängfyllor på fredagkvällarna och istället droppade ecstasy och kramades och dansade.
När får vi se Drugs live på Sveriges Television?
