Hypnotiska konster på Moderna museet

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2015-06-12

Junisolen strilar in i Moderna museet. Bredvid mig på en bänk sitter Herman Melvilles Bartleby, the Scrivener. Den ”levande boken” är en del av Mette Edvardsens verk Time has fallen asleep in the afternoon sunshine, inspirerat av Bradburys Fahrenheit 451 där människor lär sig böcker utantill, för att ersätta den utrotade fysiska varianten.

Edvardsen ser mig i ögonen medan hon läser verket som hon memorerat. Hennes kropp är en del av boken, i avsaknad av ett fysiskt objekt som förflyttar fokus bort från oss, vårt möte.

Hennes flamländska brytning och textens gammaldags artonhundratalsengelska skapar filter mot berättelsen - som handlar om gamla män som arbetar med att kopiera text. En handling skapas inom mig, trots att jag inte begriper allt.

Mötet är intimt. Det känns som att vi blivit vänner, trots att vi bara tillbringar en halvtimme tillsammans.

Hon är den enda som talar. Var det såhär det var att leva under den tid då vårt enda ljus var lägereldar?

När vår stund är slut väcks jag ur en meditativ lunk. Jag tänker på Raimundas Malasauskas konstutställning under hypnos (Bonniers konsthall 2011). Verken som hypnotisören manade fram, och jag återskapade i mitt inre, minns jag bättre än många utställningar jag - fysiskt - varit på.

På samma vis känner jag att Melville kommer leva kvar i mig längre. Trots att jag inte har sett en enda bokstav med egna ögon.

Fotnot: Symposiet ”Translate, Intertwine, Transgress” pågår till och med i morgon.

Ida Therén