Som film – för öronen
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-20
Kinesisk musik att försvinna in i
I år firar den kinesiska zodiaken guldet och tigern. Så vad vore lämpligare än att lyssna – och läsa – Cecilia Lindqvists cd The Sound of the Soul – Music for qin and xiao (Caprice Records).
Lindqvist bor visserligen i Sverige, men har även ett kinesiskt namn, Lin Xili, och lever enligt den kinesiska zodiaken. Det gör nästan alla kineser. Det går heller inte att separera den kinesiska lutan qin från den feodala staten Qin, som för tretusen år sedan utvecklades till den första dynastin. Eller från Qin-folket. Eller från provinsens speciella natur med sina vattendrag, bambuskogar och sagor. Allt tycks lagrat i instrumentet och hur man varsamt spelar det. Samma sak med den ännu äldre, kantblåsta flöjten xiao.
När Lindqvists lärare Wang Di fick frågan vad för slags instrument qin är, svarade han: ”Tänk dig att du släpper ner en liten vit pärla i en skål av grön jade. Så ännu en, och ännu en och sen rasar det ner ett stjärnfall av pärlor i skålen och ljudet är alldeles kristallklart och varje ton hörs var för sig och så blir allt stilla.”
Det handlar om den enskilda tonens kvalitet, 26 olika sorters vibraton och 54 fixerade ackord, och om att ingenting kan lämnas åt slumpen.
Lyssningen sker helst liggande. Som en övning i att släppa taget och försvinna in i musiken. Och just i själva ”försvinnandet” kan det mesta upplevas som en överraskning. Det gör att qin- och xiao-musiken känns både gammal och ny.
Ofta utvecklas den trappstegsvis, med en frisk lätthet och ett rörligt ornament på krönet. Det är mycket Zen och Tao i detta, att betrakta varje liten rörelse som möjlig musik.
Lindqvist fick frågan i anslutning med att hennes bok ”Qin” tilldelades Augustpriset 2006. Vad har qin lärt dig?
”Det handlar om att kunna söka de där lugna punkterna i livet, att hitta de där korta men väldigt effektiva pauserna. På samma sätt som djup sömn. Man reparerar sig, rår sig själv, blir lugn.”
The Sound of the Soul sammanför det bästa av världar där dynastierna avlöst varandra och musiken bär på en egen berättelse om stenmannen, rorsmannen, gråterskan, lövblåsaren, månen, vattenfallet, fiskmåsen, årstiden … Instrumentet står för naturen och solisten ( Deng Hong, Chen Shasha och Zhu Lei) symboliserar folket.
Det är som film för öronen. Den hör hemma utomhus som ett soundtrack för allt långsamt pågående men fungerar även i ett vardagsrum med Nissehylla.
Mikael Strömberg
