Konstmoskén tvingas stänga
Venedigbiennalen stoppar det isländska konstverket
KONST I fredags kom så det väntade beskedet: myndigheterna i Venedig stänger den isländska paviljongen – moskén i Santa Maria della Misericordia.
Det angivna skälet är säkerhet, för många människor har rört sig i lokalen. Tidigare har polisen i Venedig pratat om möjliga hotbilder, men inget hot tycks ha riktats mot moskén.
De venetianska myndigheterna har helt enkelt, tillsammans med kyrkan, varit väldigt mycket emot detta konstprojekt. För det är viktigt att hålla i huvudet att moskén är ett verk, öppet under venedigbiennalens dagar och med ett tydligt politiskt syfte: att göra tydligt att det finns en muslimsk minoritet i Venedig som inte har någon plats i stan.
Man kan säga att verkets idé har gått fram, att det rent av har ”lyckats”. Ett framgångsrikt konstverk, som har nått uppmärksamhet och dessutom bevisat sin egen nödvändighet.
Men man kan också säga att konsten har förlorat, igen, i kampen med det vi kallar verklighet.
Icke-konst.
Förenklat är de muslimer som kommer och ber i utställningen medskapare till verket. I icke-konstens värld är de människor som behöver nödutgångar och brandlarm. Eller åtminstone människor som myndigheterna hävdar saknar dessa saker.
Konsten och icke-konsten läcker innebörder mellan varandra, i Venedig såväl som i romanens karaktärsmyller. Det är ett läckage som gör konsten analysvärd, till något mer än antingen-eller.
