Segregation måste inte alls vara något dåligt
Debattören: Det kommer inte gå att pressa ner alla i folkhemstanken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-04-05 | Publicerad 2018-04-02
DEBATT. Integrationspolitiken tar sig alltmer obehagliga yttryck. Men att grupper lever åtskilt är i sig inget dåligt – det kan snarare minska friktionen i samhället.
Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson hävdade nyligen att böneutrop inte bör tillåtas ”eftersom det finns en risk att där det sker kommer efterhand bara muslimer att vilja bo”.
Kristdemokraterna är själva överlägset starkast i Bibelbältet i Småland, och hade förmodligen inte ens funnits som parti om det inte var för den religiösa segregation de nu tar strid emot.
Resonemanget indikerar dels en bristande respekt för människors (i alla fall muslimers), frihet och förmåga att själva välja var de vill bo, dels vilken överdriven tyngd ”integration” som mål tillmäts i dag. Det ses av samtliga riksdagspartier som en mirakelkur mot motsättningar, arbetslöshet, utbildningsnivå och oönskade värderingar.
Politikerna försöker tukta den naturliga segregation som sker när människor gör fria val, och det läggs fram förslag som utbildningsplikt, integrationsplikt och orientering i svenska värderingar. Nyligen presenterade också regeringen ett språkkrav, något som tidigare föreslagits av bland annat Moderaterna och Liberalerna.
Korståget mot segregation är problematiskt av flera skäl. Förutom svårigheten i att avgöra när någon är tillräckligt integrerad, är knappast staten en lämplig bedömare av detta. När en regering vill kontrollera vad människor tycker, ringer alla varningsklockor.
En liberal stat bör därför inte ha mandat att ställa dessa typer av krav. Det är dessutom onödigt att på konstlad väg försöka utforma välanpassade individer.
De flesta människor kommer naturligt eftersträva de meriter som krävs för att ordna sin tillvaro. Är försörjning avhängigt arbete kommer människor jobba, behövs goda kunskaper i svenska kommer människor lära sig det.
För den som tjänar pengar i ett familjeföretag och säljer tjänster till landsmän, kanske det inte behövs ytterligare språkkunskaper eller en högre utbildningsnivå för att få tillvaron att fungera.
För staten ska det kvitta vilka språk som människor behärskar. Det ska också kvitta vad människor har för värderingar och huruvida vissa väljer att endast beblanda sig med religiöst, etniskt, estetiskt eller politiskt likasinnade. I ett fritt, pluralistiskt samhälle kommer vissa vilja bo nära en förskola eller fotbollsarena, andra en moské.
Att likasinnade söker sig till varandra kan göra samvaron mellan grupper enklare, och det skapar mindre friktion och konflikter när oliktänkande inte prackas på varandras preferenser. Vill du inte höra ett böneutrop behöver du inte bo vid en moské, med det sagt kan naturligtvis ljudvolymen på utropen diskuteras.
Segregation är i sig inget problem, framför allt är det något vi måste acceptera. Staten ska inte driva utvecklingen genom allmosor, men inte heller förhindra att människor som sörjer för sitt eget uppehälle skapar egna sammanhang.
Som nationalekonomen Andreas Bergh skriver, borde vi välkomna framväxten av etniskt präglade stadsdelar som Chinatown och Little Italy, där människor får sätta sin egen prägel på den lokala ekonomin.
Vi ska alla stå lika inför lagen och sörja för vårt eget uppehälle, men alla behöver inte hälsa genom att skaka hand. Sverige är inte homogent och det kommer inte gå att pressa ner oss i Per Albin Hanssons folkhemstanke.
När S vill att människor underkastar sig politiska mål är det beklagligt, men knappast förvånande.
KD:s utspel är märkligare, eftersom partiet sågar av grenen de själva sitter på. Detsamma gäller övriga nämnda allianspartiers ambition att ålägga människor diverse integrationsplikter gentemot staten – det är knappast en politik för ett friare samhälle.
När det väl kommer till kritan är få kor för heliga för att slaktas i jakten på röster. Det är därför viktigt att ständigt motverka statens maktanspråk.
Religionsfrihet, rätten att tycka vad man vill, leva som man vill och välja bostadsort ska vara oantastlig för integrationspolitiska projekt och annan social ingenjörskonst.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.