Visa var gränsen till SD går, Kinberg Batra
Medlem i Moderaterna: Partiet behöver en "hit men inte längre"-gräns
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-02-15 | Publicerad 2017-02-14
DEBATT. Sedan Anna Kinberg Batras utspel om “samtal med SD” har flera procentenheter väljare lämnat Moderaterna. Det framgår i två opinionsmätningar, och jag ser också massavhopp från partiet i mitt nätverk, som förstås består av likasinnade: Moderater mot främlingsfientlighet och ultranationalism. De som fortfarande räknar sig som moderater är ofta mycket oroade, och kan komma att ändra sig närmare valet.
Det behöver inte vara så. Många av oss förstår och accepterar en uppluckring av den strikta “inte förhandla med”-regeln till “göra upp i enstaka ströfrågor”, eftersom vi ser det besvärliga i att inte kunna fråga SD vad de tycker utanför utskotten, och eftersom kommunpolitiker ibland kan behöva göra upp i rena cykelställsfrågor för att bedriva moderat politik. Vi ställer upp på “det går inte att låtsas att partiet inte finns”. Att förhandla om konkreta, moderata förslag utanför migrationspolitik är alltså i sin ordning. Att låta SD:s politik bli moderat är det inte.
Vi drar en gräns, och vi behöver veta att även partiledningen gör det.
Dessa frågor är vattendelare för oss:
Kommer M fram till 2022 att …
... skriva gemensamma motioner/propositioner med SD?
... politikutveckla med SD?
... förhandla med SD inför regeringsbildning?
... göra upp om migrationspolitik med SD i Riksdagen eller kommuner?
Svaret måste vara ett tydligt nej.
De besked partiledningen givit är uppmuntrande, men inte tillräckliga. Det framgår visserligen att avsikten inte är att behöva förhandla särskilt ofta med SD, men man lämnar en dörr öppen för ändrade omständigheter genom att inte bli riktigt konkret.
“Mitt förstahandsalternativ är att leda en alliansregering”, säger Anna Kinberg Batra. Vad är då andrahandsalternativet? Och svaret på frågan om hon kan tänka sig att förhandla med SD om flyktingpolitiken är att hon “hellre” gör det med S. Vad betyder “hellre”? Det är inte alls kristallklart, men det borde det vara.
Just nu pågår intensiva diskussioner lite överallt där många projicerar sin egen vilja eller farhåga på det som kommunicerats. När ingen vet säkert fylls debatten med gissningar, antaganden och tolkningar.
Det så kallade “kontaktförbudet” fyllde en funktion. När det nu lyfts behöver det ersättas med ett nytt ramverk. En “hit men inte längre”-gräns behöver dras, och hållas fram till nästnästa val, för att väljare ska känna sig trygga med att rösta M.
Mitt förslag är att bygga den gränsen runt punkterna ovan.
När väljarna ska ge mandat till sina företrädare förtjänar de att veta vad det kommer att användas till. M kan inte begära carte blanche när man förhandlar med företrädare för ett parti som SD: “Rösta på oss, så får vi se sen hur det går. Vi tror inte vi kommer att förhandla om invandring, men det vet man ju inte.”
Moderater och allmänborgerliga väljare känner en högst legitim oro att M befinner sig på ett sluttande plan. Det behövs starka försäkringar att så inte är fallet för att hålla den rädslan borta.
Slutligen: SDs rötter är nazistiska. Det finns ingen anledning att tona ner det genom att kalla dem “auktoritära”.
Helena Trotzenfeldt
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.