Hur länge ska talibanerna få hållas?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-10

Trafikforskarna måste inse att noll kilometer i timmen inte är rätt väg att gå.

Om två år ska vi ha 700 automatiska fartkameror i Sverige. Inte bara tomma skåp, utan skåp med kameror som registrerar all trafik. Även bilar som inte kör för fort registreras i de nya kamerornas näst intill oändliga minne.

Än så länge har vi fortfarande ett rättssystem som gör föraren skyldig till sina egna trafikförseelser, men det finns krafter som vill kriminalisera ägaren till bilen. Då får ägaren betala för fortkörningen.

Det vill säga om bilens ägare är en vanlig hederlig bilist som betalar sina skatter och som är van att öppna plånboken när myndigheterna knackar på.

Tyvärr missar även de mest sofistikerade övervakningssystemen de riktiga busarna. För en brottsling som just stulit bilen kommer man inte åt (eller ska den bestulne betala?), och inte den som plockat bort nummerskylten. Utslagna som inte har pengar att betala med slipper också undan, och de som kör utan körkort kan man inte heller göra något åt.

Lastbilar som bara får köra i 80 fast det står en högre siffra på hastighetsskylten fastnar inte heller, inte bilar med släp och inte motorcyklar.

Kamerorna kan göras hur högteknologiska som helst, hur intergitetskränkande som helst, men de missar ändå målet.

Trafikforskarna är som en religiös sekt där den ende guden heter sänkt hastighet. I trafikforskarnas värld kommer ingen genom Pärleporten förrän hastigheten är noll.

Ingen annan forskning håller så låg kvalitet. Inom all seriös forskning ställs teorier mot varandra, värderas, kullkastas. Resultat ifrågasätts, yttre faktorer som kan ha stört undersökningen diskuteras.

Men inom trafikforskningen räcker det med att skriva ner en siffra på ett papper så är det klart. "Sänker vi hastigheten med X kilometer i timmen så minskar olyckorna med Z procent."

Och ingen opponerar sig!

Alla såg att sekten i Knutby höll sig med konstiga läror, men ingen opponerade sig förrän det var för sent. Och sektmedlemmarna har fortfarande inte förstått.

Samma sak med trafikforskarna. Den som inte är hastighetstaliban är inte med. Kommer inte in i gemenskapen där forskningsanslagen beviljas, där jobben delas ut och där framtiden är säkrad.

När Claes Tingvall blev trafiksäkerhetschef på Vägverket ville han föra över en del av ansvaret för olyckorna från förarna till väghållaren. Vi skulle inte ha vägar där ett misstag straffades med döden, var hans kloka utgångspunkt.

Han fick också igång ett stort renoveringsarbete av vägnätet där dikeskanter rensades för att inte vara dödsfällor, sikten längs vägkanterna förbättrades och framför allt fick han upp en massa valjer på vägarna för att undvika frontalkrockar.

Det är det arbetet som gör att olyckorna minskar på vägarna i dag. Men olyckorna minskar inte tillräckligt mycket, och nu är pengarna snart slut. Därför får hastihetstalibanerna luft under vingarna. Deras tolkning av Nollvisionen är solklar: Noll kilometer i timmen.

Det finns så mycket som är farligt i trafiken, än "lite för fort".

Det allra farligaste är att sitta bakom ratten och åka bil, när man i verkligheten borde sitta där och KÖRA! Köra i stället för att åka. Vara aktiv i stället för passiv. Men hur gör man statistik på sånt? Hur fixar man forskningsanslag för att kolla upp hur många olyckor som beror på ouppmärksamhet, slarv, nonchalans?

Och vad betyder den allmänna nerbusningen i trafiken? Att folk skiter i allt utom sig själva? Aldrig använder blinkern, aldrig visar hänsyn, aldrig är en gnutta medkännande, aldrig försöker förstå sig på hur medtrafikanterna funderar och fungerar.

Och vad betyder unga pojkars bristande självinsikt när de kör över sin förmåga för att imponera på flickvännen? Och vad betyder det att fotgängarna kliver rätt ut i gatan "för att de har rätt till det"?

Hur stor skada ska vi tillåta trafikforskarna att ställa till med på vägarna?

När ska de börja forska kring de riktiga farorna i trafiken?