Test: Renault Captur

En liten äventyrsbil för appgenerationen

Renault Captur ser tillräckligt tuff ut för att klara ett äventyr vid sidan av vägen.

Men attityden är mest på ytan. Under skalet döljs en trivsam och praktisk småbil – och egna appar.

Suv-trenden har avtagit, men utseendet är fortfarande populärt och tar sig nya uttryck i crossovertrenden. Mindre bilar ska se stora ut.

Renault Captur har lyckade former, betydligt läckrare än koncernkusinen Nissan Juke, som startade trenden med små upphöjda crossovers.

I den högsta utrustningsnivån Dynamique fås tvåtonslack med avvikande kulör på taket, vindrutestolparna och backspeglarna. Det lättar upp och ger en sportig touch, även om man sett det förr.

Captur har en markfrigång på 20 centimeter, men tack vare en mer komprimerad kaross är totalhöjden bara en decimeter högre jämfört med Clio, som Captur grundar sig på.

Hjulbasen har bara förlängts med ett par centimeter, men baksätet har bättre benutrymme och takhöjd än i vanliga Clio. Det är också lättare att ta sig i och ur bilen.

Bagageutrymmet på 377 liter upp till insynsskyddet är inte dåligt, men har du behov av att lasta mycket finns ett annat Clio-derivat som är lämpligare, nämligen kombin Sport Tourer. Fast den är ju inte lika äventyrlig. Namnet Captur sägs vara en omskrivning för ”fånga dagen” – carpe diem.

Någon skogsutflykt är inte att rekommendera med Captur. Fyrhjulsdrift saknas och elektroniska körprogram för offroadkörning finns inte heller. Men bilen ger ändå en bra känsla.

Lite skvalpigt

Chassiet har fått vidare spårvidd för att parera den högre tyngdpunkten och en styvare fjädring för att kompensera den högre fjädringsvägen. När jag pressar bilen på kurvig väg utanför franska Biarritz niger den lite. Trots den styvare fjädringen ligger bilen inte lika platt och fint på vägen som vanliga Clio, utan går lite skvalpigt över ojämnheterna. Men jag föredrar detta framför en styvare fjädrings struttighet. Renault har hittat ett bra mellanting.

Bensinmotorn på 120 hästkrafter är en trevlig motor utan att vara någon raket. Om man får tro färddatorn under provkörningen ligger snittet närmare 0,75 liter milen snarare än angivna 0,54. Mindre bra.

Växlingarna i den sexväxlade dubbelkopplingslådan går mjukt. Men växelväljarens lägen är oprecisa och det händer att neutralen slinker i när man ska ha i backen. Nere vid spaken är bokstäverna små och otydliga.

Dieselmotorn tas inte in till Sverige, importören tror att pristillägget är för stort. Frågan är om inte 120-hästaren också blir för dyr, från 181 900 kronor. Den trecylindriga bensinmotorn på 90 hästkrafter och 0,49 l/mil ligger närmare till hands. Då startar priserna på 149 900 kronor i basutförandet Authentique, men då ingår inte ens AC. Vi får återkomma till om trepipen orkar lasset, vid provkörningen saknas motorn.

Byrålåda

Fransmannen charmar även på insidan. Bland finesserna finns ett skjutbart baksäte (16 cm) och ett handskfack som består av en utdragbar byrålåda, stor nog att rymma en handväska (11 liter). I toppmodellen Dynamique kan dynklädseln fiffigt nog tas av med hjälp av vanlig dragkedja och bytas ut efter smak hos Renaulthandlaren.

Det är kul att kunna välja bland flera färgkoordinerade teman på detaljer, både in- och utvändigt. Navigation är standard från och med mellanmodellen Expression medan Dynamique kan fås med R-link, ett appbaserat system länkat till bilvärldens första app-store, Renault R-Link Store. Fränt, men det krävs förstås ett separat telefonabonnemang bara till bilen.