Sommaren är här

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-15

- och det är olyckorna också

Knarkare, alkisar, vanliga Svensson och en och annan gris, det är dem vi har runt omkring oss på vägarna.

Kallvästanvinden gör skäl för sitt namn. Trots att det är mitten av juni visar termometern bara fem grader när luften som kylts ner över Stekenjokk- och Borgafjällen sveper in över dalen.

Basecamp Tjädernäset i nordvästligaste Ångermanland kippar efter andan inför nästa vinter.

Årets sista vintertestlag har åkt hem för länge sen. Det var ett tiotal bilar från Mercedes, nya jeepen M-klass och nya lyxkombin GST, som stannade till hos Åke på Preem.

Temperaturen här uppe växlar brutalt. När jag var här i januari för att vintertesta nya Volvo S40 var det neråt 40 grader kallt. I går var det 25 grader plus i skuggan, men mest gassande sol.

Och nu på morgonen när vinden vänt från sydlig till västlig är det rena höststämningen.

Vägen över Stekenjokk är just öppnad för säsongen. På sina håll har den tre meter lodräta snöväggar där Vägverkets stora slunga tuggat sig genom vinterns sista drivor.

En granne såg en björnhona med tre ungar på vägen mot Borga förra veckan, jag har sett berguven varje dag på väg till boet med nyfångade möss, en flock renar som inte hade lust att gå hela vägen upp till fjället från vinterbetet neråt kusten tittar till oss uppe på gårdsplan. Nu väntar vi bara på myggen.

Kvällstidningarnas experter lovar en riktig myggsommar, det gör de varje år men de senaste åren har de haft fel.

Det är 69 mil hit. Med en avstickare till Luleå blir det 150 och det är rena propagandafilmen för Sommarsverige som vevas fram genom vindrutan. Bortsett från trista vägkrogar finns det väl knappast något bättre land att bilsemestra i.

På vägen norr ut såg vi två olyckor och så körde jag om en gris i en Mercedes E-klasskombi norr om Lycksele.

Grisen, en man i 60-årsåldern, var en sån där som inte kör särskilt fort, utom när han håller på att bli omkörd. Då trampar han gaspedalen i botten. Gång på gång.

Bortsett från grisen var första incidenten en liten familjebil som just kört in i vajerräcket på E4 norr om Gävle.

Föraren hade tappat kollen ett ögonblick, slutat upp att köra bil för att ägna sig åt något som just då verkade viktigare.

Bilen hade styrt mot vägens mitt men i stället för att frontalkrocka med en mötande bil hade den mejat ner ett par vajerpinnar och bucklat till vänster framskärm rätt avsevärt.

Så tog den resan slut, men utan blodspillan.

Nästa olycka hade kunnat sluta riktigt illa.

Det var i Västerbotten mellan Åsele och Lycksele som en vit Toyota Celica hamnat tjugo meter in i björkskogen med ändan före.

På vägen står ett äldre par och en yngling i tjugoårsåldern och på en grusväg en annan bil.

Och bortom den lilla grusvägen grova svarta spår från den vilt sladdande Celican.

Jag har snabbt klart för mig vad som hänt.

Ynglingen har kommit i god fart från Lyckselehållet när det äldre paret utan att se sig för svänger ut på landsvägen. Ynglingen väjer och kör i diket. Att han överlever smällen är rena undret och beror på bilens fina köregenskaper, den välter inte trots att den under rotation halkar ner i diket, och björkskogen är så klen att det inte blir tvärstopp.

Men min teori är helt fel.

Den unge pojken har helt enkelt, under ett ögonblick av ouppmärksamhet, glömt bort att köra bil. Han har kommit utanför asfalten, styrt upp på vägen igen, fått en sladd och sen en retur som han inte klarar av.

Två olyckor orsakade av rent slarv, ouppmärksamhet istället för fokus på bilkörningen, Sveriges vanligaste olyckstyp.

Men i Luleå skrev Norrländskan att polisen stoppat samma bilist, en påtänd 24-årig kvinna, tre gånger under helgen, men att lagen tvingat dem att släppa henne efter varje ingripande.

Tredje gången hon släpptes från polisstationen körde hon rätt ut på E4 och mejade ner två cyklister.

Tidningen skrev också om skolbussföraren som polisen stoppade när han berusad körde skolbussen full med ungar.

Knarkare, alkisar, vanliga Svensson och en och annan gris, det är dem vi har runt omkring oss på vägarna.

För DE är väl inte VI?

Signaler

Robert Collin vet när det slår om.

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln