Den som saknar bil passar inte in i samhället

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-15

Konsten att ta död på en stadskärna har utvecklats och förfinats under de senaste femtio åren. Rivningsraseriet under 1950- och 60-talen i det som skulle bli Stockholms City inspirerade kommunpolitiker långt ut på landsbygden, och i den ena småstaden efter den andra har stadskärnan utarmats i en långsam sotdöd.

På 1970-talet delades många halvstora svenska städer mitt itu av värsta trafiklederna när bilarna skulle kunna köra i motorvägsfart ända fram till Domusparkeringen. Fina trähusbebyggelser revs och ersattes förutom av motorvägarna av mexisten-lador av standardmodell. ICA hade sin, Konsum sin och de dominerar och förfular fortfarande stadsbilden.

På senare år har trenden blivit den motsatta, nu ska bilarna bort från centrum men resultatet är det samma; stadskärnor dör när småbutikerna läggs ner och köpströmmarna vänder ut ur stan i stället för in i den.

Externa köpcentra är det nya mantrat. I USA har de funnits länge, till Sverige kom de för kanske 30 år sedan men nu är tiden mogen för stormarknader även utanför de allra mest obetydliga städerna.

I Norrtälje, där jag bor och där familjen säljer ost i en liten butik på Stora torget, ser framtiden mörk ut. ICA flyttade ut från centrum till en tomt i stans södra utkant för 30 år sedan. Domus slog igen i centrum tio år senare och byggde i stans norra utkant tillsammans med en byggmarknad.

Sen dess har småbutikerna inne i stan kämpat en ojämn kamp mot kommunpolitikerna för sin överlevnad. Politikerna tror, i motsats till handlarna, att stan skulle blomstra upp om alla gator i centrum gjordes bilfria. En del gator är det redan, om andra pågår en ständig kamp.

Jag läser i Norrtelje Tidning att

1. moderate kommunalrådet Candal tagit första spadtaget på stans nya externa centrum bortom Domustomten och

2. att gatan som leder in mot centrum från genomfarten ska göras om och bli mer gågatebetonad med ny beläggning och småskalig gatubelysning.

Sista spiken i kistan för Norrtälje som en levande småstad, nu är det bara en tidsfråga innan stan dör.

Flera av de ”riktiga” affärerna inne i Norrtälje planerar att flytta ut till det nya megaköpcentret, även om de inte sagt det öppet ännu. Deras lokaler kommer att ersättas av presentbutiker, det finns redan ett tjugotal, som lever upp på sommaren när sommargästerna flanerar i stan, men som knappast orkar att överleva vintern.

Den onda spiralen går, när en viss kritisk massa passerats, inte att hejda.

Den som bilat i USA har sett resultatet med spöklika stadskärnor där skyltfönster spikats över, innan eller efter att rutorna krossats.

Norrtälje kan bli fastlandets svar på Visby. Levande tack vare turister och tingeltangel på sommaren, ödsligt ekande höst, vinter och vår.

Östersund, storstan i Norrlands inland, går ett ännu värre öde till mötes. Grannkommunen Krokom lockar stans butiker till ett nytt köpcentrum ett par mil väster om Östersund. Samtidigt etablerar sig Coop i ett industriområde vid E14 norr om Östersund och lockar dit flera andra affärer från centrum.

Framtiden ser mörk ut för den gamla stadskärnan när två externa centra tävlar om butikerna – och kunderna.

Konkurrensverket välkomnar nya köpcentra utanför städerna, eftersom det sätter press på priserna, men byggnadsstyrelsen är rädd att de gamla stadsmiljöerna utarmas.

Bilen blir allt viktigare för den som ska shoppa. I USA är det omöjligt att handla utan bil, snart är det likadant i Sverige. Den som saknar bil passar inte in i samhället längre.

Hur rimmar det med politikernas visioner om att minska biltrafiken och oljeberoendet?

Debatten blir lika förvirrad som den om kärnkraftens framtid. Nu ska regeringen lägga ner Barsebäck, samtidigt som Sverige drar en ny kraftkabel under Östersjön för att köpa kärnkrafts-el från Finland.

Är det någon som driver med mig?

Eller har vi de politiker vi förtjänar?