Robert Collin: Därför gör vi vintertest

Robert Collin

Södra Lappland - där sätts bilarna på prov

helskärm

Det är måndagen den 10 december och Nobelpriset delas ut. Forskare och författare som kommit från jordens alla hörn upplever ett Stockholm som slår de mest pyntade julkortsidyller. Det är vinterväglag på stadens gator, meterhöga snövallar, tio minusgrader och bitande kallt.

Vi själva ska göra årets stora vintertest. Och hade haft perfekta förhållanden precis utanför redaktionen i City. Och ännu bättre om vi kört sju mil upp till Norrtälje och Roslagen som har mest snö i hela landet.

Men vi ska till vår isbana på Gåraträsksjön i södra Lappland, eller ”South Lapland”, som de säger i marknadsföringen.

När vi hade snökaos i södra Sverige låg det två centimeter snö uppe runt vår Basecamp i Norråker. Men isarna var fina. Förra året blev det ju inga isar alls, för att snön la sig tjock på ett tunt lager nyis, som sen aldrig lyckades frysa sig tillräckligt tjock. I år var det 30 centimeter stark och seg kärnis på sjön innan snön kom.

Vi träffas som vanligt vid Statoilmacken i Knivsta på E4 norr fem mil norr om Stockholm. Vi tankar bilarna ända upp i röret, för att kunna mäta den exakta bränsleförbrukningen när vi kört de 65 milen till Norråker. Fyller spolarvätska så vi klarar minus 30 grader. Tar fram bogseröglorna som ju alltid ligger gömda under golvet i bagagerummet. Lägger en kom-radio i varje bil, tar en bensinmacksfika och kommer i väg en timme efter planen.

Fel direkt

Konrad kör fel direkt med Skodan. Svänger vänster ut från macken och det tar en halvmil innan han inser sitt misstag. Han dyker upp vid Gävlebro en halvtimme efter oss andra. Vi byter bilar och fortsätter norrut.

Snövallarna längs E4 blir bara mindre och mindre, för att sedan försvinna helt när vi kör in i landet norr om Sundsvall och efter Hoting där vi korsar väg 45 blir det bar asfalt för första gången på hela resan.

Fotografen Lasse grymtar att det hade blivit bättre bilder om vi stannat hemma men jag är inte orolig. Det är vinterväglag runt Basecamp, även om vi inte har några skyddande vallar längs vägarna, och vi har isbanan som är bättre än något år tidigare. Och ingen smuts, inget salt.

Det salt som vi släpat med oss på bilarna spolar vi av på macken i Hoting. Tunga stenhårda klumpar under bilarna, i hjulhusen och bak.

På Basecamp har Johannes förberett med Tjälknul på älgstek, från jakten i höstas och vi dricker Jämtlands India Pale Ale, ett kraftigt öl som bryggs i Östersund. Gott. Både steken och ölet.

Ingen har problem med sömnen efteråt.

Färddatorerna inte helt att lita på

Bilarnas färddatorer har redan skvallrat om förbrukningen. Men när vi tankar, ända upp i röret igen, hos Åke på Preem i Norråker avslöjas att färddatorerna inte riktigt är att lita på.

Audin som verkade så snål på displayen har dragit nästan exakt lika mycket som Volvon, som verkade törstigast av alla. Peugeot med sitt unika hybridsystem med en el-motor som driver bakhjulen är snålast. Det borde den vara. Skoda, ensam om manuell växellåda, och Passat ligger mitt emellan.

Mera fika, på testresor är fika ett viktigt inslag i rutinen. Nu inne i byns lanthandel där stammisarna redan sitter med kaffe och nygräddat wienerbröd eller lussebullar. Det doftar gott och vi dröjer oss kvar fast isen på Gåraträsksjön lockar.

Vi pratar om bilarna. Och är oense. Är det ett problem att Audin spårar på landsvägen? Nej, säger Bosse. Det är ju bara när man kör med chassiinställningen i komfortläget. Ställ om till Auto så försvinner spårkänsligheten, säger han.

Men Johannes och jag tycker att bilen borde gå rakt, även när man vill åka mjukt och bekvämt. Volvon, som har ett konventionellt stålchassi går ju klippstabilt OCH komfortabelt. Då borde väl den mer än 100 000 kronor dyrare Audin klara det.

Annars är vi rätt ense om det mesta. Skoda, som ju är billigast, känns billigast, men känns också som mycket bil för pengarna. Peugeot klarar vintern bra, fast vi undrade i somras när inkopplingen av bakhjulsdriften kändes yxig i överkant. Men helljuset är klent.

Kunderna kommer in i butiken i en jämn liten ström, för att handla, fika och träffa folk. Här är det inte veckohandling utan många går till affären två eller tre gånger om dagen. Det är ju här allting händer, här man får veta det senaste.

Norråker är en liten by som överlevt mot alla odds. Skolan, den fina tegelbyggnaden från byns storhetstid på 1950-talet och som enligt ett säkert, men felaktigt rykte, ska vara ritad av stjärnarkitekten Ralph Erskine är nedlagd. Men dagis fick kommunen öppna igen sen barnafödandet tagit fart igen, här går sju barn.

Konsum la ner affären för sju år sedan, men den återuppstod direkt och här finns det mesta, utom skofett. Så Bosses kängor fortsätter att läcka. Men Benjamin köper getmese från en gård i Saxåmon strax norr om byn och Lasse köper en julduk från ett kollektiv på Sri Lanka. Och vi köper med oss korv från små charkuterier på trakten och tunnbröd från ett litet bageri i grannbyn Tjärnmyrberget.

Att ”Bo på lantgård” har ju blivit ett begrepp. I Norråker kan man ”Bo på lanthandel”. Och det är just vad en del av testlaget gör.

Ut på sjöisen

Byn ligger i skärningspunkten mellan Ångermanland, Jämtland och Lappland. Vi kör norrut igen, är inne i Lappland direkt och svänger av mot Gåraträsksjön. Nu är det julkort igen, granarna längs vägen tyngs av kritvit snö, solen som gick upp kvart i tio och just orkat sig upp över grantopparna i söder sprider ett kallt sken.

Vägen över myren ner till sjön är gropig, det är för lite snö än så länge. Men isen är perfekt. Slät som ett salsgolv och med mjuka fina vallar som inte krossar bilarnas plastdetaljer om vi sladdar ut i snön.

Och vi kör varv efter varv. Byter bilar, antecknar, och kör vidare. Lasse som aldrig fryser står tålmodigt ute i snön och fotograferar.

Vid lägerelden med varma mackor och kokkaffe blir det mer bilprat.

Bosse talar sig varm för Audin, medan han inte förstår sig på Volvon. Och alla tycker att Peugeots hybrid är trist.

Jo, trist kanske. Om man vill busa och kunna styra över hälften av kraften till bakhjulen. För det går ju inte när den unika franska bilen driver bakhjulen med en elmotor, och den inte är starkare än 37 hästkrafter.

163 dieselhästar fram och 37 elhästar bak, tja, då blir det inga fräna uppställ. Men tryggt och säkert är det. Och man kör inte fast värre än med de andra bilarna i testet.

Audin är Peugeots motsats. Inte i någon av testbilarna kan man koppla ur antisladdsystemet helt, men Audi tillåter mest sladd med antispinnsystemet bortkopplat. Busigt och roligt, ja! Men med alla system inkopplade är faktiskt Audi lynnig och opålitlig. Det går aldrig att förstå i förväg om bilen ska hasa över framhjulen eller sladda ut med bakhjulen i kurvan.

Volvo är mer intuitiv, att köra Volvo på isen är som att dra på sig en tunn och smidig handske. Den är följsam, ärlig, gör precis det man vill.

Audi A6 Allroad vann över gamlingen Volvo XC70 i somras. Men det är tydligt att Volvo kört mer tester på svensk vinterväg. Volvo testar i Jokkmokk, Audi kör sina vintertester ett tiotal mil söderut i Slagnäs. Men förutsättningarna är desamma. Undrar varför Audi med betydligt större resurser än Volvo inte lyckats bättre?

Den kompletta bilden

Tester på sommarväglag och i sommarvärme säger en sak om bilarna. Men kanske inte hela sanningen. Tester i kyla och på vinterföre kompletterar bilden.

Sista kvällen i Norråker ger vi oss ut på vägen över Kulla. Den smala väg som leder från Tåsjön till Flåsjön. Det är ishalka och snö i luften men inga snövallar.

Och riktig väg är ändå riktigt väg. Att bara köra på isbana räcker inte för att se helheten.

Det är stjärnklart men inget norrsken. Vi kör, byter bil. Kör. Antecknar, diskuterar, byter bil igen.

Snart har vi alla pusselbitarna.

Då blir det bastu, badtunna och isvak i Tåsjön. Fast trots att marschallerna lyser upp så inbjudande ut till vaken i sjön är vi sörlänningar inte riktigt sugna. Inte ens efter en rejäl genomsvettning i den vedeldade bastun.

Johannes hoppar i.

– Jag skiter i vaken, säger Tom. Och då tappar vi andra också lusten.

Det blir en sen middag på Basecamp. Renskav med mandelpotatis. Renen kommer från närmaste sameby i Härbergsdalen och mandeln är från Tåsjö.

Det är fortfarande inget norrsken, men nu har stjärnfallen börjat.

Undrar om någon av de förhandstippade stjärnorna i vintertestet också kommer att falla?