Porsche 911 GT3 sladdbarnet

Vi testar Porsches nya buspojke och jämför med en oväntat viril 40-åring

Porsche 911 börjar bli medelålders.

Fyrtio, för att vara noga.

Men ändå piggare än någonsin.

Vägen är målet.

Har det någonsin varit tydligare än när man sitter bakom ratten i en Porsche 911?

Bredvid den plattfotade nyheten 911 GT3 ser 1965 års modell av 911 ut som en kobent tåspetsdansös.

En improviserad accelerationstävling visar att det är förvånansvärt jämnt mellan 65:an och nya GT3:an upp till 140–150 km/tim.

Prestandamässigt är skillnaden, av självklara skäl, stor.

Men känslan är densamma.

Redan från första metern känner man igen den.

Styrningen som förmedlar intrycket av varje sandkorn på vägen och bakvagnen som trampar lite nervöst om man inte håller ner gasen.

Farsgubben är piggast

De är far och son, inget snack om saken.

Men trots åldern är farsgubben den piggaste. Den låga vikten gör att reaktionerna blir än mer blixtrande och kommunikationen nästan telepatisk.

Vägkänslan ÄR nedärvd och en lysande gemensam nämnare.

Porsche lär ha kommit överens med kommunen där utvecklingscentret Weissach ligger om att inte underhålla vägen dit.

Alla generationer har därför utvecklats på samma väg, i samma gupp – och det funkar!

När vi testade 911 GT3 första gången, för övrigt i par med en Ferrari 360 Modena, var vi självklart imponerande av farten, temperamentet och Porschens kurvgrepp.

GT3 – rå och mer av allt

Jämfört med Ferrarin var Porsche GT3 ganska rå och oborstad, och bilen krävde en del tålamod för att man skulle uthärda några längre dagsetapper bakom ratten.

När vi nu, fyra år senare, hämtar ut en GT3 av den senaste generationen så förskjuts perspektivet igen.

Nya GT3 har tagit ett rejält kliv närmare den GT3 RS som hittills byggts för banbruk endast.

Egentligen skulle vi kunna sammanfatta Porsche GT3 i tre ord:

Mer av allt.

Mer motoreffekt. Mer vridmoment. Mer varv. Mer marktryck. Mer gummi i backen. Mer bromsförmåga.

Men också mer buller och aningen mer vikt.

Det handlar om, var för sig, relativt små förbättringar, som tillsammans blir till ett rejält kliv framåt.

Faktiskt betydligt större än vad man skulle kunna föreställa sig.

Bara en titt i databladet ger inte någon större vink om vad det handlar om.

Tre tiondelar snabbare till 100 km/tim och samma toppfart – 306 km/tim – är uppgifter som inte ser ut att bära på några större sensationer.

Skillnaden är tydlig

Men sluthastigheten på en två kilometer lång raka, inklusive en 180-graders sväng i utgången på rakan ger helt andra besked:

Utgångshastigheten är fem km/tim högre med nya GT3:an och sluthastigheten före bromsningen 18 km/tim högre – 296 mot 278 km/tim för gamlingen.

Man behöver inte alls vara särskilt lyhörd för att märka skillnaden bakom ratten. Ett sänkt chassi med styvare fjädrar, kränghämmare och mer dämpning är bara början.

Bredare däck och förfinad styrning. Och de bredare bakdäcken och den större vingytan ser till att ge bakdäcken mer grepp för att inte göra bilen för överstyrd.

Skärpningen av chassit har – i alla fall rent kördynamiskt – förbättrat bilens respons och kommunikation med föraren högst avsevärt och mycket välkommet.

GT3 är bättre balanserad och lättare att köra riktigt fort.

Den går riktigt, riktigt fort i händerna på en duktig förare.

De nyutvecklade Michelindäcken har knappt något mönster i ytterkant och uppför sig närmast som slicks, som behöver hög temperatur för att fungera riktigt bra.

Baksidan är ett kortare liv och det faktum att dräneringen är riktigt dålig.

GT3 kräver perfekta vägar

Michelindäcken vattenplanade rejält redan i 130–140 km/tim, tyvärr gärna först bak, där man numera använder däck med 295 millimeters bredd. Fram är bredden 235 mm.

På landsvägen märks fler avigsidor med semi-racedäcken och de aggressiva hjulvinklarna; GT3:an klättrar i spår och vinglar runt och kräver rejäl koncentration av föraren.

Kursstabiliteten är acceptabel bara på riktigt fina vägar, som vi inte har mycket av i Sverige.

Däcken bullrar också något alldeles infernaliskt. GT3 har blivit mer racer än gatbil, vilket inte minst märks på bromsarna. Jättelika bromsskivor fyller 18-tumshjulen. Bromsförmågan är nästan våldsam.

Tack vare en rejäl bantningskur av motorns rörliga delar och variabla kamtider, har den fått en helt ny, explosiv karaktär.

Den inbyggda störtburen och sportstolarna känns helt korrekt i GT3.

Som busbil (och banbil ibland) är GT3 oslagbar. Och med bred marginal det roligaste Porsche kan leverera just nu.

Vilket sannerligen inte säger lite.

PROVKÖRT

Gunnar Dackevall