”Min dotter räddade mig från cancern”

Cecilia Gustavsson

Efter aggressiv cancer, kronisk trötthet och skilsmässa var Jeanine Esberg, 31, helt slut.

Men nyligen kom kämpaglöden tillbaka och hon efterlyste peppning via Facebook för att börja träna.

– Responsen var överväldigande. Nu tänker jag börja leva på riktigt igen.

Det Jeanine Esberg varit med om skulle kunna knäcka vem som helst: Hon var mitt i graviditeten när hon drabbades av aggressiv bröstcancer. Hon fick dessutom en blodpropp och gick igenom en skilsmässa. I dag är tumören borta, men hon har smärtor efter operationerna och diagnosen kronisk trötthet.

”Nu vill jag bli aktiv”

Ändå är hon glad och optimistisk när vi ses i hennes mysiga och färgglada lägenhet.

– Jag har börjat få tillbaka mitt ”go”. Visst måste man få älta ett tag, men inte för länge. Det går inte att bara ligga och tycka synd om sig själv. Nu vill jag bli piggare och starkare, och ha ett aktivt liv.

Det var på sensommaren 2014 som läkarna upptäckte en flera centimeter stor tumör i Jeanines ena bröst. Det var en mycket aggressiv form av bröstcancer, som triggats igång extra av hormonerna under graviditeten.

Plötsligt var den lugna graviditeten förbytt till rena torktumlaren. Dagarna fylldes av cellgifter och olika kontroller – både av fostret och Jeanine.

– Allt hände så snabbt och det var så mycket hela tiden att jag knappt hann tänka. Jag bara körde på , berättar Jeanine.

Tog bort båda brösten

Dottern föddes med planerat kejsarsnitt två månader för tidigt. Så fort snittet läkt fortsatte behandlingarna för att bekämpa cancern. Eftersom sjukdomen var så aggressiv valde Jeanine att operera bort båda brösten för att minska återfallsrisken.

– Jag försökte hela tiden känna hopp och tänka på att längre fram i livet kommer jag att vara en frisk mamma till den här underbara tjejen.

Men ibland hade Jeanine riktigt svarta dagar:

– Då kunde jag säga till min dotters pappa att de skulle få det bättre om jag inte överlevde cancern eftersom behandlingarna gjorde mig så trött och irriterad.

Behandlingarna gav effekt. Januari 2015 var tumören borta. Jeanine kämpade på med sitt nya liv som mamma, trots smärtor och trötthet. Tills i höstas, då hon även fick problem på ett personligt plan.

– Det blev droppen. Det var som om jag loggade ut från livet. De dagar jag hade min dotter höll jag på rutinerna, men annars låg jag bara i sängen och kollade på serier. Jag orkade inte tag i något alls, trots att jag alltid varit projektledartypen.

Så en dag fick Jeanine nog.

– Jag kände bara att ”Nu räcker det”. Jag hade tyckt synd om mig själv länge nog.

Efterlyste pepp i Facebookgrupp

Utmaningen blev att börja träna. Jeanine beskriver sig som en vardagsmotionär, som främst gillat att springa och yoga. Nu kom lusten att hålla igång tillbaka. Men utmattningen i kroppen gjorde att hon hade svårt att sätta fart själv.

Då fick hon idén att efterlysa coachning och träningspepp i en Facebookgrupp.

– Jag behövde någon som fick igång min motivation, någon att skicka resultat efter löprundor till, någon som kunde peppa mig att komma iväg till gymmet.

En extra drivkraft blev ett stipendium på 5000 kronor från Ung Cancer – att inte utnyttja det gav dåligt samvete.

Hur var responsen på ditt nödrop?

– Helt överväldigande! Så många hörde av sig att det tog tre-fyra dagar att svara alla. Det ger hopp om mänskligheten att se så många fina personer.

Nu har ungefär femtio medlemmar i Facebookgruppen skapat en speciell grupp för att fortsätta träningspeppen.

– En del vill promenera ihop, andra vill också komma igång och ta hjälp av varandra, vissa erbjöd personlig coachning.

Har du förändrats av sjukdomen?

– Ja, helt klart. När det gäller min kropp så älskar jag mig själv på ett helt annat sätt. Jag bryr mig inte om ifall jag får en vallk på magen när jag sätter mig ner så länge jag är frisk och pigg. Och när det gäller träning vill jag fokusera på styrka och att må bra, inte på att se bra ut.

Omvärderat hela livet

– Jag har faktiskt omvärderat hela livet. Jag har inte så bråttom längre, allt behöver inte hända på en gång. Bekräftelse och ytliga saker har blivit mycket mer oviktiga.

Att bli gravid skulle innebära stor risk för en ny tumör. En risk som Jeanine inte vill utsätta sig för. Hon är så glad för sin lilla dotter, som nu är två år.

– Min dotter räddade mitt liv. Hade jag inte varit gravid hade tumören kunnat växa lite, lite i taget i tio år och spridit sig utan att bli upptäckt. Nu gick det så fort.