Denise, 21, riskerar livet för att skydda noshörningar

Malin Wigen

Denise Eriksson från Alingsås är den första svenska kvinnan som utbildats till antitjuvjägre. Och hon har valt att skydda noshörningarna, skriver P4 Sjuhärad.

– Det är ett djur som många väljer bort för att det ”inte är gulligt”. Därför förtjänar verkligen de här djuren min hjälp, säger hon.

För tre veckor sedan kom 21-åriga Denise Eriksson, från Alingsås, hem från en sex månaders vistelse i Sydafrika. Där har hon varit och skyddat noshörningar i reservaten. Hon är nämligen Sveriges första kvinna som utbildat sig till antitjuvjägare.

– Man är ute och patrullerar och ser till att de inte blir jagade för deras horn, säger  hon.

Enligt henne har antalet tjuvjägare ökat med åren då hornen är värdefulla – framför allt i Kina och Vietnamn där man tror att de har en medicinsk effekt. Ett horn ska vara värd den dubbla vikten i guld per kilo. Det är dock inte tjuvjägarna i sig som är det största problemet, menar hon.

– Det är rika människor som vill åt hornen och det är tjuvjägarna, vilka är fattiga människor, som får gå ut och göra grovjobbet. De får bara en liten del av pengarna för att kunna ge sin familj mat på bordet. Det är mångas sista utväg.

Beslutade sig efter hemska synen

Denise har alltid varit en stor djurvän. Men det var inte förrän år 2012, när hon fick se bilder på noshörningar som dödats, som just deras situation väckte hennes intresse. År 2013 åkte hon till Sydafrika för första gången för att göra ett projektarbete om noshörningar, då gick hon i gymnasiet. Och år 2014 åkte hon tillbaka tack vare ett stipendium från Hasselbladsstiftelsen. Den gången stannade hon i fem månader för att studera dem närmare.

Under vistelsen fick hon se något som berörde henne – en död noshörningsmamma och hennes nio månader gamla bebis. Bådas horn var borta.

– Vi hade följt dem i tre månader. Att se dem ligga döda där fick mig känna att jag verkligen ville göra skillnad. Det var då jag bestämde mig för att gå med i kampen och utbilda mig till antitjuvjägare.

Det är många som brukar fråga Denise om varför det just blev noshörningar av alla världens djur.

– Först och främst var det för att deras situation är kritisk. Sen är ett djur som många väljer bort för att det ”inte är gulligt”. Därför förtjänar verkligen de här djuren min hjälp.

”Inga problem att skjuta en”

Arbetet som antitjuvjägare innebär att Denise utsätter sig själv för livsfara.

– Eftersom att tjuvjägarna är desperata så gör det att de inte har några problem att skjuta en. Sen finns det många vilda djur som skulle kunna ta kål på en också. Det gäller att hela tiden att vara vaken och hålla koll.

Hon har ännu inte stått öga mot öga med någon tjuväjägare. Men senast hon var där fick de dock varningar om att det skulle vara tjuvjägare på reservatet. Då utökade de styrkorna som vaktade.

– Lyckligtvis förlorade vi inte noshörningar.

”Man kan göra vad som helst”

Nästa år är Denise plan att flytta till Sydafrika och börja arbeta som antitjuvjägare på heltid. Dessutom ska hon och en kollega jobba med att få ut fler hundar i reservaten som är tränade till att förse antitjuvjägarna med hjälp. Hon vill även fördjupa sig i hela problemet kring tjuvjakten på horn, det vill säga hornens väg från Afrika till Asien. Tanken är att skriva om det, föreläsa och inspirera andra att hjälpa.

För några år sedan hade Denise aldrig trott att hon skulle vara den hon är idag.

– Jag hade aldrig sett min själv hålla i ett vapen innan. Jag har lärt känna en hel av mig själv i den här resan också, man kan göra vad som helst bara man bestämmer sig för det.