Vagnen med Elliot låg upp och ner i ån

Tack vare Linda-Marie, 30, överlevde Jessicas och Harrys son utan men

GÖTEBORG. När barnvagnen med Elliot, 8 månader, hamnade upp och ner i den iskalla, strömma ån tvekade aldrig Linda-Marie Claesson, 30.

Tack vare hennes snabbtänkta hjältemod överlevde Elliot skräckfärden helt utan men.

– Jag fick en jätteklump i magen och hann tänk ”nej” – men då började han skrika, säger Linda-Marie.

Klockan är runt 12 i mars i år när Jessica Repo, 36, bestämmer sig för att gå och handla. Med sig tar hon Elliot, då 8 månader, i sin barnvagn och mamma och son stannar sen som vanligt vid Fattighusån i centrala Göteborg för att mata fåglarna.

– Jag trycker på bromsen, släpper vagnen och vänder mig om mot fåglarna i kanske tre sekunder, och ser plötsligt hur de alla lyfter mot skyn, säger Jessica.

– När jag vänder mig om ser jag hur vagnen rullat ner och är precis på kanten till ån. Allt bara stannade, jag fick panik.

”Jätteklump i magen”

Vagnen med Elliot i tippar i samma ögonblick över kanten och hamnar upp och nervänd i den kalla, strömma ån. I vanliga fall är det fullt av folk i den här centrala delen av stan, men inte den här dagen. Och Jessica – som inte kan simma – vågar inte hoppa i. Hon hinner resonera att om ingen ser henne kommer både hon och Elliot att drunkna. Så hon skriker allt vad hon kan. I samma ögonblick passerar en äldre kvinna på cykel som tvärnitar – och hoppar i. Men hon når inte vagnen.
På motsatt sida ån står samtidigt Linda-Marie Claesson. Hon jobbar som polis och ska jobba natt, och är i färd med att lämna familjens gemensamma hund till sin pappa.
– Då hör jag hur någon bara skriker och skriker men vi står cirka 100-200 meter ifrån, och förstår inte vad det är som händer, säger Linda-Marie.
– Sen ser jag hur Jessica vandrar fram och tillbaka och har tagit av sig jackan. Jag börjar gå mot henne och ser hur kvinnan på cykel slänger sig rakt ner i ån. Och så ser jag barnvagnen.
Linda-Marie inser att hon inte kommer att kunna simma ikapp vagnen så hon springer. Vagnen hinner åka in under en bro förrän hon är förbi, men sen slänger hon sig i vattnet.
– Jag simmar ut i mitten av ån, vattnet är iskallt och jag bottnar inte. Men jag får tag i vagnen och försöker vända den åt rätt håll, men lyckas inte.
Linda-Marie hör hur hennes pappa – också han polis – ber henne ta in vagnen så hon simmar in till land släpandes på den. Tillsammans puttar och drar far och dotter upp den, och ser till sin stora lättnad att Elliot ligger kvar eftersom han är fastspänd.
– Men jag visste inte om han levde, han låg där som en docka. Jag fick en jätteklump i magen och hann tänka ”nej” – men då började han skrika.

Hann aldrig tveka

Nu kommer också Jessica fram till platsen och kan sluta sin son i sina armar. Samtidigt som ambulansen en stund senare sen kommer till platsen, kommer också Jessicas man Harry, 39, springande. Han var på jobbet när en panikslagen Jessica ringde och sa att deras son höll på att dö.
– Jag blev rak och lugn och försökte få henne att förklara vad som hänt. När jag sen hörde Elliot skrika så sa jag att hon skulle gå och värma honom, säger Harry.
På akuten värmer man upp Elliot som är ordentligt nedkyld efter sina tre-fyra minuter i ån. Efter bara någon timme är han sitt vanliga glada jag igen och på kvällen kan familjen åka hem.
I dag går Elliot på babysim och har inte visat sig ha några problem med varken sin vagn eller vatten. För Jessica har det hjälpt att prata om det som hände, för att slippa må dåligt.
– Man får försöka förebygga sånt här så gott det går men också vara tacksam för de dagar man får tillsammans, säger Harry.
Tacksamheten mot hjälten Linda går inte att ta miste på. För henne var det självklart att hoppa i – hon hann inte ens tveka. Hon tror inte att hennes yrke spelade så stor roll i själva beslutet, förutom att hon tänkte på att ta av sig så mycket kläder som möjligt innan hon hoppade i, och visste hur det kalla vattnet skulle påverka hennes andning.
– Att jag måste få upp barnvagnen, det var den tanken som fanns. Det som hände var så osannolikt, och jag är så lycklig över att allt gick bra. Jag känner sådan lycka och kärlek varje gång jag träffar Elliot och hans familj!