”Jag är stolt och glad över att ha en så klok hund”

Publicerad 2015-07-06

Matte hyllar superhunden Aira – räddade 80-åring som förvirrat sig från serviceboendet

Superhunden.  Tvååriga tiken Aira är en riktig superhjältehund. Sent en kväll tvingade hon matte Linda Carlsson att gå ut i mörkret – där låg en nedkyld, avklädd man i 80-årsåldern som förirrat sig ut och ramlat.

DOMNARVET. Tvååriga tiken Aira är en riktig superhjältehund.

Sent på kvällen tvingade hon matte Linda Carlsson att gå ut i mörkret.

Där låg en nedkyld, avklädd man i 80-årsåldern som förirrat sig ut och ramlat.

– Jag är stolt och glad över att ha en så klok hund, säger hon.

Det var strax före midnatt och Linda Carlsson satt och tittade på en film med balkongdörren på glänt. Hon märkte tydligt att tvååriga hunden Aira var orolig.

– Hon sprang hela tiden till balkongdörren, körde ut huvudet och lyssnade.

Efter en stund utan respons från matte började Aira gå mellan ytterdörren och balkongdörren och började gnälla.

– Jag kände att något var fel så jag drog på mig morgonrocken över myskläderna och gick ut, säger Linda.

Aira hade bråttom och drog i kopplet åt ett visst håll samtidigt som hon var tydligt exalterad.

Visade vägen genom att dra i kopplet

Drygt hundra meter från porten såg Linda en rullator som låg på en höjd på gräsmattan.

En bit därifrån såg hon något skymta i mörkret. Det visade sig vara en gammal man som låg på mage endast iklädd kalsonger och t-shirt.

– Han syntes knappt och min första tanke var om han levde, säger Linda.

Hon band fast Aira i ett träd i närheten och gick fram till mannen.

– Han var kall på armarna och mumlade något samtidigt som han tittade upp när jag lade över honom min morgonrock.

Mannen blödde näsblod, var lerig och berättade att han hade ont på vänster sida.

Linda, som själv är sjuksköterska, larmade ambulans och sprang iväg för att hämta något att värma mannen med.

Alldeles i närheten finns ett serviceboende för äldre och Linda antog att han kom därifrån.

– Jag ringde, knackade och förde oväsen men det är ett stort boende så ingen hörde mig.

”Hon insåg att det var allvar”

Hon sprang i stället och hämtade filt och täcke som hon lade över mannen.

– Sedan lade jag mig intill för att värma honom medan vi väntade på ambulansen. Då kunde han berätta vad han hette, när han var född och ungefär samtidigt kom personal från äldreboendet som kände igen honom. Tydligen hade han smitit ut genom en altandörr, säger Linda.

Under hela räddningsinsatsen satt Aira kvar vid trädet utan att ge ifrån sig ett ljud.

– Det var som att hon insåg att det var allvar och inte ville störa, säger Linda.

Mannen fördes till sjukhus och har klarat sig bra enligt hans son som senare kontaktade Linda.

– Han ringde för att tacka och var mäkta imponerad över Airas insats. Han ville gärna träffa oss och överlämna ett köttben framöver, säger Linda.

Efteråt var Linda stolt över Airas insats.

– Jag uppfattade ingenting alls, men hon kanske hörde något ljud eller kanske kände att någon var rädd därute i mörkret, säger hon.

Belöningen: Ett köttben

Hon har funderat på att kanske utbilda henne till räddningshund i framtiden. Aira tycker mycket om att arbeta och har ett lugnt och hänsynsfullt beteende mot både människor och djur.

Hon importerades egentligen från Tyskland för att bli avelsdjur men ett hängande öra satte stopp för den karriären.

Linda Carlsson tycker att det bör uppmärksammas att Ayra är av rasen Amstaff, eller American Staffordshire terrier.

– Det är en ras med en oförtjänt dålig stämpel som ofta beskrivs som elak eller farlig och därför är det viktigt att berätta när det hänt något bra.

Följ ämnen i artikeln