”Han var väldigt speciell – varför skulle det ske?”
Outridern Camilla Olsson om sorgen efter Simons död • Det enorma stödet • Insamlingen • Framtiden: ”För hans skull”
Publicerad 2022-08-01
Den omåttligt populära outriderhästen Simon tog på kort tid trav-Sverige med storm.
Sedan hände det otänkbara – Simon fick avlivas efter den svåra skadan på Axevalla.
Nu berättar Camilla för första gången om sorgen, saknaden och det massiva stödet.
– Jag har aldrig gråtit så mycket, men otroligt tacksam för all stöttning, säger hon till Trav365.
Lördagen den 23 juli, i samband med V75 från Axevalla, hände det ofattbara.
Ryttarinnan Anna Ekholm föll av hästen Giuseppe Boko och fick föras med ambulans till sjukhus med bruten fotled.
När outridern Camilla Olsson skulle fånga in den lösa hästen tillsammans med sin häst Simon så skadade han sig.
Simon hoppade över en pinne och snubblade så illa vid landningen att hans liv inte gick att rädda.
Veckan innan hade Simon och Camilla charmat och imponerat på den svenska travpubliken då de tillsammans fångade in flera skenande hästar i Halmstad i samband med Sprintermästaren.
Chocken: ”Helt åt helsike”
Men på några minuter förbyttes allt mot en lång mardröm för Camilla som med gråten i halsen tvingades acceptera att hennes bäste vän var död.
Nu, en dryg vecka senare, känner sig Camilla så pass stark att hon orkar berätta om chocken och saknaden.
– Han har alltid bråkat om de vita stolparna och jag visste att han kunde hoppa till där, han tyckte verkligen inte om dem. Men den här gången landade han fel, jag kände nästan på en gång att det var allvarligt, helt åt helsike. Men så har man alltid det lilla hoppet om att det ska gå bra, kanske går det att fixa, men när man såg röntgenbilderna fanns inget att göra. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv, varför skulle det ske?, säger Camilla till Trav365.
Du har fått lite distans till det hela. Hur mår du och hur hanterar du saknaden?
– Det börjar kännas lite bättre, han var en väldigt speciell häst, han blev liksom hela Sveriges häst på kort tid. Han tyckte om att visa upp sig för publiken, det såg vi tydligt i Halmstad. För min egen del tyckte jag det var mycket folk men Simon tyckte det bara var skoj.
– De första dagarna skrev jag lite på Facebook och jag har haft stor support av mina föräldrar, familj och vänner. Men till slut var jag tvungen att stänga av, det blev för mycket. Alla kommentarer var så fina att jag bara grät, jag orkade inte mer just då. Jag har knappt sovit sedan det hände och jag saknar honom hela tiden. Jag har jobbat lite mer i min brors butik för att få annat att tänka på.
”Stora stjärnan av showen”
Camilla flyttade till USA som 19-åring men återvände nyligen hem till Sverige.
Trots att hon och Simon bara hann förgylla de svenska travbanorna i några veckor så blev mottagandet enormt.
Något Camilla själv aldrig kunde drömma om.
– Det var helt galet, jag kunde inte fatta att han fick sådan uppskattning. Jag trodde aldrig det skulle bli så stort, jag var bara ute på banan och gjorde mitt jobb och Simon sitt, men jag förstår nu vilket avtryck han gjorde på publiken. Till och med kuskar och aktiva kom fram till mig efter Halmstad och sa att det var bra jobbat, säger outridern och fortsätter:
– Men tyvärr gick det inte bra men minns ändå defileringen på Axevalla. Simon levde upp och alla i publiken ställde sig upp, han var den stora stjärnan av hela showen.
Hur minns du Simon som häst? Vilka egenskaper utmärkte honom?
– Han var så speciell och ville alltid ta hand om mig och gjorde alltid sitt bästa. Han var lätt att lära, vissa små bagateller tyckte han inte om, som att fånga in en häst från vänster sida. Vi litade alltid på varandra och hade ett samspel. Han tyckte verkligen om att fånga in hästar och visste hur duktig han var.
– När han kom till mig hade han knappt fyllt fem år och var smal. Han hade inte mått så bra innan. Jag ville egentligen inte ha en grå häst som lätt skulle bli smutsig, men när jag såg honom var det så självklart.
På sociala medier har uppslutningen varit massiv.
Travmedia dominerades under lång tid av Simons insatser och tragiska död.
Camilla själv är överväldigad och tacksam över alla människor som engagerat sig i deras öde.
– Jag har fått så många kommentarer och det är nästan omöjligt att svara på samtliga och gå igenom alla. Det har varit ett ofantligt stöd och jag känner mig så tacksam. Det är så fantastiskt att så många vill att jag ska komma tillbaka.
”Först ville jag bara sluta”
Proffstränaren Svante Båth startade en insamling till förmån för Camilla Olsson som genererade närmare 400 000 kronor.
Efter att ha tänkt fram och tillbaka har Camilla bestämt sig för att inte ge upp.
– Först ville jag bara sluta men sedan tänkte jag att jag måste gå vidare för Simons skull, till hans ära har jag bestämt mig att hitta en liknande häst. Jag har redan tittat på två hästar varav jag tyckte om en av dem mycket. Senare ska jag till Stockholm och titta på tre, fyra stycken, men innan jag bestämmer mig ska det kännas 100 procent, berättar hon och fortsätter sätta ord på en framtid utan Simon:
– Jag vill också tacka Svante och alla som bidragit. Inget kan få tillbaka Simon men det här gör att jag kan satsa vidare. När jag kom till Sverige använde jag alla pengarna för att få med mig honom hem. Insamlingen hjälper mig gå vidare att hitta två nya hästar men det få ta den tid det tar. Jag kunde aldrig drömma om att det skulle bli så mycket pengar.
Hur ser du på en framtid med outriders på svenska travbanor?
– Jag har aldrig tidigare haft en häst som skadat sig på banan. Jag har ändå jobbat i 28 år med detta och nu var olyckan framme för min egen del. Jag har spelat upp i mitt huvud massa gånger om jag kunnat göra något annorlunda men jag måste sluta för annars blir jag galen. Det var ingens fel att det hände. Vi var där för att rädda andra och den här gången var det vi som blev inblandade i olyckan.
– Jag måste tro att allt händer av en anledning och jag vill tillbaka. Jag vill också passa på att tacka Roger Moström (vd) och Lars Ågren (sportchef) på Axevalla för att de tog hand om pressen när inte jag orkade.
