Elfsborg gick igenom några viktiga lektioner

Sportbladets Erik Niva: Men många tuffa läxor följer

Om ett träd föll utan att någon var där – har det då fallit?

Om ett svenskt klubblag äntligen presterade utan att någon såg det – har det då hänt?

Elfsborg pumpade in nytt liv i svensk fotboll i går.

Sorgligt få hade chansen att titta på.

Klockan var strax före fyra i går eftermiddag när jag ringde min tv-leverantör:

– Jag skulle vilja göra en ändring i mitt kanalutbud. CNN ut och? öh, Duna TV in.

Rösten i andra änden av linjen tvekade:

– CNN ut, sa du. Vad var det andra?

Jag förtydligade:

– Duna TV. D-u-n-a. Kanalplats 216.

En ganska lång paus senare:

– Du, det verkar bli svårt, det där.

Men efter ytterligare ett uppehåll:

– Jo, vänta? Nu hittade jag rätt. CNN ut, Duna in. Ett bra byte, låter det som.

Ett stilla konstaterande

I går spelade Elfsborg den viktigaste matchen ett svenskt klubblag spelat det senaste året, och för att se den var du så illa tvungen att forcera både magyarernas tablåer och svenskarnas operatörer.

Det är patetiskt. Det är ingen riktad anklagelse, bara ett stilla konstaterande.

Hela den svenska fotbollsapparaten har expanderat enormt de senaste tio åren, men på vissa fält är den fortfarande genant underutvecklad.

På vissa andra områden har den mognat.

För fyra år sedan åkte ett starkt Djurgården ut mot Partizan Belgrad på bortamål i precis det här skedet av Champions League.

Stockholmarnas styrelseledamot Ronald Åman har beskrivit hur tankarna gick när han knallade hem från Råsunda den kvällen:

– Vi var så svenska, så snälla. Jag kände mig lurad av ett gäng cigarettsmugglare som var så mycket smartare än vad vi var. Vi skulle fan inte åkt ut mot dem.

Låg kvar och kved

I söndags blev ett gnidigt gnetande Hammarby det första svenska klubblag någonsin att slå ut en holländsk motståndare ur europeiskt cupspel.

I går var det Elfsborgs tur att förstöra ett spektakel och vinna en fotbollsmatch.

Debrecen försökte föra matchen, hålla bollen efter marken och kombinera fram avslut.

Elfsborg lyfte djupt mot hörnen, slet och släpade, förryckte och fördröjde. När de hängde på repen ramlade de till sig billiga frisparkar, och låg sedan kvar i gräset i evigheter. När en ungrare låg skadad fortsatte de spela, och när de ville ha slut på första halvlek rullade de runt bollen parallellt i den egna backlinjen.

Ett poröst mittfält

Om en vanlig, neutral fotbollsintresserad såg matchen – om han eller hon lyckades borra sig hela vägen fram till Duna TV – är jag övertygad om att dennes sympatier låg hos ungrarna.

Hur många bryr sig i Borås?

Under en 20-minutersperiod i första halvlek verkade Elfsborg vara på väg att bli blåsta av banan.

De bommade sina defensiva positioner totalt, och gjorde det enkelt för motståndarna att rulla bollar rakt igenom ett poröst mittfält.

Baklängesmålet låg på lut, och hade det kommit i det här läget hade hela dubbelmötet fått en helt annan balans.

Det kom aldrig. I stället hackade Elfsborg sönder den sista kvarten av första halvlek, hängde sig kvar tills tränare Haglund fick chansen att stadga upp ekipaget i paus.

Andra halvlek förde med sig en helt annan historia. Den handlade om ett tilltäppt och kompakt svenskt lag, som aldrig blottade sig bakåt och vann boll i stort sett när det ville.

Måste spela på resultatet

Elfsborg åkte till en liten järnvägsstad vid den rumänska gränsen, svensk fotboll fick med sig en hel väska med godsaker hem.

Där finns ett par nya hjältar (Denni Avdic med sin stigande smartness, James Keene med sitt svengelska svett), en växande cynisk vinnarvilja, en stigande taktisk skicklighet – och framförallt en helt ny framtidstro.

Bra så långt.

Nya prov om en vecka. Då måste Elfsborg bevisa att de kan spela på resultat utan att släppa in onödiga mål.

De har gått igenom några viktiga lektioner om europeiskt cupspel.

De har många tuffare läxor kvar.

Jag följer gärna de kamperna på en annan kanal än Duna TV.

Läs också: