Hans vapen: För rik för att mutas

Erik Karlsson

Fotbollseuropa kämpar med näbbar och klor för att tvinga bort Sepp Blatter från makten.

Men vem är alternativet egentligen?

Jo, en prins från Jordanien med mängder av fina titlar – och en oerhört eftertraktad egenskap.

Han är för rik för att mutas.

Mer och mer talar för att Fifas presidentval kommer att bli en röstningsrysare. Hittills har sökarljuset varit riktat mot hur Sepp Blatter ska kunna tvingas bort från makten, mindre mot vem som får världens viktigaste fotbollsjobb i stället om han förlorar.

Möt Prince Ali bin al-Hussein, en jordansk kunglighet som söker stöd från hela världen men som blir ratad på hemmaplan.

Prins Ali är den tredje sonen till döde Kung Hussein. Han är kungens enda barn tillsammans med drottning Alia som dog i en helikopterolycka 1977, när Prins Ali bara vara två år.

Prinsen har gått igenom en utbildning som det anstår en kunglighet. Först på hemmaplan i Amman för att sedan utbilda sig vidare i både akademiskt och militärt i England innan han avslutade med en examen vid Princetons universitet.

24 år gammal, 1999, fick han uppdraget att leda Kung Abdullahs säkerhetsstyrkor, samtidigt tog han över ledningen i det jordanska fotbollsförbundet.

Och just idrottspolitik är något som går i Prins Alis familj. Systern, Prinsessa Haya har precis avgått efter åtta år som IOK-delegat och hans halvbror, Prins Faisal, sitter fortfarande i flera av IOK:s kommittéer.

Fru och två barn

Hans egen familj består av frun Rym Brahimi och två barn. Brahimi träffade han när den algeriskfödda journalisten jobbade för CNN i Irak i början av 2000-talet.

Stegen genom fotbollshierarkin har varit snabba. Bara två år efter han tagit över klubban i Jordaniens fotbollsförbund grundande han det Västasiatiska fotbollsförbundet som nu har 13 medlemmar och sedan har han steg för steg närmat sig Fifas topp. 2011 valdes han in som Asiens representant i Fifas exekutiva kommitté och som en av Fifas vice presidenter. Den yngste med sina då 35 år.

Under mandatperioden har hans största avtryck varit att han tagit bort förbudet mot att spela fotboll i hijab samt att han drivit på arbetet med Garcia-rapporten som interngranskat Fifas korruption.

2011 sade han inte sig se något problem med att Sepp Blatter skulle sitta ytterligare en mandatperiod men åren i maktens korridorer har fått honom att ändra sig. När han gick till val gjorde han det med löften om större transparens inom organisationen, publicering av den delvis sekretessbelagda Garcia-rapporten och mer pengar till kampen mot matchfixning.

”Han har en legitimitet”

Men också med ett förslag om att öka VM:s deltagarantal från 32 till 36. De nya platserna skulle bara tillfalla utomeuropeiska förbund. En flört med de mindre fotbollsländer som nu Prins Ali behöver få stöd ifrån om han ska vinna valet.

För faktum är att på hemmaplan i Asien vill ingen stötta honom öppet. När han presenterade sin kandidatur var ingen av hans fem nödvändiga supportrar från hemdistriktet.

– Det samma gäller för Europa, det stöttar inte Sepp Blatter, svarade Michel Platini snabbt när frågan kom på tal vid presskonferensen under torsdagen.

Uefa-bossen talar annars mycket gärna om fördelarna med Prins Ali som Fifa-president.

– Vi stödjer Prins Ali för att han har en legitimitet. Han är ung och ambitiös och det är därför vi stöttar honom, säger Platini och lägger sedan till det det argument som Sepp Blatter aldrig kan slå på fingrarna.

– Han är inte i behov av pengar för han är en prins.

Det kan låta som en märklig sak att lägga fram som ett argument, att en rik man inte skulle vilja bli rikare. Men faktum är att den jordanska kungafamiljens rikedom är så stor och ohotad att de pengar som finns att tjäna på mutor i Fifa-sammanhang bara skulle motsvara en ytterst liten del av hans totala förmögenhet.

Återstår att se om en majoritet av de 209 röstande länderna tänkte på Prins Ali eller Sepp Blatter när den sittande Fifa-presidenten själv sa så här vid kongressens öppnande igår:

– Låt det här bli vändpunkten. Vi har möjligheten att inleda den svåra och långa vägen tillbaka, förtjäna den trovärdighet vi har förlorat. Vi måste förtjäna tillbaka den igenom de beslut vi tar.