Pappan som kom hem - till slut...

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-13

Jonny Rödlund: Du ser, man har varit och sökt pengar överallt...

ENKÖPING

Det tog femton år och tio klubbar.

Men nu har Jonny Rödlund hittat hem - till familjen och glädjen i fotbollen.

I alla fall tillfälligt.

- Det är möjligt att jag stannar, om klubben överlever. Men om jag gör en bra säsong så får vi se, säger han.

Under två års tid har Jonny Rödlund levt i Kina utan familjen. En tuff tid, inte minst för äldste sonen. "Det är väl Dennis som har lidit mest", säger Jonny.

Jonny Rödlund har hunnit bli 30 år och har levt som proffs i halva sitt liv. Familjen har han haft med sig periodvis, men de senaste två åren har han rest ensam. Hemma i Västerås har hustrun och de tre barnen väntat.

- Det är väl Dennis som har lidit mest, säger han och rufsar sin åttaåriga son i håret.

- Honom har jag träffat minst eftersom han går i skolan, men vi har desto roligare nu.

Sedan i vintras är Jonny Rödlund hemma i Sverige för att spela med Enköping i superettan. Han har bytt proffslivet mot familjen och feta lönekuvert mot jobb och en normal lön i en klubb som har problem med ekonomin.

Killen vars liv i media mest handlat om klubbyten och om ungdomsstjärnan som aldrig lyckades tycks ha hittat hem.

- Jag är nöjd med min karriär, men man funderar. Jag är väl talangen som aldrig blommade ut, ändå har jag varit ordinarie i alla klubbar. Jag är väl en klankpelle, men med bra meriter.

Du har beskrivits som problembarn och lycksökare. Vad säger du?

- Jag har blivit förbannad, det är över tio år sedan ändå får man känna av gamla laster. Jag fattar inte varför man ska behöva lida nu över att jag hade roligt när jag var 17-18 år. Det är inget mina barn känner igen. Lite har jag mig själv att skylla, men så är det med den svenska avundsjukan när man har bra bil och lägenhet när man är 18 år. Det retar folk.

Sveriges yngsta proffs

Som femtonåring blev han Sveriges yngsta proffs någonsin och flyttade till Anderlecht i Belgien. Det var långt före Bosmandomen rev alla hinder och fick unga spelare att flytta ut i Europa. Efter en tre år i Belgien ansågs han vara en av Europas största talanger och han värvades av Manchester United. Ett år senare flyttade han till Sverige och Norrköping. 17 år gammal blev han helproffs och vann SM-guld.

Sedan börjar karusellen att snurra.

Han trivs inte med fotbollen och 21 år gammal får han sparken från klubben.

- Jag har haft lite oflyt med tränare, när jag kom upp var det ovanligt att satsa på unga spelare. I mitten av 1990-talet var det inget roligt, mellan 1992 och 1995 trivdes jag inte alls. Jag var less, hade spelat i fem olika landslag och det blev för mycket. Tränarens uppgift är att stötta, men något stöd fick jag aldrig.

Tolk med sig överallt

1995 flyttade han till Portugal och sedan dess har han varit proffs i fyra länder, nu senast i Kina.

- Även om familjen hade följt med hade jag inte stannat i Kina. Vi bodde ofta på ett internat utanför Peking och klockan tio på kvällen knackade de på rutan. Då skulle man sova, berättar han.

- Jag hade tolk med mig överallt. Det var tufft att inte kunna delta i diskussioner eller om vi gjorde något tekniskt fel så kunde man inte säga till.

Varför Kina?

- För pengarnas skull.

Hur mycket?

- Lägg på ett par nollor på en allsvensk lön.

(Snittlönen i allsvenskan är 420 000 kronor per år)

Du har levt utan familjen de två senaste åren. Hur har du klarat det?

- Tack vare min starka fru, när jag var i Tyskland kom hon två gånger i månaden. Man fick bjuda till lite extra när hon kom...

Elva klubbar, i sex nationer. Varför?

- Du ser man har varit och sökt pengar över allt... Jag har sett världen i alla fall.

Hur viktigt är det med pengar?

- Viktigt. Ju äldre man blir ju viktigare är det att ha ett bra kapital. Man får offra familjen, men det gick tack vare min fru.

Om din egen son kom hem som 15-åring och ville bli proffs, vad hade du svarat?

- Jag var lite för ödmjuk och det är min äldsta son också så jag skulle avråda honom. Hade han varit lite tuffare hade det gått.

Hemma i Sverige igen. Stannar du i Enköping?

- Om de överlever ekonomiskt är det möjligt, men om jag gör en bra säsong får vi se vad som händer. Fast jag vill helst inte flytta från Västerås.

- Om Enköping åker ner får man också fundera på vad man ska göra. Jag har tre till fyra år kvar på elitnivå.

I dag möter Enköping Frölunda i Superettan. Göteborgarna leder serien, två poäng före överraskningen Enköping.

Det kan alltså bli allsvenskan för Jonny Rödlund nästa säsong.

Eller möjligen ännu en ny klubb.

Anna Carlsson

Följ ämnen i artikeln