Ännu en sinnesslö man – ännu en förstörd fest

Jennifer Wegerup

Det tog fyra månader och en dag.

Sen var det dags.

Ännu en sinnesslö, ung man.

Ännu en förstörd fotbollsfest.

Och som grädde på moset Didas fjantiga filmande.

De inkastade mynten på Olympiastadion. Slagsmålet i Valencia. Skandalen i Köpenhamn.

Tre av alltför många texter jag genom åren tvingats skriva om fotbollens så kallade baksida. Vilket slöseri med tid och kraft. Stunder som denna känns det som om fotbollen inte vore något annat än just den där baksidan, ett enda gigantiskt fult arsle som moonar och hånler mot oss som fortfarande vågar oss på att älska istället för att hata.

”Jag är så trött på att debattera skiten”, sa Johan Mjällby i tv-studion och jag kan bara hålla med.

Likväl kan det som hänt inte tigas ihjäl. Därför att ogräset frodas på läktarna och hotar att kväva de riktiga supportrarna. Därför att det som hänt också får konsekvenser för spelet.

Nu tror jag inte att Celtic straffas med poängavdrag eftersom domaren lät matchen spelas klart. Men säker är jag inte. Hur som helst lär det bli kraftiga böter, kanske även tomma läktare. Allt till fördel för konkurrenterna och nackdel för Celtic.

Så kan en dåres egotrippade lilla räd förstöra för en hel klubb, för tiotusentals supportrar. Precis som en annan dåre förstörde för en hel nation i somras.

Kunde stått kvar

Redan i går stal den inrusande idioten glädjen för det hårt kämpande Celtic, för matchhjälten McDonald och för de segerrusiga supportrar som klarade att fira sin glädje på rätt sätt.

Hur mycket dåren förstörde för Milan? Jag vet inte, ärligt talat. De regerande mästarna har varit rätt bra på att förstöra för sig själva hittills den här säsongen. Matchen var också redan inne på stopptid när Dida fick bäras ut. Dessutom tror jag att till och med de flesta Milan-fans håller med om att den gode Dida kunnat stå kvar – om han bara velat.

Tv-bilderna visar hur den inrusande tönten ger Milans målvakt en lätt klapp och hur Dida först springer efter några steg. Sen, plötsligt, verkar Dida komma på att han: 1. är mycket allvarligt åtgången eller 2. ska vara taktisk och försöka spela så skadad som möjligt. Så kan matchen stoppas, segern tilldömas Milan och alla glömma hur svagt Dida spelat...

Det må ha varit smart ur rödsvart synvinkel, men inte var det vackert. Inte alls. Frågan är också hur klokt det egentligen var, om filmkonsterna inte kan komma tillbaka som en etisk bumerang. De höga herrarna i Uefa är inte blinda.

Celtic misslyckades

Det verkligt allvarliga är däremot det som kunde ha hänt. Supportern kunde ha varit beväpnad, han kunde ha skadat Dida på riktigt. Celtic misslyckades med sitt säkerhetsarrangemang och det är därmed tyvärr riktigt att man straffas. Särskilt som man tydligen misslyckades även med att infånga jubelidioten efteråt. Hur hårt straff som är rimligt, det kan man alltid diskutera och det lär debatteras vilt en tid framöver. Det finns inga givna svar. Jag vet fortfarande inte om jag tycker att det var rätt eller fel att domaren stoppade Danmark–Sverige.

Men ett vet jag: matcher ska helst alltid avgöras på planen. Jag vet också att jag inte är förvånad över om det skedda skulle vändas till Milans fördel. Det vore inte första gången.

Jag håller varken på Milan eller Celtic. Efter alla år i Milano och efter tiden som brittisk korrespondent med ständiga resor till Glasgow för att se Henrik Larsson (och tv-expert Mjällby) känner jag mig dock nära båda lagen. I går såg jag ett blekt Milan och ett slitstarkt Celtic som vann välförtjänt.

Tyvärr slutade allt i ännu ett nederlag, vem som än tilldöms segern.

Kanske vinner Dida en Oscar.

Men fotbollen har förlorat, än en gång.