Försummade folken lyfts fram under VM: ”Piskades om vi pratade vårt språk”

Frida Fagerlund

WELLINGTON/BRISBANE. De piskades om de pratade sitt eget språk och hade länge en undangömd roll i samhället.

Under VM har Nya Zeelands respektive Australiens ursprungsbefolkning lyfts fram i ljuset.

Det är fortfarande en lång väg kvar att vandra – och med hjälp av fotbollen ska maorierna ta ännu fler kliv.

Redan på inrikesflyget mellan Auckland och Wellington syns de första tecknen.

Air New Zealands säkerhetsfilm utgörs av två huvudpersoner, en maorisktalande man och en engelskspråkig kvinna. Tillsammans tar de med passagerarna på en mytologisk färd, där maoriska gudar blandas med påminnelser om fastspänt säkerhetsbälte och nödutgångar.

Väl i Wellington gör sig den maoriska kulturen påmind precis överallt. Skyltar är skrivna på båda språken och riksmuseet är nästan uteslutande tillägnat urbefolkningen. Till och med vissa trafikljus vid övergångställena föreställer en stereotypisk maorisk krigare.

Några dagar innan VM drar igång anordnas en festival nere vid strandpromenaden. Traditionella maoriska båtar – Wakas – färdas på det stilla vattnet till tonerna av barnkörer som svingar så kallade ”Poi balls”, som förr i tiden användes av unga krigare för att öva koordination.

Det blåser isande vindar men männen och kvinnorna, som bär minimala traditionella dräkter, tycks inte frysa märkbart. Efteråt väntar en konsert där maorisk sång blandas med generisk, engelsk musik.

helskärm

”Hade aldrig hänt för 10–15 år sen”

En av volontärerna på evenemanget är 25-åriga Kayla. Hon har själv maoriskt påbrå och ser kvällen som lyckad, trots vinterkylan.

– Det är fantastiskt att människor kan komma hit och bli utbildade, säger hon.

Där och då slår det en att maoritemat delvis känns nyinstallerat. Som om Wellington nyligen kom på att något behövde göras och har dekorerat staden med kulturella inslag.

– Det här hade aldrig hänt för 10–15 år sedan, medger Kayla och sveper armen över folkhavet.

– Än i dag finns det människor som vill motverka den maoriska kulturen. Det är inte alla som välkomnar att vi äntligen syns.

Drygt tio procent av Nya Zeelands befolkning (ca fem miljoner invånare) är maorier och ännu fler har maoriskt påbrå. 1987 blev maori det officiella språket i landet ihop med engelska.

De senaste 30 åren har ursäkterna från parlamentet avlöst varandra över hur urinvånarna behandlades av de brittiska bosättarna, som anlände under 1800-talet och tog mark och rättigheter ifrån dem.

Bindel för ursprungsbefolkningar

När Fifa presenterade sina åtta olika kaptensbindlar inför VM i Nya Zeeland och Australien – ett försök att dämpa diskussionen av ”One Love”-bindeln – var ett av alternativen att stötta ursprungsbefolkningar.

– Fotboll förenar världen och våra globala evenemang har förmågan att förena människor och skapa glädje och passion, sa Gianni Infantino när kampanjen lanserades.

Fifa-presidenten har inte fel i att fotboll kan rikta ljus mot samhälleliga orättvisor. Steph Catley, som ledde Australien i Sam Kerrs frånvaro, bar den blåvita bindeln med texten ”för ursprungsbefolkningar” under gruppspelsmatchen mot Irland.

Fotboll är inte största sporten i Nya Zeeland, men möjligen den vitaste. Rugbylandslaget, All Blacks, har gjort sig känt för att utföra ”Haka”, en maorisk dans som används inför en strid eller idrottsevenemang.

Eget fotbollslag: ”Annorlunda”

Fascinerande nog har maorierna sitt eget fotbollsförbund och landslag. Brooke Wylie, före detta kapten för damlandslaget, reste bland annat till Australien för att möta aboriginerna.

– När jag kom med i laget (2018) höll allt på att starta upp, säger Wylie.

– Det var verkligen... annorlunda. Jag var på några läger med det nya zeeländska fotbollslandslaget också och det var en helt annan sorts miljö. Här handlade det mer om kulturen och var du kom ifrån. Man kom nära sina lagkamrater på ett helt annat sätt.

Brooke Wylie berättar vidare att hennes upplaga blev ett av de första damlandslagen att utföra ”Haka”.

– Traditionellt sett är det bara män som gör det, kvinnor står vid sidan av och visar sitt stöd. Så det var oerhört känslosamt för många av tjejerna, säger hon.

Den 17 mars i år skickade Australian Indigenous Football Council ett brev till Gianni Infantino och generalsekreterare Fatma Samoura för att öka trycket på Fifa att uppmärksamma ursprungsbefolkningen genom fotbollen.

Fifa besvarade aldrig brevet. Inte heller australiska fotbollsförbundet.

– Vi vill inte gå till australiska fotbollsförbundet igen och säga ”snälla, kan vi spela mot Nya Zeeland Maori?”. Vi vill kunna bestämma själva och bygga vår egen fotbollsframtid, säger Lawrence Gilbert, ordförande i AIFC.

– Jag kallar det inhemsk upphandling. Inte ett cent läggs på arvet till ursprungsbefolkningen. Allt de vill är att aboriginerna ska dansa lite och sedan säga ”Aloha”.

helskärm

”Coolt att det får synas”

Så väl AIFC som maoriska fotbollsförbundet vill ha självstyre, bättre förutsättningar, framför allt på gräsrotsnivå, samt möjligheten att eventuellt arrangera ett VM för ursprungsbefolkningar.

Damernas VM har i alla fall inkluderat en gedigen PR-kampanj. Inför varje match har maorier respektive aboriginer uppträtt med sång och dans.

– Jag tycker det är coolt att de gör de här grejerna, säger Brooke Wylie.

– Det visar att Nya Zeeland är ett land med mer än en kultur. Dels har nya zeeländare inte varit särskilt intresserade av fotboll tidigare. Det hjälper damfotbollen att bli en kulturell grej som vi alla borde stå bakom, genom exempelvis ”haka” och att nationalsången har maoriska ord och så. Att det får synas på en internationell scen.

Undersökningar visar att icke-maorier har ett stort socioekonomiskt övertag i Nya Zeeland.

Generellt är utbildningsnivån lägre och arbetslösheten högre bland vuxna med maoriskt påbrå, och många är bidragstagare. Dessutom har maorier mindre telekommunikation (internet inkluderat) i sina hushåll samt äger färre motorfordon jämfört med andra.

Brooke Wylie påpekar att det är en av de viktigaste anledningarna till att maoriska fotbollsförbundet existerar.

– Många maoriska familjer har inte råd med fotbollsskor eller särskilda träningsprogram. Därför är det en enorm möjlighet att få in tjejer i den här typen av lag. Oavsett kultur har vi lika mycket talang och lika stor passion för sporten, säger hon.

”Blev piskad eller slagen”

På Qantas-flyg, Australiens största flygbolag, spelas en säkerhetsvideo med en mening i slutet om hur bolaget ”lyfter fram de traditionella markinnehavarna där vi arbetar, lever och färdas. Vi respekterar de äldres förflutna, samtid och utveckling”.

I Sydney, Melbourne och Brisbane syns inte ursprungsbefolkningen lika tydligt som i Wellington, vilket kan bero på att de australiska städerna är långt större än den nya zeeländska huvudstaden.

Brooke Wylie upplever också att Nya Zeeland har kommit längre än sitt grannland.

– Mycket har hänt under mina föräldrars livstid. Min pappas mamma blev piskad eller slagen med käpp om hon pratade maori. Nu lär man ut maori i skolorna i Nya Zeeland. Så, ja, jag tycker att folk här är lyckligt lottade, säger hon.

Efter att Waitangifördraget undertecknandes mellan Storbritannien och hövdingarna för Maorifolket 1840 hade det maoriska folket något fler rättigheter jämfört med exempelvis aboriginerna, menar Wylie.

– Men människor diskriminerades fortfarande, sågs ned på. Ansågs vara fattiga och illa klädda. Att de inte kom från pengar och inte visste hur man pratade eller betedde sig ordentligt, som Pākehā (term för nya zeeländare med europeisk härkomst).

”Behöver maoriska förebilder”

I slutet av juni 2023 undertecknandes en annan överenskommelse, nämligen en mellan maoriska förbundet och dess aboriginska motsvarighet. Den ska säkerställa att lagen fortsätter mötas de kommande fem åren.

Ett samarbete hade varit under diskussion länge och kommer förhoppningsvis leda till ett ännu starkare band förbunden emellan, tror ordföranden Phillip Pickering-Parker.

– Allt började med ett samtal mellan två besvikna vänner på en flygplats. 34 år senare har vi sex maoriska lag, säger han.

– Detta signalerar till omvärlden att det finns möjligheter, att det finns hopp. Vi måste skapa maoriska legendarer, maoriska förebilder och fotbollsspelare som ser ut som oss, låter som oss och beter sig som oss. Vi måste få dem att synas.

Till sist får Brooke Wylie svara på den kanske svåraste frågan av alla: Vad innebär det att vara Maori?

Hon tystnar några sekunder innan hon säger:

– Vi är väldigt passionerade, väldigt uttrycksfulla. Vi är rappa i käften, skojfriska. Finns alltid där för andra. Maoriska folket går alltid samman, stöttar alla för varje steg. Har god moral och är ett mycket påhittigt folk... Det är coolt att vara en del av det. Känna en närhet till sina förfäder.