BANKOCHNIVA

Simon Bank

, 

Erik Niva

Måndag 11:00

Jag tycker att vi pratar för lite om Aldo Spinelli. Av princip tänker jag enbart prata om Serie A hela veckan, för inget annat är värt att prata om – och Spinelli är en urtyp.

I går lämnade han Stadio Picchi i en svart Audi, medan Livornos ultrás slog sönder halva curva nord. Det blir Serie B nu. Bella ciao, som de brukar sjunga. Spinelli har varit president i nio år, de senaste har han ägnat åt att ställa till det. Bli ovän med lagets bäste spelare? Check. Sparka lagets bäste tränare på evigheter? Check. Konstant hota med att sälja klubben? Check.

I går åkte halva stadions herrtoa in på gräset. Italiens rödaste fans har fått nog. Spinelli också. Till tv sa han att domarna begått 19 avgörande fel som drabbat Livorno, och att han står fast vid vad han sa i vintras:

– Il calcio är i kris och ingen kommer till vår 420-åriga stadio. Vi drar aldrig över tiotusen. Och Livorno är en kommuniststad, så det är ju inte så att jag kan bygga vip-loger för att dra in pengar. Jag är gammal, sur och har tappat min energi.

På söndag spelar i Amaranti sin sista Serie A-match på länge. Jag saknar dem redan.

Tisdag 18:27

Du tar Serie A, alltså?! Okej, då får väl jag sikta in mig på det som blir över. Det finns där. Till exempel är jag ju som vanligt väldigt tänd på det engelska kvalspelet. I 34 år i följd har ju Rochdale legat stilla och stadigt nere i fjärdedivisionen, men i år har de tänkt att röra sig uppåt. De klarade play off-platsen, och nu är de bara några få matcher ifrån ett historiskt avancemang. Så vad händer i bussen på vägen till den första semifinalen i Darlington? Jo, naturligtvis ska spelarna ha armbrytningsturnering. Och naturligtvis bryter stjärnstrikern Lee Thorpe armen. På tre ställen. Han är borta resten av säsongen, Rochdale förlorar matchen med 2-1. Dagen efter förbjuder managern Keith Hill armbrytning. – Vi har använt armbrytningen hela säsongen som ett redskap för att bestämma ödet för den som gjort något fel på träningen. Det har givit oss mycket nöje och glädje – men tyvärr gav det oss också mycket smärta i lördags.

Torsdag 03:37

Smärta?! Massimo Moratti skulle döda för att bara ha en bruten arm!

Efter Materazzis straffmiss i söndags har Italiens alla jävlar hoppat upp i famnen på Inter-presidenten. Elva poängs försprång har krympt till en, och hela veckan handlar om scaramanzia, skrock, en specialitet lika italiensk som gnocchi. Jag var i Rom 2001, när Totti döpte om scudetton till ”trukke-trukke”, för att slippa uttala ordet. Jag var i Turin i fjol, när journalisterna gav Mancini en svart katt, satte otursnumret 17 på Mihajlovic och tvingade in Cordoba under en stege.

Just nu förs psykkrig från alla håll. Totti har sagt att Inter redan är mästare, Parma-presidenten Ghirardi har pratat om en repris på Inters traumatiska guldmiss 2002 och utnämnt Couto (som var med och blåste Inter den gången) till Inter-dödare i repris. Och gamle Roma-legenden Boniek beskrev en möjlig Inter-miss så här:

– Det skulle innebära kollektivt självmord. Spalletti gav Roma två procents chans, men det är för mycket. Jag säger Inter 99,9 procent, Roma 0,1 procent…

Romas chans är alltså så liten att den inte finns. Fast bara lite.

Torsdag 12:18

Jag tror aldrig att både Inter och Roma vinner sina matcher mot nedflyttningshotat motstånd.

Det har alltid pratats mycket om idrott som präglas rädslan att förlora snarare än viljan att vinna, och jag undrar om inte de stora ligorna ute i Europa blivit precis sådana.

Det är en betydligt större katastrof för ett bottenlag att åka ur än det är en triumf för topplagen att vinna titeln.

Och i det sammanhanget – veckans bästa tufft-att-åka-ur-story.

Okej, det är inte Uday Hussein som piskar fotsulor eller en ivoriansk regim som internerar ett helt lag – men finske strikern Mikael Forssell var nog inte helt nöjd när han insåg konsekvenserna av att Birmingham åkt ur.

28-årige Forssell fick nämligen sitt gamla uppskov indraget när han inte längre var Premier League-spelare – och tvingas därför ägna hela sommaren åt att göra lumpen.

Vad som händer när säsongen sedan drar igång igen i augusti? Idrottsplutonen i Lahtis meddelar att de funderar kring någon form av undantagstjänst, men att de inte funnit formerna för den ännu.

Fredag 14:32

Det är aldrig för sent att korrigera gamla misstag. Och eftersom Serie A är det enda jag tänker på den här veckan så vill jag ägna lite utrymme åt att berätta om Konungens Återkomst till Stadio Olimpico.

Eros Ramazotti arrangerade en välgörenhetsmatch, och den största stjärnan stoppades av polisen två mil från Rom. Ingen i hans bil hade säkerhetsbälte, så polisen bötfällde dem och såg till att bilen blev en timma försenad.

Men till sist kom Diego Maradona fram.

Arton år efter att han blev ovän med hela lo Stadio efter att publiken visslat ut den argentinska nationalsången före VM-finalen 1990 spelade han där igen.

Diego tog ner en boll med arslet och filmade sig magnifikt till en straff som han iskallt slog in. Och om vi ska knyta ihop det med helgens ligaavslutning? Ja, då kan jag konstatera att Roma-tränaren Luciano Spalletti fick chansen att komma in och spela, trots att hans tränare för dagen uttalat vissa tveksamheter inför matchen.

Tränarens namn? Han som alltid bestämmer allt på den här arenan – en korsbandsskadad, men lycklig Francesco Totti.

Fredag 19:21

Inget annat än Serie A är värt att prata om den här veckan, började du med att skriva. Redan i onsdags insåg jag att du hade hopplöst fel, då Konstantin Zyrianov punkterade Uefa Cup-finalen, drygt fem år efter att hans fru och dotter hoppade ut från åttonde våningen.

Och nu – kvällen innan den historiska FA Cup-finalen – kan jag inte komma runt ett annat livsöde.

Dave Jones, du vet?! Managern som var paria i en hel fotbollsvärld då han anklagades för sexuella övergrepp mot en minderårig i början av 2000-talet?!

Han kom ju ut på andra sidan – rättegången bevisade att han var oskyldig – men han hade inte längre sin pappa med sig.

– Han var inte en sjuk man innan anklagelserna började, men när de kom så sa hans kropp ifrån nästan direkt. Jag klandrar polisen och folket som var inblandat i fallet för hans död.

När Dave Jones idag leder sitt Cardiff ut på Wembley så tillägnar han framgången till sin döde far.

– När jag var ung så tog pappa med mig till en FA Cup-final, så det här är för honom.

Vi borde prata mer om upprättelser framöver.

KLIPPBANKEN

Bank & Niva listar fotbollsklippen du inte visste att du behövde.

Del 12:

På finaldagen av skrällarnas cup – den största finalskrällen av dem alla. Nästan på dagen 20 år har gått sedan Wimbledons ”Crazy Gang” besegrade ett Liverpool som alla trodde var oslagbart. Det finns förvånansvärt få höjdpunktsklipp bevarade på nätet – och ni får leva med orden ”Trial version” över skärmen – men här är i alla fall summeringen av den märkligaste FA Cup-segern någonsin.

http://www.youtube.com/watch?v=Y6L37tQqxGM

För ytligt för er? Vill ni ha hela matchen? Att studera i detalj? Ja, vi förstod nästan det. Här är första delen av cupfinalen 1988 – sedan är det bara att klicka sig vidare.

http://www.youtube.com/watch?v=pd-6RIL5TnA

Och ska vi ta det ytterligare ett steg längre? Såklart att vi ska. Här har vi upptrappningen bevarad – bara att klicka sig vidare efter första delen – i oslagbar 1988-talstappning.

http://www.youtube.com/watch?v=66xd-mZsh3U

Del 11:

Efter att ha levererat ytterligare ett uppslag fullt av bokstäver som formar ord så kan vi inte annat än att vara tacksamma över att det åtminstone är olika bokstäver och ord.

Som motpol ger vi er Lance Davids. En kille som gärna återanvänder ord. Om och om och om igen. Like I said.

http://www.svenskafans.com/fantv/clip.asp?id=5764

Vi slutade räkna vid tio Like I Said där. I England är dom lite mer ambitiösa. När Aston Villas Ashley Young pratar kan man vara säker på en sak: Det sitter alltid någon och räknar hans ”you know”, you know.

http://www.youtube.com/watch?v=xFsxhBTEoQ0

Nu tar vi helg, men vi tänker inte släppa iväg er med en massa upprepningar. Det finns ju andra intervjuer, när det lite mer oväntade inträffar.

Fråga Harry Redknapp. Den här är från träningen inför en match mot Wolves 2003, och det är juniorlaget som tränar bakom. Som Harry säger: ”No wonder they’re in the fucking reserves”.

http://www.youtube.com/watch?v=4MrWS0bZqsY

Del 10:

I dessa tider – det bästa försvarstal som hållits för Sven-Göran Eriksson som hittills hållits.

Det har rapporterats flitigt om Noel Gallaghers stöd för svensken. Här är hela intervjun, där Oasis kreativa hjärta utlovar ”en stor kyss” till ”Svennis”:

http://www.youtube.com/watch?v=z_muxE-L2As

Och så, ett upprop från gräsrotsnivå. Här är rösten från ”Save Our Sven”-kampanjen:

http://www.youtube.com/watch?v=67h7fgbab6A

Men för inte särskilt länge sedan såg ju allt så annorlunda ut i den blå halvan av Manchester.

Augusti 2007. Svennis är installerad, optimismen har återvänt och hela Albert Square är fullt av festsugna City-fans.

Galan ska såklart avslutas med klubbens egen signaturmelodi – ”Blue Moon” – och… vad är nu detta?

Jodå, knappt 2.30 in i videon tar ju den nye ägaren Thaksin Shinawatra själv – ”Frank Shinatra” – mikrofonen och croonar fram några solorader.

Andra toner, andra tider.

http://www.youtube.com/watch?v=BpjOvSZ1bD0

Och vem är egentligen denne Thaksin Shinawatra? Redan för ett drygt år sedan gjorde denna minidokumentär ett försök att berätta hans historia.

http://www.youtube.com/watch?v=Tv--v9b2SSA

Ett mer politiskt färgat inlägg hittar ni här. Också värt att titta igenom, om inte annat för den underbara asiat-engelskan.

http://www.youtube.com/watch?v=pKJ7YbqHV_0

Del 9:

Vi är nu inte typerna som gärna pratar om fotboll som ”produkt” och fans som ”konsumenter”. Men om vi måste?

Ja, då kan vi väl lika gärna ta steget fullt ut och kolla hur det ser ut när man säljer saker med fotboll. Den här reklamfilmen gillar vi, särskilt Zizous avslutande ”parfait, je les prends”.

http://www.youtube.com/watch?v=oZP6qa3QXQ4

Det finns, som bekant, tusentals små reklamfilmer med fotbollstema. David Beckham finns med i åtminstone hälften av dem. Den här är den bästa:

http://www.youtube.com/watch?v=pu7jQ_Iw1Ek

Engelsmännen är faktiskt överlägsna i genren, det har de varit länge. Så här snyggt blir det när man kombinerar ett par av 1900-talets snyggaste saker (Blur, technicolour-film, Cantona) med en av de, eh, inte så snygga sakerna (David Seamans hästsvans):

http://www.youtube.com/watch?v=0l_-9mnnkqc

Humor i reklam är nästan alltid bra. Humor och fotboll reklam är inget undantag. Vi tycker generellt sett inte att djurtortyr är särskilt underhållande, men om man nu ska ge sig på hundar så får man göra det med ett leende. Som Sky gjorde häromåret:

http://www.youtube.com/watch?v=k1BuD4KLcHg

Del 8:

Niva skriver om Panathinaikos-fansens maffiga manifestation mot klubbens nuvarande ägare. Ljudet må vara lite burkigt, bilden aningen dimmig – men när vi ser det här klippet önskar vi ändå att vi hade varit i Aten i söndags.

www.youtube.com/watch?v=GOnMkNEK-zE

Och appropå Panathiaikos-fans… Det här klippet är en av Youtubes verkliga supporterklassiker – med nästan två miljoner visningar – och fick bland annat Hammarbys klack att importera Horto Magiko-ramsan till Söderstadion. När PAO-fansen bojkottar fotbollen så går de på basket i stället.

www.youtube.com/watch?v=u0rMe2Vyb9E

Själva fotbollen då? Vad behöver man veta om den? Jo, Bank nämnde ju Europacupfinalen 1971 som Panathinaikos största stund. Det här klippet har visserligen holländskt fokus – det var ju också finalen som etablerade Ajax som en världsmakt – men tar oss ändå närmare inpå en nästan 40 år gammal final än något annat.

www.youtube.com/watch?v=WXKsZQV5vzY

För svenskar från en viss generation är Panathinaikos ofrånkomligen det där laget som brukade slå ut IFK Göteborg ut Europacupen – och Dimitris Saravakos är spelaren som gjorde all skada. Minns ni inte så får ni en uppfräschning här:

www.youtube.com/watch?v=LYnLOry_9pI

Del 7:

Vi hänger kvar lite i det där Billy Costacurta-temat som Bank skrev om. Under rubriken ”fotbollsspelare och barn” bjuder vi på det här uppslagets gulligaste bilder någonsin. Och ja, vi inser att konkurrensen inte är knivskarp.

I alla fall, här tränar Daniele De Rossis dotter Gaia och Cristian Totti tränar fotboll på Olimpico.

www.youtube.com/watch?v=DU1Ci-fWYk4

Vi är inte säkra när det gäller mini-De Rossi och mini-Totti, men vi tror att dom tränade straffar.

Just lille Totti växer upp i övertygelsen att Stadio Olimpico är hans vardagsrum. Man hänger där, hälsar på curvan, lirar lite fotboll, pekar på flaggorna. Om ni undrar hur sött fotboll kan bli så har ni ett svar här:

www.youtube.com/watch?v=joALKxseFRY

Ibland faller äpplet inte ens från trädet, om man säger. I maj i fjol hade Milan en stor jubeldag på San Siro, där ett gäng småungar fick lira boll med Clyde Seedorf.

En liten femårig grabb verkade ha rätt hyfsade gener. Det blir väl så om man heter Daniel Maldini.

www.youtube.com/watch?v=zXpPD3FpxIg

Zlatan Ibrahimovics biologilära, den han sammanfattade med det bevingade ”män gör män”, har gått hem hos familjen Zidane. Zinedine och Veronique har bara söner, fyra stycken, och äldstingen Enzo har tränat fotboll med pappa. Se själv:

www.youtube.com/watch?v=UDlSF69p9Jg

Förresten, minns ni när David och Victoria Beckham var hos Ali G och fick frågan om vad de ville att deras barn skulle syssla med?

– Vill er lille pojke bli en fotbollsspelare, som sin pappa? Eller en sångerska, som… Mariah Carey?

Åtminstone lillgrabben Cruz verkar ha bestämt sig för vad han vill. Han vill dansa bort alla sina problem:

www.youtube.com/watch?v=KoZ7a_nCPLQ

Och om vi nu ska knyta ihop den här cute overload-säcken så ska vi avsluta med att konstatera att det ligger nåt i det här med ”mina barn och andras jävla ungar”.

Här är en gammal favorit. Stevie Gerrard leder Liverpool ut på Stamford Bridge, och ska hälsa på Chelsea lille maskot. ”A cheeky little monkey”, alldeles riktigt.

http://www.youtube.com/watch?v=nT4Pwly_82o

Del 6:

Allt var kanske inte bättre förr, men såhär i Wembley-tider kan vi definitivt slå fast en sak: Den engelska satsningen på specialskrivna cupsånger var jävlar i vår lilla låda bättre förr. Hade vi bara kunnat bekräfta att det verkligen är Liverpool-spelarna själva som sjungit in ”The Anfield Rap” inför finalen 1988 hade den toppat alla tragikomiska smaklöshetslistor som finns. John Barnes, Bruce Grobelaar, Kenny Dalglish, Steve McMahon, John Aldridge – vad håller ni på med? Hur ser ni ut? ”I come from Jamaica, my name is John Barn-es. When I do my thing, the crowd goes banan-es”?? Herrejävlar.

www.youtube.com/watch?v=WCXdlxZ5RiM

Webspecifik fortsättning:

Att vi väljer att rikta hyperlänkarna mot Tottenhams finalsång från 1981 beror inte på att vi tycker att det där liljevita laget från N17 är ganska okej – faktiskt – däremot kan vi bara inte stå emot när Ossie Ardiles kvittrar in sitt ”In de cup for Tottingham” drygt 1.55 in på låten. Klassiskt.

www.youtube.com/watch?v=WCXdlxZ5RiM

Och för de riktiga finsmakarna, ett knappt fyra år gammalt exempel på att traditionen inte dött ut helt. Millwalls försök att koppla samman ”No One Like´s Us”-mentaliteten med ”Volare”-opera är mer än duktigt förvirrat – men ändå rejält underhållande på något bakvänt sätt.

www.youtube.com/watch?v=T0z7x9GHFLU

Del 5:

Det finns ett begrepp på hebreiska som heter ”shibboleth”. Shibboleth betyder att man kan höra på hur någon säger något varifrån den kommer, socialt, religiöst, geografiskt.

Den här veckan har vi pratat mycket om Frankrike och en del om Franck Ribéry. I den här intervjun inleder han med att säga sitt dåvarande lagnamn på det sätt och med den stolthet man bara kan om man vet EXAKT vad klubben står för. Shibboleth.

www.youtube.com/watch?v=jbdPZKpAua8

Shibboleth är viktigt i fotboll. Bara en riktig AIK:are vet hur man säger AIK (A-I-Keeeå), bara en äkta gooner vet att man säger ”The Arsenal”, ingen sann blåvit skulle säga att laget heter ”Göteborg”.

När Ribéry säger l’OlymPIQUE de Marseille låter det precis så stolt och underhundigt som det ska. Vill ni ha en grundkurs i den estetiken så kan ni börja med det här, en låt från historiens bästa fotbolls-cd, OM All Stars. Vi skulle kunna översätta texten, men det finns omyndiga som läser här också:

www.youtube.com/watch?v=erW2H60SXv0

Hiphop och OM hör ihop, båda är en tydlig del av Marseilles identitet. Tokstora kollektivet IAM är fans till klubben, deras musik är späckad med fotbollsrefernser. Vi gillar den här, om Ronaldinho, från senaste albumet. (Låten handlar om hur allt, från franska flaggans färger till Ronaldinhos bollkontroll kommer ”från gatan”).

www.youtube.com/watch?v=lJU6z_1O5Ok

Om vi nu ska knyta ihop vår Marseille-Fotboll-Musik-säck så kan vi konstatera att South Winners, en av de största fans-grupperna, hade en hyfsad 20-årsfest i fjol. De drog loss inne på Stade Vélodromes södra läktare, ordnade med lite musik och hade en hyfsad fest. Vem som stod för musiken? Äh, inget märkvärdigt. De bjöd bara in Manu Chao.

http://www.youtube.com/watch?v=KPqsUfIpqto

Del 4

Bland det bästa med videosajten Youtube: att den rymmer de allra bästa radioklippen också. Här har ni den absolut bästa fotbollsintervjun som gjorts de senaste åren.

Radiovärden Adrian Durham kritiserar Jamie Carragher för sitt beslut att tacka nej till det engelska landslaget – och Carragher blir så förbannad att han själv ringer upp studion för att delta i debatten.

Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=tnOOOfyctGw

Och när vi ändå är inne på spaltfavoriten Carragher… Som ni säkert vet är i stort sett alla fotbollsspelare från Liverpool gamla Everton- fans – och Carragher är inget undantag – men på något sätt har flera av dem ändå förvandlats till den röda grannens största symboler.

Vi älskar den här intervjun, när reportern undrar om inte Carragher egentligen är sugen på att flytta till en större klubb.

– Vilka är större än Liverpool?

Du tycker inte att det finns några större?

– Större? Mer pengar, eller…? Mer…?

Journalisten ger sig inte, utan vidhåller att den slitstarke försvararen hade kunnat flytta till klubbar som har en bättre chans att vinna bucklor redan säsongen efter.

– Nej, det köper jag inte.

http://www.youtube.com/watch?v=VaPlnFIrYyM

Och har ni kommit så här långt har ni nog insett att en av de allra bästa sakerna med Jamie Carragher är hans vidunderliga Scouse-dialekt.

Den som inte behöver en tolk för att höra hans inlägg i den här boxningsintervjun är förmodligen själv uppvuxen på Merseyside.

http://www.youtube.com/watch?v=VScd7fLitaE

Del 3

Niva satt på San Siro och såg, bland mycket annat, Inter slå frisparkar som något ur Monty Python.

Vi vet inte vad de sysslar med ute på Appiano Gentile, men det vore kanske läge att låta grabbarna ta en lektion av lagpappa Mihajlovic?

http://www.youtube.com/watch?v=I7JHupeajE0

Att slå en frispark kräver sin man. Det finns de som slår på känsla (som Genghini), det finns de som skjuter sönder bollen (som Sauzée), det finns de som förtrollar bollen (Pirlo, Juninho).

Det finns också de som bara använder rent jävelskap. I ryska ligan kan de sina saker:

http://www.youtube.com/watch?v=ovldUdsy5rs

Så kan man också slå en frispark. Men om vi nu ska plocka fram världshistoriens bästa frispark, bara sådär, så finns det en man man omöjligt kan gå förbi.

Förutsättningarna: Zaire spelade sitt första och enda VM-slutspel. Efter förluster mot Skottland (0–2) och Jugoslavien (0–9) var laget slitet, trött och lätt desillusionerat när de sprang in för att möta stora, starka Brasilien.

Jairzinho gjorde 1–0 för brassarna direkt, det blev 3–0 till slut, och matchens stora ögonblick inträffar när Brasilien ska slå frispark från 22 meter.

Mwepu Llunga, Zaires högerback, tar plats längst till höger i muren. Domaren blåser. Resten är fotbollshistoria och ni har den här:

www.youtube.com/watch?v=aYDXkVGpMpc&NR=1

Mwepu Llunga är unik, men som alla stora genier har han sina lärjungar. Gustave Bahoken har inte bara gjort landskamper för Kamerun och gjort ett rejält jobb för Ålesund. Han kan sin Llunga också:

www.youtube.com/watch?v=_Dc3Jxib1cc&

Del 2

Den här helgen vill Simon vara i Belo Horizonte och titta på Atlético Mineiro. Någon kanske undrar varför. Den här minidokumentären må vara lite ostig, men den illustrerar ändå saker som vi inte kan täcka i skrift. Vi lämnar över ord och bild till Brasilien:

http://www.youtube.com/watch?v=xkfNCHWuTqc

…och när vi ändå är igång med brasilianska läktarbilder. Utan att göra något inlägg i någon pyroteknisk debatt vill vi ändå dela med oss av den här filmen.

För ett knappt år sedan spelade brasilianska Grêmio hemma mot Boca Juniors i finalen av Copa Libertadores. Inför avspark var hemmafansen… ganska taggade.

http://www.youtube.com/watch?v=p170mCnL0mM

Del 1

En grundkurs i Cassano:

1. Be brilliant.

I sin första Serie A-match hemma i Bari gör han så här. I slutminuterna. Mot Inter. Fantantonio är bara 17 år, och har världen för sina fötter.

http://youtube.com/watch?v=lH3H_FeZnKk

2. Spåra ur.

Inför senaste Genua-derbyt sa Samp-tränaren Walter Mazzarri en märklig sak när nån frågade vad han hoppades på i matchen:

– Att Cassano sparkar av hörnflaggan.

Blinkningen syftade till en match 2004: Roma–Juve på Olimpico. Roma har 3–0 när Fantantonio drömnickar in det fjärde i slutminuterna – och följer upp med att ta av sig tröjan, sparka av hörnflaggan och få en underbar förmaning av domare Collina.

http://youtube.com/watch?v=k1dpONSjFU8

3. Gör allt för ett skratt.

Fantantonio hamnade i Capellos kylskåp i Real Madrid. Hans lösning? Att inför tv-kamerorna stå för en svårslagen Capello-imitation. Och nä, han kom inte ut från kylskåpet efter det.

http://youtube.com/watch?v=f4gjMzcFIZw

4. Ha nära till dina känslor.

Från i vintras. Fantantonio får en varning mot Fiorentina, och förstår att han kommer att bli avstängd i drömmatchen mot sitt gamla Roma.

Man skulle kunna säga att han reagerade med fattning och moget lugn.

Man skulle i så fall ljuga.

http://youtube.com/watch?v=bQJqLIEpG0c