Bergström: Så kan båda lagen stå som vinnare
Publicerad 2015-09-17
ORHEI, MOLDAVIEN. Tänk om Sveriges kvalmatch mot Moldavien blir jämn.
Tänk om en slumpchans avgör, en nick på slutet, om en sen målskytt kommer att kallas hjälte.
Tänk då på en person på läktaren som förtjänar samma titel.
För första gången är det svenska landslaget i Moldavien. Det är sommar här, med slöa solstrålar och vindar som puffar runt gatudamm.
Om spelarna går ut från hotellet och sneddar över Stefan den Stores park kommer de till ett tältläger där musik mullrar från scenen. Det låter som en festival, som Chisinau Dansar och Ler, men är en protest mot att tre storbanker har förskingrat åtta miljarder kronor, till synes med regeringens goda minne. Europas fattigaste folk har blivit rånat.
Ett par hundra demonstranter har bott en vecka på Parlamentstorget i en färgglad by som av rysk media benämns ”det nya Majdan”. När jag passerar köar barn för att kasta pil på ett foto av premiärministern Valeriu Strelet.
Svetlana Patras är också arg, men hon hinner inte protestera. Efter tio års kamp får hon i dag sin belöning. Moldavien möter Sverige i EM-kvalets första gruppspelsmatch, och trots att hemmalaget knappt kunde vara mer nederlagstippat – de förlorade genrepet mot 41:a-rankade Rumänien med 5–0 – ser Svetlana de 90 minuterna som en triumf.
Jaja, Lotta Schelin kanske springer in en boll, jojo, Nilla Fischer kanske skarvar in en hörna, men de är åtminstone här. Det är elva mot elva, landslag mot landslag.
– Jag var med i U17- och U19-landslaget och skulle just gå upp i A-landslaget när… det försvann. När tjejer spelar fotboll är något fel, tyckte männen, så de blev arga och förbjöd det, säger hon.
”Kämpat på alla sätt för sporten”
Svetlana är 29 år och pratar om sin fotbollskarriär som om ett avlägset minne, men scenerna utspelades 2006. Moldavien hade efter några hackiga försök på 90-talet fått i gång en högstaserie med sex lag, landslaget samlades kontinuerligt och försökte kvala till två raka VM-slutspel utan lycka.
Sen kom avskyn ikapp.
Tjejfotboll ansågs för dyrt, för poänglöst, för provocerande för att få fortsätta existera så förbundet la ner landslaget och ligan dränerades på de få lei som klubbarna omsatte. I ett svep förtids- pensionerades en hel generation spelare.
Svetlana Patras var 20 år då. Medan hennes lagkamrater snörade upp skorna tog hon på de symboliska boxhandskarna och gjorde ett riskabelt karriärsval. Hon skulle bli förkämpe för damfotboll, en sport som sopats undan, och kunde hon inte få tillbaka landslaget med en rallarsving fick det bli med åratal av småjabbar.
– Mitt liv är fotboll, så jag har kämpat på alla sätt för sporten. Jag utbildade mig till professor i idrott. Jag blev tränare och Fifadomare. Till slut gav de mig jobb på förbundet och 2012 märkte jag att inställningen ändrades.
I april 2015 spelade det nya Moldavien sina första landskamper på nästan tio år. Målet var inte EM, utan att kvala in till kvalet. På hemmaplan i Orhei, i en förkvalgrupp där fyra lag slog varandra, snuvade Moldavien till sist Luxemburg på avancemanget.
I dag inleds EM-kvalet mot ett lag som misslyckades i sommarens VM och sedan dess har bytt sitt tröga 4–4–2 mot ett fartinriktat 4–3–3 som vill komma runt på kanterna. Enskilda spelare har dubbelt så många landskamper som hela Moldaviens trupp.
Kan upplösa vanliga förutsättningar
Sannolikt blir det utklassning. Rimligen springer Lotta Schelin och Sofia Jakobsson ifrån Dummitrita Prisacari och Victoria Guridisi. Troligen vinner Caroline Seger mittfältskampen mot Claudia Schiper medan Hedvig Lindahl ägnar 90 minuter åt att trampa runt på det betonghårda underlaget. Kanske hoppar Pauline Hammarlund in och gör mål i sin debut.
Ändå blir det här en sensomrig match som kan upplösa fotbollens vanliga förutsättningar. Båda lagen kan vara vinnare. Hjältar kan finnas både på plan och på läktaren.