Frändén: Zlatan har ett år på sig att visa
PARIS. Årets mest väntade finalseger satt längre in än väntat, men PSG kan checka ut från säsongen 14/15 utan att blicka tillbaka i ilska.
Zlatan Ibrahimovic gör bäst i att bara titta framåt. Han har ett år kvar på sig att visa världen att sagan om supersvensken inte är på väg att ta slut.
– Vi vet att vi är favoriter, det fina med fotboll är att det inte betyder något, sa Laurent Blanc dagen före match.
Det betydde ändå en del i första halvlek, men inte mer än att Auxerre höll undan och stämplade ut från de första 45 minuterna med ett skott inom målramen mot PSG:s noll.
Parisarna hade däremot varit uppe och nosat på 80 procents bollinnehav och inget utom möjligen ett snabbt mål i början av andra tydde på att Auxerre skulle lyckas hålla ut. Både Amara Baby och Cheick Diarra skapade viss oreda för PSG:s cupkeeper Nicolas Douchez, men när andra halvlek var tjugo minuter gammal tyckte Edinson Cavani att det fick vara nog med underdogromantik.
Uruguayanen hade redan haft ett par heta nickförsök mot Auxerres lysande målvakt Donovan León och på tredje chansen satt den.
Zlatan anonym
Det var Cavanis tredje mål i cupfinal på två matcher på Stade de France den här våren, och det var omöjligt att inte kasta ett öga mot Zlatan Ibrahimovic, som gjorde en av vårens mer anonyma insatser i PSG-tröjan.
Zlatan applåderade glatt PSG:s ledningsmål, han applåderade för övrigt de flesta av medspelarnas offensiva försök den här kvällen, men han gjorde ingen som helst skillnad för Paris Saint-Germain på planen. Kanske hämmas han en aning av den nyläkta vadskadan.
Efter nittiotvå minuter prick blåste domaren av en målsnål och småslö cupfinal och Edinson Cavani och Thiago Silva föll ner på knä i eget straffområde och lyfte händer i luften för att tacka för det gudomliga stöd som, tillsammans med en femtio gånger större budget än Auxerres, gjorde så att PSG vann Coupe de France 2015.
Det var den enda inhemska titel parisarna saknade under det qatariska styret och det var första gången i fransk fotbolls historia som en och samma klubb vann ligan, ligacupen och franska cupen på en och samma säsong.
Auxerres supportrar hade inget att klaga på, deras tappra andradivisionsgäng hade överträffat sig självt så till den grad att vissa av spelarna faktiskt grät efter den extremt väntade förlusten.
Lättade ansikten
Några meter framför mig står i detta nu PSG:s samlade spelartrupp och väntar på medaljutdelning. Javier Pastore, avstängd och saknad i dag, skuggboxas med Laurent Blanc, Marco Verratti högstadiehänger på Ezequiel Lavezzis tunna axlar och David Luiz kramar om Edinson Cavani i en mycket hjärtlig omfamning. Det är lättade ansikten mer än något annat och inget annat är att vänta. PSG har haft en småskakig resa, men de har gjort en fin säsong, inhemskt perfekt och internationellt klart godkänd.
När vi tittar i historieböckerna över säsongens bragder kommer vi se bilderna på den heroiska upphämtningen på Stamford Bridge, den då PSG drömde större än Chelsea och tog sig vidare i Champions League trots tio spelare och underläge.
Zlatan var inte med då, han har inte varit det under ganska stora delar av säsongen och det här är inte året han kommer att minnas som zenit på sin karriär.
Blir han Paris-klubben trogen finns det goda skäl att tro på en ny vår i Europa nästa år. Det är ett projekt som håller på att sätta sig, i år fick man välkommen sparring av först Marseille och sedan Lyon, och det är bara goda nyheter för en liga som sliter med svåra symptom på ekonomiskt ojämlik dopning.
Det kommer en ny höst, då Zlatan Ibrahimovic får visa om säsongen 14/15 var en skadefylld parentes i en annars gjuten klubblagskarriär. Om de ständiga speluppehållen gjorde att formen aldrig riktigt hann sätta sig. Eller om även sagan om den store sonen från Rosengård börjar närma sig sitt slut.