Bank: Dags att visa att laget står stadigt och tryggt
BÅSTAD. Padel och golf, sol och cykelturer, lagbyggarlek och sparka sönder John Guidettis fot.
Äh, nu kan vi det här.
Nu väntar sista chansen i Solna. Nu väntar något annat.
Det var Janne Andersson själv som sa det. Jag hade frågat om hur han såg på matcherna mot Danmark och Peru, hur själva upplägget såg ut, och han svarade att det var lite annorlunda den här gången.
– Det här är förberedelser för VM, så det är något annat.
Vi hade fått en ny himmelsk förmiddag i Båstad. Tanterna hade gått ner till stranden i badrock för sina morgondopp, en grävskopa hade vänt upp havsstank ur tången, skolor hade tvingats stänga ner undervisningen på grund av värmen och ett tusental ortsbor hade tagit sig till Örebäcksvallen för att vinka av landslaget inför Det Stora Äventyret.
Det skrevs lite autografer, man kunde köpa en lott ur en sådan där ring och vinnaren (ljusblå lott L24) fick en signerad landslagströja efteråt.
Från stoj till allvar
Vardag i drömfabriken. Vi har sett just det här så väldigt många gånger förr.
Uppvärmningen, stojandet, kvadraten. Allt i fotbollslivet snurrar runt kvadraten, jag älskar att betrakta den nästan lika mycket som jag älskar att spela den. Några som jagar, några som har bollen, själva destillatet av den här sporten: gruppdynamik, aggressivitet, spelförståelse, teknik, man ser vilka som är klumpiga, vilka som saknar touchen, vilka som – som Dani Alves sa om Xavi – ”spelar i framtiden”.
Den sista träningen före den näst sista träningsmatchen handlade, rent taktisk, om en övning där man gnuggade förstapressens när-var-hur och en övning där man spelade sig igenom återerövring och att spela sig förbi press.
Hitta strukturerna igen
Förbundskaptenen pratade om bra träningar som handlat om att ”påminna om strukturen”. Andreas Granqvist satt bredvid och nickade, inledde varenda svar med ”Det är som Janne säger…” och upprepade nyckelfrasen ”få en bra känsla i gruppen”.
Landslaget har dragit upp bopålarna från Skåne, nu väntar Solna och danskkamp på tröskeln till avresa. Det finns spelare som mest vill stämma av att de är på rätt fysisk och teknisk nivå efter olika former av semestrar (de vill ”få en bra känsla i gruppen” förklarade Granqvist).
Det finns också spelare som har en sista chans att ta eller missa.
Så här: I går spelade Martin Olsson i vad som såg ut som en möjlig startelva – om han gör en superinsats mot dansken kan han väcka liv i vänsterbacksdiskussionen på allvar. Jimmy Durmaz har haft en toppenmånad nere vid Garonne, det här är hans chans att utmana Viktor Claesson i kampen om en kantplats till höger.
Och en till, kanske: Oscar Hiljemark nötte en hel del ihop med Albin Ekdal i Båstad. Han har annorlunda egenskaper, den där förmågan att trycka iväg i djupled och dyka upp runt straffområdet – det här är hans sista chans att visa något som kan rucka på innermittfältsbalansen inför VM.
Inte råd med skador
Ingen av de där sakerna kommer att avgöra hur väl Sverige står sig i gruppspelet i VM. Stjärnan i det här laget är de där sakerna som Janne Andersson pratade om i Båstad. Strukturen, ordningen, de reflexmässiga mekanismerna. Laget med världens största L.
Det där är överordnat allt, till och med i en prestigematch mot Åge Hareide och ett ovanligt spännande danskt landslag. Fotbollsdrömmen Christian Eriksen är upptagen med att bli far, men de har ett perfekt mittbackspar i Kjaer/Christensen och väldigt mycket målkraft i Nicolai Jörgensen.
I normala fall hade allt handlat om den där tvekampen, om gammelsvensk organisation och semitysk dansk kreativitet.
Men det här är något annat.
Sverige har inte råd med skador, en handfull spelare har inte råd att missa sista chansen. De är här för att visa att de står stadigt och tryggt i samma modell som tagit dem hit, för att visa sin förbundskapten att de är något att lita på.
Om allt går som det ska kommer de kanske till och med få en bra känsla i gruppen.