”Aldrig mer kommer jag att göra så”
Publicerad 2016-05-30
Pia Sundhage i en exklusiv intervju med Sportbladets Jennifer Wegerup
VM-fiaskot sänkte henne totalt.
Men Pia Sundhage lärde sig tidigt i livet att kämpa i motvind.
Hon kom tillbaka, Sverige startade om, tog sig till OS och leder i dag EM-kvalgruppen.
I en exklusiv intervju med Sportbladets Jennifer Wegerup berättar hon om OS-drömmarna, sin syn på dagens fotboll, längtan efter nytänkande och om striderna genom åren.
Pia Sundhage säger det bestämt, så där som bara hon kan.
– Alla gillar mig inte. Så är det alltid i ett lag. Och det är inga problem, så länge man gör sitt bästa och gör sitt jobb för Sverige.
Förbundskaptenen har talat. Med de orden vill hon avdramatisera framför allt konflikten mellan henne och Kosovare Asllani. ”Kosse” är tillbaka i landslaget till EM-kvalet mot Polen och Moldavien och Sundhage menar att det aldrig varit något personligt bakom petningen.
– Det har inte varit något konstigt alls att Kosse petats för hon hade först skadeproblem och sen fick hon ju inte spela i PSG. Men nu spelar hon i Manchester City och hon är precis den spelartyp vårt landslag behöver.
Hon har uttalat kritik mot dig i media och antytt att ni inte går ihop, att du inte gillar henne.
– Det får stå för henne men för mig är det helt avdramatiserat. Och nu är hon tillbaka i landslaget, säger Sundhage.
Hon har bråda dagar, maj har varit intensiv med många allsvenska matcher att se och på det Champions League-finalen där Lotta Schelins Lyon tog hem guldet. Nu väntar EM-kval.
– Det är två härliga matcher, vi har satt oss i ett bra läge, vi har chans att ta ett väldigt stort steg mot EM nästa år. Polen kommer att slåss med näbbar och klor, men vi är starka. Vi möter Moldavien hemma på nationaldagen, det kan bli ett fint firande om vi blir i stort sett klara för ännu ett mästerskap då, säger Sveriges förbundskapten.
”Har gjort en nystart”
Glöden är tillbaka i hennes röst, tron på att det svenska landslaget är på rätt väg igen. Hur mycket som verkligen blivit bättre återstår att se. Mot Nederländerna i OS-playoffen märktes att Sverige fortfarande har det svårt mot bättre motstånd. Man tog sig vidare med ett nödrop och arbetet fortsätter. Pia Sundhage är som vanligt rak, vågar prata, törs tycka, något som blir allt mer ovanligt i toppfotbollens snäva värld.
– Mycket kan bli bättre men vi går åt rätt håll, vi har gjort en nystart. Det är också bra inför OS att de matcher vi har nu är EM-kvalmatcher med dignitet. Vi får ut så mycket mer av det än av bara träningsmatcher, säger Sundhage.
Så vad säger du om OS-lottningen nu när du har hunnit smälta den lite?
– Med en lottning är det ju så att man får den i händerna, man kan inte göra något. Då är det bara att gilla läget. Och det vi kan säga är att vi är väldigt taggade att få möta Brasilien i Rio de Janeiro. Det blir något alldeles extra. Vi vet att det blir en svår match, som mot USA i VM, men ser fram emot det. Men det hänger mycket på att vi gör en bra första match, mot Sydafrika.
Sundhage fortsätter med att påminna om 3–3-matchen mot Nigeria i VM.
– Nu möter vi ett liknande lag. Vi har lärt oss mycket av det mötet. Sen har vi Kina i sista matchen, de är inte lika starka fysiskt men ett tekniskt, tajt lag. Sen, om vi tar oss till kvartsfinal, då kan allt hända. Det är klart att vi satsar på att gå hela vägen, något annat finns inte.
Vad gick fel i VM?
– Vi hade många skador som gjorde att vi inte kunde spela som vi ville. Och sen var det ingen spelare som lyfte och var på sin maximala nivå. Lotta Schelin fick klä skott för misslyckande, men inte bara hon var sämre än vanligt, många var dåliga, presterade inte på topp. I stort sett var det ingen som kom upp till sin internationella nivå.
Vilken skuld hade du i att det gick som det gick?
– En del saker i kommunikationen med laget som jag skulle gjort annorlunda. Jag kan inte berätta alla detaljer för dig, men så var det. Men framför allt är det matchen mot Australien, där vi blir fega och spelar på resultat i stället för att spela vår fotboll. Det är inte jag egentligen, inte mitt sätt att coacha och det grämer mig fortfarande. Aldrig mer kommer jag att göra så, vi kommer att gå för fullt alltid, med tanken ”det får bära eller brista”, vi ska vara modiga.
Hur dåligt mådde du sen, det var mycket välförtjänt kritik mot er?
– Jag mådde oerhört dåligt. Jag blev inte människa förrän VM var över. Jag såg alla matcher men det var fruktansvärt jobbigt.
Nu satsar ni på även nya spelare, inte minst framåt. Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund är några som tillför mycket fart och energi. Är Lotta Schelin ändå omöjlig att peta i dina ögon?
Paus, Sundhage slingrar sig lite.
– Ingen är omöjlig att peta. Och vi kommer att spela tre matcher i hett klimat på kort tid, så Lotta kommer inte att kunna spela alla tre matcherna hela tiden. Men däremot kanske hon kommer att spela från start, ja. Fast det är hård konkurrens på topp nu och så ska det vara.
Något som jag är kritisk mot är fortfarande lägstanivån hos er. Att landslagsspelare alltför ofta inte klarar att slå passningar, uppspel och inlägg till rätt adress under press. Vad säger du om det?
– Jag håller med. Ibland är en och annan passning så dålig att jag skäms. Men å andra sidan har vi ett jäkla anamma och laganda. Så visst måste tekniken fortfarande bli mycket bättre, säger Sundhage ärligt.
Hon utvecklar sitt resonemang:
– Tekniken är ju så viktig eftersom den ger dig tid på plan och kan du göra saker rätt utan stress påverkar det också din speluppfattning. Landslagsspelarna måste ta fram sitt inre driv, träna mycket mer än sina klubbkompisar och teknik kan de nöta utan det blir belastande fysiskt. Jag är förvånad att spelare som är proffs ibland inte klarar tekniska moment och jag har mycket samtal med dem om att de måste nöta det. Men det är en sak att prata om det, en annan sak att göra det på planen.
Sundhage menar att arbetet på klubbnivå tidigt måste fokusera mer på tekniken.
– Av proffs, av de bästa, måste man kunna kräva mer. Men det börjar redan tidigt. Se på Stina Blackstenius. Hon är en oerhört spännande spelare. Om denna 20-åring kunde uppvisa en bättre teknik skulle hon jämföras med världens elit.
Blir du frustrerad och vill hoppa in på planen ibland?
– Haha, ja slå inlägg det kunde jag i alla fall!
Den svenska förbundskaptenen, som fick heta Pelle och låtsas vara pojke som liten för att få spela, menar att mycket blivit bättre.
– Vi har proffs, kvinnor kan också leva på sin fotboll. Allt fler länder satsar på damfotboll, mycket har gått framåt.
Men vi här i Norden har inte riktigt klarat att vårda det försprång vi hade, eller hur?
– Nej, det har vi inte och det är något som gör mig frustrerad och bekymrad. Damfotbollens vagga var ju bland annat Sverige och Danmark. Vi låg ljusår före och nu är det inte så längre, säger Sundhage och fortsätter:
– Jag kan säga ärligt att så som vi jobbar nu kommer vi att ha oerhört svårt att i framtida konkurrens vinna guld i OS eller VM. Sedan Tysklands VM-guld 2007 har inget europeiskt land spelat final Och jag skulle vilja se en förändring, en tankevolt.
Vad?
– Att man vågar bryta mot det vanliga, mot konventionerna, i hur vi arbetar. Vi i vårt lilla land måste våga tänka utanför boxen, damfotbollen är annorlunda än herrfotbollen. Att man kan bestämma att ”Okej, nu är det OS-år, det här året kommer vi att arbeta helt annorlunda”.
Du vill ha mer tid med spelarna, som i andra länder, där landslaget samlas mycket mer?
– Ja, men inte bara tid. Den debatten är inte ny. Det handlar också om hur klubbarna kan göra skillnad och klubbtränarna bidra med sin kunskap, jag har en massa tankar.
Har du pratat med fotbollförbundet om det?
– Nej. Det är visioner och drömmar.
Sundhage skrattar, ett skratt med dov underton.
– Jag är ju bara förbundskapten…
Hon kör vidare mot matchen, ännu en, i den ändlösa raden matcher. Och hon tröttnar aldrig.
– I sommar ska jag se på EM, så mycket jag bara kan, alla matcher. Och sen är det OS. Det blir en jobbig sommar för den som inte gillar fotboll! Och en underbar sommar för oss som gör det.
