Två klassiker, en skräll - och ALLT händer

Gais, Brage och Friska Viljor står med ena foten i superettan seriesystemets tuffaste kval avgörs i dag

Kvalet till Superettan avgörs i dag. Klassikerna Gais och Brage ligger i vinnarhållet tillsammans med skrällen Friska

Viljor. Men framförallt Gais vet att i kval stämmer sportklyschan nummer ett: den om att allt kan hända.

Och ATT det händer.

Första rundan av kvalet till Superettan förra helgen var till åtminstone fyra sjättedelar en batalj mellan svenska fotbolls-klassiker på väg uppåt genom seriesystemets tuffaste flaskhals.

Gais, Brage och Jönköping Södra har varit allsvenska topplag en gång i tiden, Mjällby har under de senaste decennierna levt i en evig nära-allsvenskan-tillvaro, de känns på något vis som en klassiker.

Bara Väsby och Friska Viljor från Örnsköldsvik är dunungar i ett ovanligt illustert sällskap för att vara ett kval från vad som egentligen är division III.

Men de övriga får ödmjukt ursäkta. Den verkliga legenden står Gais för.

Göteborgs Atlet och Idrotts Sällskap har inte fullt den klassikerstatus som deras röststarka fans vill ha det till. Men sex SM-guld och en topp 10-placering i Maratontabellen gör dem ändå i dag till den stora underpresteraren i svensk fotboll, en position de ärvde från Helsingborg när dessa i början av 1990-talet tog sig tillbaka till Allsvenskan.

Goa gubbar

Gais, "Makrillarna", grymt goa gubbar från trakterna av Masthugget, Göteborgs svar på Hammarby, fans som Håkan Hellström och Ebbot i rockgruppen Soundtrack of our Lives. Det är inte svårt att ännu en gång spä på legenden om Gais. Det är bara att slänga ur sig begrepp och namn på bekanta supportrar lite sisådär.

Men ännu enklare blir det om man dessutom drar några stolpar ur klubbens illustra kvalhistoria.

Det svenska fotbollskvalet uppfanns för Gais skull. Eller som straff för Gais. Efter att klubbens verkliga storhetstid ändade 1959 – man hade sedan en andra smärre formtopp i slutet av 1980-talet – kan det ibland tyckas som om klubben kvalspelat varannan säsong. Minst.

Kvallycka

Under 1960-talet var Gais involverade i en radda av de gruppspel som i efterhand borde blivit ämnen till fotbollsprosa och långfilmer. Som den avgörande matchen mot pyttelaget Grimsås 1965, eller den mot SAAB 1971. Båda gångerna i Borås.

Båda gångerna med lyckliga resultat för Gais. Precis som 1963. Vid samtliga tillfällen fanns Kent Grek med i elvan. Bara en sån sak. Kent Grek!

1983 (från division III), 1991 och 1999 är andra lyckliga kvalår för klubben som 1924/25 vann den allra första årgången av Allsvenskan.

Men Gais vore inte Gais om man inte också stött på patrull. Rejält. Klubben har inte bara varit grön och svart i ansiktet efter de nederlagen.

Säg Järla och en trogen makrill tar sig åt hjärttrakten. Det var denna föga famösa Nacka-klubb som 1982 hindrade Gais från att omedelbart ta sig upp från den division III de hamnat i för första gången sedan klubben började seriespela.

25 chanser

Efter 0-0 i Nacka klarade Järla 1-1 på Nya Ullevi, trots 25 kvalificerade chanser för de grönsvartrandiga. Inte ens nio minuters stopptid räckte för att Gais skulle få in det andra målet bakom Kjell Larsson.

En annan historia att strö i öppna Gais-sår är kvalet 1992. Gais hade då börjat året i Allsvenskan, och efter Kvalsvenskan hamnat i avgörande möten mot ett lag som inlett säsongen i trean. Laget underifrån vann. Att det handlade om Örgryte gjorde inte att Sten-Åke Cederhök och Kurt Axelsson blev lyckligare i sin Gais-himmel.

Men 2003 kan väl ändå inte bli ett år som sällar sig till Gais-tragediernas kronologi?

1-2 borta mot Mjällby förra helgen gör att det känns som en trygg resa åtminstone ETT steg upp mot det finrum som Gais-supportrarna tycker sig ha lämnat för begränsad tid. Eller kan verkligen allt hända i ett kval?

Kvallagens kvalhistoria:

Lars Nylin(sport@aftonbladet.se)