Bank: Hur synd är det om Janne Andersson?

Kan Victor Nilsson Lindelöf gå? Får Sverige ihop lag? Är Dejan Kulusevski en ledare?

Många frågor, mest den här:

Hur synd är det om Janne Andersson?

Förbundskaptenen presenterar sin trupp för halvljumma Nations League-matcher mot Serbien (tomma läktare) och Slovenien, och det är väl inte som att man behöver gjuta betonggrunder i alla Sveriges kiosker. De kommer inte välta den här gången.

Det finns inget VM att se fram emot, ingen Zlatan att koka rubriker på, ska vi vara ärliga påminner uttagningarna i landslagsverksamheten just nu mer om en söndagsmorgon inför en serielunksmach i Korpen en lite för tidig söndagsmorgon: ”Fan, kan inte, drog ryggen i veckan”, ”Har tyvärr för mycket på jobbet”, ”Kommer inte loss, Eva är på konferens och jag har ungarna”, ”Vigge ska visst kolla med chefen först”, ”Nån som har numret till Filip Dagerstål?!”.

Janne Andersson summerade förutsättningarna avmätt exakt när han fick frågor om Victor Nilsson Lindelöfs eventuella medverkan, nu när han just kommit tillbaka efter skada:

– Om du tittar på mittbackssituationen så dissar jag inte någon som kan gå.

Lätt att känna med Janne...

Utmaningen som det här laget och den här ledaren står inför liknar inte något de varit med om sedan Andersson tog över. I våras stod förbundskaptenen på knä och bönade om att vi skulle ha ”tålamod i processen”. Och det är lätt att känna med honom. Här tänkte han renovera sitt hus, men se på fan om inte både snickarna och murarna sjukskrivit sig.

Sveriges styrka har alltid varit det mest fundamentala i systemtänket, i idéerna. Tryggheten. ”Förut kunde man (de orutinerade spelarna) bara glida in och så skötte systemet saker och ting” som Andersson sa.

Nu är de som bär den tryggheten borta, en generation har slutat och nästa kan inte gå. Fyra mittbackar (Filip Helander, Carl Starfelt, Hjalmar Ekdal, Joakim Nilsson) har lämnat återbud, ytterligare två (Marcus Danielson, Pontus Jansson) har tackat för sig. Att det är kul att Isak Hien exploderat sig hit, att Patrik Wålemark knackar på, att Mikael Ishak äntligen får vara med skyler inte över faktumet att det är mitt i ett kaos som Sverige försöker driva processen att förändra sitt sätt att spela anfallsspel.

– Om någon mått dåligt i Sverige så är det jag, sa Andersson om kaoset och förlusterna hittills i Nations League.

I en intervju med Offsides Johan Orrenius tillät han sig till och med att tycka synd om sig själv, ”i fem minuter”.

Det är nästan aldrig synd om elitfotbollstränare, och det finns något som skaver när just den här tränaren inte bara tar in verkligheten utan också tillåter sig att vädra frustration inför den – på tvären med hans budord om att strunta i allt som inte går att påverka.

...men det är inte synd om honom

Har han rätt? Naturligtvis 2022 har varit ett annus horribilis för svensk landslagsfotboll. Ett bortkastat VM-kval, en vaskad play-off-final, hundra skador och en backlinje som knappt spelat en minuts tävlingsfotboll en höst när det enda de vill är att trycka på omstartsknappen och hitta något nytt att tro på.

När Janne Andersson pekar på Dejan Kulusevski och Alexander Isak och ber dem axla ledarskap i Sveriges spel, nu när de varit med ett tag och tagit sig upp i Englands-eliten så handlar det kanske inte bara om att de ska vara tydligare i sitt sätt att starta presspelet mot Serbien – det handlar också om att de här och nu måste leda Sverige genom höstmörkret.

Två saker är viktigare än något annat för ett fotbollslag, det ena är identitet och det andra är tro. Just nu saknas båda delar, och det enda kort landslaget har att spela ut är att de kan skicka ut tre (om vi inkluderar Anthony Elanga) av Premier Leagues hetaste unga spelare att spela anfallsfotboll tillsammans med guldbollen-vinnaren Emil Forsberg.

Det borde kännas spännande, det borde vara intressant, det borde finnas väldigt mycket att vara nyfiken på även i slutet av ett skitår.

Det är inte synd om Janne Andersson. Han borde inte ens låta som att det är det.

Lista: Här är alla vinnare av Aftonbladets Guldbollen

Köp allt för att heja på Sverige i Sportbladet Shop här!