Bilic – tränarvärldens nya storstjärna

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-20

Har ni sett Lars Lagerbäck så här? Kroatiens förbundskapten Slaven Bilic, 39, avviker en hel del från standardmallen för förbundskaptener.

Tidningen Jutarnji List beskriver honom som ”en modell över allt som Kroatien borde vara”.

Kanske stämmer det.

EM:s yngste förbundskapten är i alla fall en sorts unik 3-för-1-människa som i rask takt är på väg att bli tränarvärldens nye superstjärna.

Är det någon som kan fira ett mål eller få raseriutbrott med inlevelse så är det Slaven Bilic.

När jag kom till matchen mellan Kroatien och Tyskland blev jag först lite besviken.

Min plats var ända längst nere på andra bänkraden, vilket är långt ifrån idealiskt för en journalist.

Andra raden ligger helt enkelt för nära planen. Möjligheterna att analysera matchen försvinner i vanliga fall med överblicken.

Det här var inget vanligt fall.

Efter bara några minuter insåg jag att jag i själva verket hade bästa sitsen i huset. Jag satt precis bakom den kroatiska avbytarbänken, eller om ni så vill – knappa tre meter ifrån förbundskaptenen Slaven Bilic.

Under kvalet spelade Kroatien borta mot Makedonien på en hemsk regndag. När slutsignalen gick tittade Bilic på sig själv och märkte till sin förvåning att hans kostym var helt täckt av lera. Det var bara att slänga den.

De slog även ut England i den historiska matchen på Wembley. På planet tillbaka till Zagreb upptäckte Bilic ett stort hål i sina byxor.

Det var bara att slänga dem också.

– Jag begriper inte varifrån det kom. Kanske var det en cigarett som brände upp hålet, eller så fastnade jag i något när jag firade det tredje målet. Jag var så inne i matchen att jag inte märkte något.

Häcklade fjärdedomaren

Mot Tyskland bjöd Slaven Bilic på en av de mest sevärda shower jag sett hittills under EM. Han manade på de sina, han häcklade fjärdedomaren och han firade 2–0-målet så våldsamt att han tappade sitt heliga krucifix. Han stod på huk, han hoppade jämfota och han stormade planen när bollen fortfarande var i spel.

Det finns många anledningar till att Kroatien spelar med en större inlevelse och en starkare glöd än nästan alla andra landslag.

En av dem är utan tvivel deras förbundskapten.

Efter triumfen på Wembley – som ju tog Ryssland till EM på Englands bekostnad – fick Bilic ett sms från Guus Hiddink:

– Jag är stolt över att känna dig.

Slaven Bilic är en extraordinär man.

I en vanlig skolklass brukar det grovt förenklat finnas tre sorters killar: de som är intresserade av sport, de som är intresserade av musik och de som är intresserade av skolan.

Bilic var allt på en och samma gång.

Han var en enastående idrottstalang som spelade i rockband samtidigt som han hade klassens bästa betyg.

– Mina föräldrar var inte rika på pengar, men de var rika i sinnet. Min pappa var professor i ekonomi vid universitetet i Split, min mamma var geografi- och biologilärarinna.

Fotbollsdiplomat

I slutet av 80-talet trodde många av Bilics vänner att han skulle välja hårdrockens väg. Trots sina föräldrars protester tänkte han göra hål i öronen och tatuera sig.

– Min mamma sa åt mig att låta bli, men jag utmanade henne. Om jag skrev in mig på juridikutbildningen på universitetet och fick toppbetyg – skulle hon då sluta tjata? Och så blev det.

När de jugoslaviska krigen sedan bröt ut så ställde Bilic en fråga till sig själv: Var kan jag göra mest nytta för mitt land?

Han kom fram till att det var i rättssalen snarare än i skyttegraven, och ungefär samtidigt som Kroatien fick sin självständighet fick Bilic sin juristexamen.

Med diplomet i handen ställde han sig dock samma fråga en gång till – och kom nu fram till ett annat svar.

Slaven Bilic blev inte rocker och inte advokat, utan kringresande fotbollsdiplomat. Först blev han en Premier League-spelare som vann VM-brons åt Kroatien – nu är han en väldigt speciell förbundskapten som förhandlar fram sina egna kontrakt, spelar in sina egna EM-låtar och har tagit sitt landslag till tröskeln mot något ännu större.

Trots öppningssegern mot Österrike var det kroatiska omklädningsrummet ganska tyst efter premiärmatchen.

Spelet hade varit krampaktigt. Många i laget var trötta, tomma och nästan lite besvikna.

Slaven Bilic kände av stämningen, och stövlade raka vägen bort till omklädningsrummets stereo.

Låten han valde var kanske tvivelaktig i svenska ögon – ”Lijepa Li Si” med krigsbarden Thompson, han som tagit artistnamn efter sitt maskingevär – men budskapet kristallklart:

– Sjung nu – och kom ihåg vad den här segern har betytt för ert folk.

Med sina 39 år är Bilic den yngste förbundskaptenen i EM. Han har inte varit tränare i särskilt många år, och det finns gott om tyckare som undrar om han verkligen har erfarenheten som krävs för jobbet.

Juristen som är son till en ekonomiprofessor frågar sig i sin tur vad som skulle vara så jäkla svårt att lära sig.

”Press mitt bästa vapen”

– Vissa gamla tränare vill hålla fast vid sina jobb och säger: ”Åh, det är som kärnfysik”. De enda frågor det här jobbet ställer är om du kan hantera journalisterna, om du kan förändra en matchbild och om du kan få 25 killar som alla tycker att dom är jättebra att engagera sig och prestera under press.

Det första kravet Bilic ställer på sina spelare är att ”ha självförtroende”. Själv säger han sig växa när trycket är stort – ”press är mitt bästa vapen” – men han har samtidigt förståelse för att den kroatiska landslagströjan inte passar alla psyken.

– Det här är allting för oss. Våra resultat påverkar våra mammor och våra barn – för det handlar om vårt land.

Bilic utvecklar:

– Efter att ha varit förbundskapten för Kroatien klarar jag precis allting mentalt. Nu kan jag flyga till månen, eller förhandla med Usama bin Ladin. Jag kan vara killen i filmen ”Armageddon”, han som måste hindra en asteroid från att förstöra jorden. Inom fotbollen kan jag garantera att jag är redo för allt.

Transfermarknaden för tränare fungerar i stort sett likadant för tränare som för spelare.

Ett par bra matcher mot England kan höja ditt värde som inget annat, i alla fall i relation till den lukrativa pengacirkusen i Premier League.

Efter EM-kvalet har de brittiska medierna målat upp Slaven Bilic som en José Mourinho för det nästa årtiondet. Redan nu är oddsen låga på att han en dag tar över från

Fabio Capello och blir Englands näste förbundskapten.

– Den som säger att han inte skulle vilja ha det jobbet är antingen en lögnare eller en rädd man utan stake. England är som en cool kvinna. Alla vill prova på. Det finns inget större jobb. Det är som att bli påve för en präst.

Men stämmer inte bilden av engelsmännen som en överskattad samling, ett arrogant folk som fortfarande utgår att jorden snurrar kring dem?

– Äh, de härskade ju världen i århundraden. Hade vi kroater haft den makten för en enda dag hade vi varit tio gånger värre. Vill jag vara kaxig kan jag säga att England har bättre material än Kroatien – men att jag ändå fick oss att slå dem två gånger. Om jag hade varit manager för England hade jag siktat på att vinna VM, så bra spelare har de.

Och då är följdfrågan givetvis varför inte Bilic är det?!

– För att mitt land behöver mig just nu.