Fansen har rätt att få veta – men Helsingborg har lagt locket på

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-08

Stefan Alfelt om krisen i HIF

ÄNGELHOLM. Maktkamp, Henke Larssons besvikelse eller årets alla förändringar i truppen?

Stuart Baxters avhopp från Helsingborgs IF blev bara mer spektakulärt än oväntat.

Den riktigt stora frågan är vem som tjänar på att sanningen bakom avhoppet döljs?

Stuart Baxter kom in från landningsplattan på Ängelholms flygplats i släptåg på ordförande Fredins följe. Han tryckte min hand länge och hårt på vägen till de två uppställda höga borden och svarade lågt okej på min fråga om hur läget var.

Hans ansiktsuttryck antydde mer att han kände det som att han var på väg till sin egen kaotiska begravning.

HIF är kaos.

En klubb omöjlig att begripa sig på.

När tränaren teatraliskt sagt upp sig efter en höst där fiasko vänts till en av alla beundrad succé valde man en fullpackad stökig ankomsthall på en flygplats för en presskonferens där inte en enda fråga fick ett trovärdigt förklarande svar.

Stuart Baxter sa att han mådde dåligt. Han behövde inte säga det eftersom alla såg det.

Sten-Inge Fredin beklagade avhoppet i ord som att det överraskade men såg trots allt inte direkt missnöjd ut när han förklarade att det inte är meningsfullt att försöka övertala ledare som inte längre är besjälade av uppgiften. Alla frågor om detaljer, verkliga orsaker, följder och framtid besvarades med ord utan innehåll.

Svaren hade kanske ett syfte

Huvudpersonerna förklarade att avhoppet inte var följden av interna motsättningar. Klubbledningen hävdade att det kom helt överraskande. Bara för att i nästa mening svara att det naturligtvis existerat tecken i skyn och att alla inte alltid kan dra jämnt med varandra.

Alla dessa intetsägande svar hade kanske ett syfte. På måndag håller Helsingborgs IF ett årsmöte där styrelsen ställt sina platser till förfogande samtidigt som valberedningen föreslår alla till omval.

Så länge ingen av de inblandade berättar sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen kan vi andra inte göra annat än att spekulera.

Vilket inte alltid är negativt för dem som spelar maktspelet.

Sten-Inge Fredin, som både mordhotats och odugligförklarats av så kallade supportrar under säsongen, kanske stärks i sin kandidatur ifall all negativism vänds mot en svikande succétränare.

Vann en maktkamp?

På frågan om Henrik Larssons ovanliga utbrott mot tränarbänken efter förlusten mot Bordeaux besvarade Fredin leende med att frågan skulle ställas till den som utbrottet riktades mot. Alltså Baxter, poängterade Fredin.

Småleende.

Man kan le i fel situationer av många anledningar. Många gör det av nervositet, men jag har aldrig haft anledning att uppfatta Sten-Inge Fredin som en allt annat än nervös person. Kanske tyckte han frågan var dum. Kanske tyckte han att Baxter spelat honom rakt i händerna. Kanske hade han just vunnit en intern maktkamp.

Oavsett vilket var Fredins kroppsspråk vinnarens, medan den normalt så belevade och självsäkre Baxter blev den defensive som inte ville ställa till mer skada i föreningen genom att försvara sig själv.

För en evighet sen förklarade Baxter när han var tränare för Halmstads BK för mig varför han såg dansören Michail Barysjnikov som en superman för fotbollsspelare att studera och efterapa. Balansen och styrkan i den tunna kroppen på världens bäste balettdansör skulle, om den kunde appliceras på en fotbollsspelare, skapa spelare av helt andra dimensioner än de normalt gällande.

Tanken var intressant. Stuart Baxter har alltid varit intressant för mig. Han har genom alla år alltid haft ideer och tankar som triggat mitt eget tänkande om fotboll.

Det innebär inte att jag i dag oförbehållsamt väljer sida i vad som oavsett det som sades och inte sades i stöket på flygplatsen måste vara resultatet av en intern konflikt. HIF valde att berätta ingenting om det klubbens alla supportrar naturligtvis har rätt att veta allt om.

På måndag får vi veta om det var rätt taktik av dem som tror att tystnaden tjänar deras syfte.

Följ ämnen i artikeln