Fagerlund: Få andra har slagit en med liknande häpnad
DOHA. Australiensarna tog sig från södra halvklotet till Qatar med en trupp som framkallade fnysningar.
Nu står de här slutkörda och kramar om varandra framför en brandgul, chockad hörna.
Med hängande huvuden vandrar danskarna vidare mot utgången – dit de tog sig på egen hand.
Tappade Danmark fokus på grund av dubbelbytet? Eller var det nyheten att Tunisien hade tagit ledningen mot Frankrike som gjorde att australiensarna tryckte gasen i botten?
Få andra har under VM slagit en med häpnad likt denna blygsamma fotbollsnation på södra halvklotet. När Matt Leckie accelererade mot mål och rullade in bollen bakom Kasper Schmeichel kunde inte ens den neutrale på Al Janoub Stadium hålla sig från att utbrista:
– Wow!
Mästerskapets sämsta?
Tidigare i höstas, då den obligatoriska genomgången av alla deltagande länder gjordes, pekade mycket på att Australien anlände till Doha som turneringens svagaste lag.
Qatar då? Undrar ni. Visst, men Félix Sánchez gäng hade trots allt varit på läger ihop i flera månader och värdnationen brukar överprestera. En annan kandidat, Costa Rica, lutade sig mot bragden 2014 som ett bevis på att ingenting är omöjligt.
Socceroos, australiensarnas lite juvenila smeknamn, stoltserar knappast med en stjärnspäckad trupp. Att Mitch Duke blev VM:s första målskytt att spela i en andraliga (Japans!) är talande för den genomsnittliga nivån.
Many journeys, one jersey.
Wernbloom: Så här är stjärnorna på planen
Arnolds intressanta taktik
Stämningen inne på arenan trillade direkt ur topplistan. En klick brandgult i ena hörnet, lite rött i ett annat. Det var så stilla att varje passning lät som om den kom med en pålagd ljudeffekt.
Matchen i sig var inte lika trist som inramningen. Som sagt, Australien är ett lag med begränsningar men som också känner till sina styrkor: Ett välorganiserat försvar och god inställning.
Ett tydligt mönster genom samtliga gruppspelsmatcher är att Graham Arnold vill att hans lag ska vara framåtlutat inledningsvis av matchen. Det innebär att Australien, vid bollinnehav, skjuter fram vänsterbacken Behich.
Om inget mål dyker upp inom, låt säga, 20 minuter retirerar australiensarna och lägger sig i bekväm försvarsställning. Jag har egentligen inga belägg för att det faktiskt är en uttalad taktik. Men det verkar otroligt att det skulle ske av en slump så många matcher i rad.
Hjulmand ödslade ingen tid
Danmark skapade en del lägen. Jensen drog ett avslut rakt på målvakten Mathew Ryan som vid ett annat tillfälle trixade halvliggandes med bollen innan den rensades undan. Det var dock svårt att bryta ned motståndarnas kompakta fyrbackslinje.
I halvtid var hela gruppen mållös med kontentan att Australien fortfarande låg på andra plats bakom Frankrike.
Kasper Hjulmand ödslade ingen tid. Efter paus ryckte han Rasmus Kristensen för något offensivt frejdigare Alexander Bah. Sedan rök även Jensen och Martin Braithwaite i utbytte mot Mikkel Damsgaard och Kasper Dolberg.
Det var i denna veva som Australien stod för en fenomenal omställning. Tid och rum stannade upp när Leckie drog in 1–0, varpå läktarna snart hämtade sig och detonerade. Målet kom kanske inte som en fullständig chock men situation var likväl förbluffande.
Ett fiasko
Danmark skulle bli en ”Dark Horse” i VM men visade sällan tendenser av att kunna utmana turneringens bästa. Kan det kallas fiasko? Med bakgrund av de höga förhoppningarna samt en överkomlig grupp är det utan tvekan en monumental besvikelse.
Hjulmands främsta problem har antagligen varit att han inte har hittat rätt striker. Tre matcher, Dolberg, Cornelius och Braithwaite uttagna i varsin. Redan där osade det potentiell missräkning. Fasta situationer hjälper en bara en bit, inte hela vägen.
Australien kan inte heller hänga med de bästa. Men de kan köra sitt eget race, trycka på pedalen och sakta ned om vartannat. Ofattbart nog är de framme vid åttondelsfinal.