BANKOCHNIVA
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-19
Måndag 10:51
Jag tycker att vi pratar för lite om hur vi ska få ihop nio miljoner.
Vad vi ska göra för dem? Jag vet vad du tänker, men om du för ett ögonblick kan släppa tanken på att köpa 300 000 såna där vegetariska Findus-lasagner så vill jag att du vänder blicken mot Spanien och CD Logroñés.
Logroñes har varit en fin skola för tränare (Irureta, Lotina, Juande Ramos) men har hamnat illa till de senaste åren. År 2000 såldes de för 20 öre, 2003 klev en porrsida på nätet in och betalade spelarnas löner, 2004 vek truppen i protest ut sig i enbart kroppsmålning under rubriken ”vi är trötta på att ha bollarna våg för vind” och för ett par veckor sedan ville ett gäng spelare köpa loss klubben på egen hand för att äntligen kunna betala ut de där lönerna till… eh… sig själva.
Jag har, av förklarliga skäl, börjat följa Logroñés öden. Det gladde mig lite att de vann mot Guijuelo i går. När jag sedan läste ikapp mig på nyhetsläget upptäckte jag att klubben går på auktion den 20 maj. Utropspris: 9 miljoner kronor.
Så vad sägs?
Tisdag 23:33
Du, jag var snubblande nära att annonsera i matchprogrammet inför Ebbsfleet Uniteds semifinal i The FA Trophy mot Aldershot – men backade när det kröp fram att 250-pundskostnaden inte inkluderade moms.
För Logroñes lät väl 20 öre som ett rimligt pris, men måste jag upp med nio av mina miljoner så plöjer jag nog hellre ned dem i Panathinaiki Enotiki Kinisi.
Du är bekant med rörelsen? Efter alla år av misskötsel och underprestation har nu Panathinaikos-fansen fått ihop ett konsortium som ska köpa ut ägaren Vardinogiannis.
Till PAO:s hemmamatcher kommer knappt 5 000 åskådare längre. I förrgår samlades dock supportrarna för en manifestation i centrala Aten.
35 000 dök upp.
De marscherade för att få Vardinogiannis att sälja, och de marscherade fredligt. Efter en helg då serbiska huliganer högg ihjäl varandra och jag själv hamnade mitt i ett upplopp i Thessaloniki känns det viktigt att betona.
För övrigt är det – av förklarliga skäl – Weight Watchers snarare än Findus som serverar mig de bästa halvfabrikat som kan hittas i en frysdisk.
Onsdag 23:58
Jag såg att gamle Frangiskos Sourpis gick med i den där marschen, det skänker ju en viss tyngd. Sourpis var mittback i Pao:s finaste lag – det som spelade Europacupfinal mot Ajax 1971.
Medan du lallade runt i Grekland ägnade jag kvällen åt att få portugisisk fotbolls själ förklarad för mig.
Över en raspig internetsida såg jag Sporting–Benfica i semifinalen av Taça de Portugal. Benfica är en klubb med problem – de vill till och med värva Gordon Strachan – men de gjorde 2–0 tidigt. Efter 20 sjuka slutminuter hade Sporting vänt till 4–3, när fem minuters stopptid tog vid. Och här är bilden jag bär med mig: Benfica kontrar tre mot två. Veloso driver upp bollen. Det är två minuter kvar av stopptiden, han borde hålla i bollen och fördröja – istället slår han ett långt, snabbt inlägg.
– Idiot! skriker jag framför en dataskärm ett par hundra mil bort.
I samma sekund dunkar Simon Vukcevic in 5–3 på volley. Att han gjorde det visade all den kvalité som finns i portugisisk fotboll. Att inlägget ens slogs visade precis på vad som fattas.
Det är sällan saker blir så tydliga.
Torsdag 09:44
Ah, Simon Vukcevic. Glad att höra hans namn. Jag kommer ihåg när jag först såg honom i ett Champions League-kval mellan Partizan och Artmedia – bland den stämningen jag någonsin upplevt, för att få med Partizan-fansens andra sida också – för tre år sedan.
Vukcevic var 19 då, och styrde Partizans mittfält på ett sätt som gjorde att jag var helt övertygad om att jag sett näste Dejan Savicevic.
Det blev inte så. Vukcevic såldes inte till Milan – utan till Saturn Moskovskaya Oblast.
Och det är här jag ska börja knyta ihop den serb-portugisiska säcken. Jag har nämligen en teori om att Belgrad och Lissabon – möjligen ihop med Amsterdam – är de två städer som drabbats allra hårdast av Bosman-domen.
Huvudorsaken är givetvis att det är två relativt sett fattiga städer. Nuförtiden säljer Partizan 19-åringar till Ryssland snarare än 24-åringar till La Liga, och liknande principer gäller i Lissabon.
När jag var på Luz och såg Benfica i förra månaden frågade jag ett par infödingar om det senaste stadsderbyt.
Bra match?
– Two bullshit teams, kom svaret.
Fredag 15:40
Man behöver inte alltid resa långt för att se världen (det där är ett dåligt försök att maskera min avundsjuka inför att du kuskar Europa runt medan jag sitter på tåget till Kalmar). Jag har fått samma svar när jag pratat Belgrad med serber på Södermalm. ”Skitplaner, dåligt spel – och tre fantastiska tjugoåringar”. Ungefär så.
Belgrad, Lissabon, Amsterdam, São Paulo, Abidjan… i nästa vecka håller Birkbeck College ett seminarium i London om massimporten av unga spelare från hela världen till de stora ligorna. Fotbollsvärldens motsvarighet till de intellektuellas brain-drain har till och med fått ett namn: Feet-drain, de begåvade fötterna försvinner. Länderna som ger förlorar kvalité, länderna som köper slutar producera egen kvalité. Så ser det ut, och det kommer inte att förändras vare sig av Michel Platinis klagomål eller intressanta seminarier med journalister och akademiker. Det dröjde inte mer än ett par timmar efter det där sjuka cupderbyt innan det började surras om Sportings unga genier: Manchester United ska vara intresserade av både João Moutinho, 21, och Miguel Veloso, 21.
Fredag 17:58
Och här får jag lov att göra ett val mellan att börja skriva om fotbollstrafficking eller att behandla… något annat.
Fredag eftermiddag och snart dags att sammanstråla med några glada österrikiska laxar för ett par öl i Innsbruck-kvällen – stämningen säger att det får bli det senare.
Här i Österrike fokuserar de ju flitigt på den tyska fotbollen, och tidigare i veckan snappade jag upp en fin skröna om Felix Magath.
Den gamle uven är ju i Wolfsburg nu, och tydligen har han tröttnat på sina spelares matvanor. Ashkan Dejagah blev matförgiftad av sin kinesiska hämtmat och Alexander Madlung insjuknade efter ett besök på sin lokala burgarsylta.
Magaths recept för bättring? Jo, under resten av säsongen så tvingar han sina spelare till obligatoriska hemkunskapslektioner flera gånger i veckan.
Sven Elverfeld – kock på femstjärniga Ritz-Carlton – ska lära både spelarna och deras partners om nyttiga måltider och hur man tillagar dem.
Vi borde verkligen prata mer om tysk fotbollsmat framöver.
KLIPPBANKEN
Bank & Niva listar fotbollsklippen du inte visste att du behövde.
Del 12:
På finaldagen av skrällarnas cup – den största finalskrällen av dem alla. Nästan på dagen 20 år har gått sedan Wimbledons ”Crazy Gang” besegrade ett Liverpool som alla trodde var oslagbart. Det finns förvånansvärt få höjdpunktsklipp bevarade på nätet – och ni får leva med orden ”Trial version” över skärmen – men här är i alla fall summeringen av den märkligaste FA Cup-segern någonsin.
http://www.youtube.com/watch?v=Y6L37tQqxGM
För ytligt för er? Vill ni ha hela matchen? Att studera i detalj? Ja, vi förstod nästan det. Här är första delen av cupfinalen 1988 – sedan är det bara att klicka sig vidare.
http://www.youtube.com/watch?v=pd-6RIL5TnA
Och ska vi ta det ytterligare ett steg längre? Såklart att vi ska. Här har vi upptrappningen bevarad – bara att klicka sig vidare efter första delen – i oslagbar 1988-talstappning.
http://www.youtube.com/watch?v=66xd-mZsh3U
Del 11:
Efter att ha levererat ytterligare ett uppslag fullt av bokstäver som formar ord så kan vi inte annat än att vara tacksamma över att det åtminstone är olika bokstäver och ord.
Som motpol ger vi er Lance Davids. En kille som gärna återanvänder ord. Om och om och om igen. Like I said.
http://www.svenskafans.com/fantv/clip.asp?id=5764
Vi slutade räkna vid tio Like I Said där. I England är dom lite mer ambitiösa. När Aston Villas Ashley Young pratar kan man vara säker på en sak: Det sitter alltid någon och räknar hans ”you know”, you know.
http://www.youtube.com/watch?v=xFsxhBTEoQ0
Nu tar vi helg, men vi tänker inte släppa iväg er med en massa upprepningar. Det finns ju andra intervjuer, när det lite mer oväntade inträffar.
Fråga Harry Redknapp. Den här är från träningen inför en match mot Wolves 2003, och det är juniorlaget som tränar bakom. Som Harry säger: ”No wonder they’re in the fucking reserves”.
http://www.youtube.com/watch?v=4MrWS0bZqsY
Del 10:
I dessa tider – det bästa försvarstal som hållits för Sven-Göran Eriksson som hittills hållits.
Det har rapporterats flitigt om Noel Gallaghers stöd för svensken. Här är hela intervjun, där Oasis kreativa hjärta utlovar ”en stor kyss” till ”Svennis”:
http://www.youtube.com/watch?v=z_muxE-L2As
Och så, ett upprop från gräsrotsnivå. Här är rösten från ”Save Our Sven”-kampanjen:
http://www.youtube.com/watch?v=67h7fgbab6A
Men för inte särskilt länge sedan såg ju allt så annorlunda ut i den blå halvan av Manchester.
Augusti 2007. Svennis är installerad, optimismen har återvänt och hela Albert Square är fullt av festsugna City-fans.
Galan ska såklart avslutas med klubbens egen signaturmelodi – ”Blue Moon” – och… vad är nu detta?
Jodå, knappt 2.30 in i videon tar ju den nye ägaren Thaksin Shinawatra själv – ”Frank Shinatra” – mikrofonen och croonar fram några solorader.
Andra toner, andra tider.
http://www.youtube.com/watch?v=BpjOvSZ1bD0
Och vem är egentligen denne Thaksin Shinawatra? Redan för ett drygt år sedan gjorde denna minidokumentär ett försök att berätta hans historia.
http://www.youtube.com/watch?v=Tv--v9b2SSA
Ett mer politiskt färgat inlägg hittar ni här. Också värt att titta igenom, om inte annat för den underbara asiat-engelskan.
http://www.youtube.com/watch?v=pKJ7YbqHV_0
Del 9:
Vi är nu inte typerna som gärna pratar om fotboll som ”produkt” och fans som ”konsumenter”. Men om vi måste?
Ja, då kan vi väl lika gärna ta steget fullt ut och kolla hur det ser ut när man säljer saker med fotboll. Den här reklamfilmen gillar vi, särskilt Zizous avslutande ”parfait, je les prends”.
http://www.youtube.com/watch?v=oZP6qa3QXQ4
Det finns, som bekant, tusentals små reklamfilmer med fotbollstema. David Beckham finns med i åtminstone hälften av dem. Den här är den bästa:
http://www.youtube.com/watch?v=pu7jQ_Iw1Ek
Engelsmännen är faktiskt överlägsna i genren, det har de varit länge. Så här snyggt blir det när man kombinerar ett par av 1900-talets snyggaste saker (Blur, technicolour-film, Cantona) med en av de, eh, inte så snygga sakerna (David Seamans hästsvans):
http://www.youtube.com/watch?v=0l_-9mnnkqc
Humor i reklam är nästan alltid bra. Humor och fotboll reklam är inget undantag. Vi tycker generellt sett inte att djurtortyr är särskilt underhållande, men om man nu ska ge sig på hundar så får man göra det med ett leende. Som Sky gjorde häromåret:
http://www.youtube.com/watch?v=k1BuD4KLcHg
Del 8:
Niva skriver om Panathinaikos-fansens maffiga manifestation mot klubbens nuvarande ägare. Ljudet må vara lite burkigt, bilden aningen dimmig – men när vi ser det här klippet önskar vi ändå att vi hade varit i Aten i söndags.
www.youtube.com/watch?v=GOnMkNEK-zE
Och appropå Panathiaikos-fans… Det här klippet är en av Youtubes verkliga supporterklassiker – med nästan två miljoner visningar – och fick bland annat Hammarbys klack att importera Horto Magiko-ramsan till Söderstadion. När PAO-fansen bojkottar fotbollen så går de på basket i stället.
www.youtube.com/watch?v=u0rMe2Vyb9E
Själva fotbollen då? Vad behöver man veta om den? Jo, Bank nämnde ju Europacupfinalen 1971 som Panathinaikos största stund. Det här klippet har visserligen holländskt fokus – det var ju också finalen som etablerade Ajax som en världsmakt – men tar oss ändå närmare inpå en nästan 40 år gammal final än något annat.
www.youtube.com/watch?v=WXKsZQV5vzY
För svenskar från en viss generation är Panathinaikos ofrånkomligen det där laget som brukade slå ut IFK Göteborg ut Europacupen – och Dimitris Saravakos är spelaren som gjorde all skada. Minns ni inte så får ni en uppfräschning här:
www.youtube.com/watch?v=LYnLOry_9pI
Del 7:
Vi hänger kvar lite i det där Billy Costacurta-temat som Bank skrev om. Under rubriken ”fotbollsspelare och barn” bjuder vi på det här uppslagets gulligaste bilder någonsin. Och ja, vi inser att konkurrensen inte är knivskarp.
I alla fall, här tränar Daniele De Rossis dotter Gaia och Cristian Totti tränar fotboll på Olimpico.
www.youtube.com/watch?v=DU1Ci-fWYk4
Vi är inte säkra när det gäller mini-De Rossi och mini-Totti, men vi tror att dom tränade straffar.
Just lille Totti växer upp i övertygelsen att Stadio Olimpico är hans vardagsrum. Man hänger där, hälsar på curvan, lirar lite fotboll, pekar på flaggorna. Om ni undrar hur sött fotboll kan bli så har ni ett svar här:
www.youtube.com/watch?v=joALKxseFRY
Ibland faller äpplet inte ens från trädet, om man säger. I maj i fjol hade Milan en stor jubeldag på San Siro, där ett gäng småungar fick lira boll med Clyde Seedorf.
En liten femårig grabb verkade ha rätt hyfsade gener. Det blir väl så om man heter Daniel Maldini.
www.youtube.com/watch?v=zXpPD3FpxIg
Zlatan Ibrahimovics biologilära, den han sammanfattade med det bevingade ”män gör män”, har gått hem hos familjen Zidane. Zinedine och Veronique har bara söner, fyra stycken, och äldstingen Enzo har tränat fotboll med pappa. Se själv:
www.youtube.com/watch?v=UDlSF69p9Jg
Förresten, minns ni när David och Victoria Beckham var hos Ali G och fick frågan om vad de ville att deras barn skulle syssla med?
– Vill er lille pojke bli en fotbollsspelare, som sin pappa? Eller en sångerska, som… Mariah Carey?
Åtminstone lillgrabben Cruz verkar ha bestämt sig för vad han vill. Han vill dansa bort alla sina problem:
www.youtube.com/watch?v=KoZ7a_nCPLQ
Och om vi nu ska knyta ihop den här cute overload-säcken så ska vi avsluta med att konstatera att det ligger nåt i det här med ”mina barn och andras jävla ungar”.
Här är en gammal favorit. Stevie Gerrard leder Liverpool ut på Stamford Bridge, och ska hälsa på Chelsea lille maskot. ”A cheeky little monkey”, alldeles riktigt.
http://www.youtube.com/watch?v=nT4Pwly_82o
Del 6:
Allt var kanske inte bättre förr, men såhär i Wembley-tider kan vi definitivt slå fast en sak: Den engelska satsningen på specialskrivna cupsånger var jävlar i vår lilla låda bättre förr. Hade vi bara kunnat bekräfta att det verkligen är Liverpool-spelarna själva som sjungit in ”The Anfield Rap” inför finalen 1988 hade den toppat alla tragikomiska smaklöshetslistor som finns. John Barnes, Bruce Grobelaar, Kenny Dalglish, Steve McMahon, John Aldridge – vad håller ni på med? Hur ser ni ut? ”I come from Jamaica, my name is John Barn-es. When I do my thing, the crowd goes banan-es”?? Herrejävlar.
www.youtube.com/watch?v=WCXdlxZ5RiM
Webspecifik fortsättning:
Att vi väljer att rikta hyperlänkarna mot Tottenhams finalsång från 1981 beror inte på att vi tycker att det där liljevita laget från N17 är ganska okej – faktiskt – däremot kan vi bara inte stå emot när Ossie Ardiles kvittrar in sitt ”In de cup for Tottingham” drygt 1.55 in på låten. Klassiskt.
www.youtube.com/watch?v=WCXdlxZ5RiM
Och för de riktiga finsmakarna, ett knappt fyra år gammalt exempel på att traditionen inte dött ut helt. Millwalls försök att koppla samman ”No One Like´s Us”-mentaliteten med ”Volare”-opera är mer än duktigt förvirrat – men ändå rejält underhållande på något bakvänt sätt.
www.youtube.com/watch?v=T0z7x9GHFLU
Del 5:
Det finns ett begrepp på hebreiska som heter ”shibboleth”. Shibboleth betyder att man kan höra på hur någon säger något varifrån den kommer, socialt, religiöst, geografiskt.
Den här veckan har vi pratat mycket om Frankrike och en del om Franck Ribéry. I den här intervjun inleder han med att säga sitt dåvarande lagnamn på det sätt och med den stolthet man bara kan om man vet EXAKT vad klubben står för. Shibboleth.
www.youtube.com/watch?v=jbdPZKpAua8
Shibboleth är viktigt i fotboll. Bara en riktig AIK:are vet hur man säger AIK (A-I-Keeeå), bara en äkta gooner vet att man säger ”The Arsenal”, ingen sann blåvit skulle säga att laget heter ”Göteborg”.
När Ribéry säger l’OlymPIQUE de Marseille låter det precis så stolt och underhundigt som det ska. Vill ni ha en grundkurs i den estetiken så kan ni börja med det här, en låt från historiens bästa fotbolls-cd, OM All Stars. Vi skulle kunna översätta texten, men det finns omyndiga som läser här också:
www.youtube.com/watch?v=erW2H60SXv0
Hiphop och OM hör ihop, båda är en tydlig del av Marseilles identitet. Tokstora kollektivet IAM är fans till klubben, deras musik är späckad med fotbollsrefernser. Vi gillar den här, om Ronaldinho, från senaste albumet. (Låten handlar om hur allt, från franska flaggans färger till Ronaldinhos bollkontroll kommer ”från gatan”).
www.youtube.com/watch?v=lJU6z_1O5Ok
Om vi nu ska knyta ihop vår Marseille-Fotboll-Musik-säck så kan vi konstatera att South Winners, en av de största fans-grupperna, hade en hyfsad 20-årsfest i fjol. De drog loss inne på Stade Vélodromes södra läktare, ordnade med lite musik och hade en hyfsad fest. Vem som stod för musiken? Äh, inget märkvärdigt. De bjöd bara in Manu Chao.
http://www.youtube.com/watch?v=KPqsUfIpqto
Del 4
Bland det bästa med videosajten Youtube: att den rymmer de allra bästa radioklippen också. Här har ni den absolut bästa fotbollsintervjun som gjorts de senaste åren.
Radiovärden Adrian Durham kritiserar Jamie Carragher för sitt beslut att tacka nej till det engelska landslaget – och Carragher blir så förbannad att han själv ringer upp studion för att delta i debatten.
Resten är historia.
http://www.youtube.com/watch?v=tnOOOfyctGw
Och när vi ändå är inne på spaltfavoriten Carragher… Som ni säkert vet är i stort sett alla fotbollsspelare från Liverpool gamla Everton- fans – och Carragher är inget undantag – men på något sätt har flera av dem ändå förvandlats till den röda grannens största symboler.
Vi älskar den här intervjun, när reportern undrar om inte Carragher egentligen är sugen på att flytta till en större klubb.
– Vilka är större än Liverpool?
Du tycker inte att det finns några större?
– Större? Mer pengar, eller…? Mer…?
Journalisten ger sig inte, utan vidhåller att den slitstarke försvararen hade kunnat flytta till klubbar som har en bättre chans att vinna bucklor redan säsongen efter.
– Nej, det köper jag inte.
http://www.youtube.com/watch?v=VaPlnFIrYyM
Och har ni kommit så här långt har ni nog insett att en av de allra bästa sakerna med Jamie Carragher är hans vidunderliga Scouse-dialekt.
Den som inte behöver en tolk för att höra hans inlägg i den här boxningsintervjun är förmodligen själv uppvuxen på Merseyside.
http://www.youtube.com/watch?v=VScd7fLitaE
Del 3
Niva satt på San Siro och såg, bland mycket annat, Inter slå frisparkar som något ur Monty Python.
Vi vet inte vad de sysslar med ute på Appiano Gentile, men det vore kanske läge att låta grabbarna ta en lektion av lagpappa Mihajlovic?
http://www.youtube.com/watch?v=I7JHupeajE0
Att slå en frispark kräver sin man. Det finns de som slår på känsla (som Genghini), det finns de som skjuter sönder bollen (som Sauzée), det finns de som förtrollar bollen (Pirlo, Juninho).
Det finns också de som bara använder rent jävelskap. I ryska ligan kan de sina saker:
http://www.youtube.com/watch?v=ovldUdsy5rs
Så kan man också slå en frispark. Men om vi nu ska plocka fram världshistoriens bästa frispark, bara sådär, så finns det en man man omöjligt kan gå förbi.
Förutsättningarna: Zaire spelade sitt första och enda VM-slutspel. Efter förluster mot Skottland (0–2) och Jugoslavien (0–9) var laget slitet, trött och lätt desillusionerat när de sprang in för att möta stora, starka Brasilien.
Jairzinho gjorde 1–0 för brassarna direkt, det blev 3–0 till slut, och matchens stora ögonblick inträffar när Brasilien ska slå frispark från 22 meter.
Mwepu Llunga, Zaires högerback, tar plats längst till höger i muren. Domaren blåser. Resten är fotbollshistoria och ni har den här:
www.youtube.com/watch?v=aYDXkVGpMpc&NR=1
Mwepu Llunga är unik, men som alla stora genier har han sina lärjungar. Gustave Bahoken har inte bara gjort landskamper för Kamerun och gjort ett rejält jobb för Ålesund. Han kan sin Llunga också:
www.youtube.com/watch?v=_Dc3Jxib1cc&
Del 2
Den här helgen vill Simon vara i Belo Horizonte och titta på Atlético Mineiro. Någon kanske undrar varför. Den här minidokumentären må vara lite ostig, men den illustrerar ändå saker som vi inte kan täcka i skrift. Vi lämnar över ord och bild till Brasilien:
http://www.youtube.com/watch?v=xkfNCHWuTqc
…och när vi ändå är igång med brasilianska läktarbilder. Utan att göra något inlägg i någon pyroteknisk debatt vill vi ändå dela med oss av den här filmen.
För ett knappt år sedan spelade brasilianska Grêmio hemma mot Boca Juniors i finalen av Copa Libertadores. Inför avspark var hemmafansen… ganska taggade.
http://www.youtube.com/watch?v=p170mCnL0mM
Del 1
En grundkurs i Cassano:
1. Be brilliant.
I sin första Serie A-match hemma i Bari gör han så här. I slutminuterna. Mot Inter. Fantantonio är bara 17 år, och har världen för sina fötter.
http://youtube.com/watch?v=lH3H_FeZnKk
2. Spåra ur.
Inför senaste Genua-derbyt sa Samp-tränaren Walter Mazzarri en märklig sak när nån frågade vad han hoppades på i matchen:
– Att Cassano sparkar av hörnflaggan.
Blinkningen syftade till en match 2004: Roma–Juve på Olimpico. Roma har 3–0 när Fantantonio drömnickar in det fjärde i slutminuterna – och följer upp med att ta av sig tröjan, sparka av hörnflaggan och få en underbar förmaning av domare Collina.
http://youtube.com/watch?v=k1dpONSjFU8
3. Gör allt för ett skratt.
Fantantonio hamnade i Capellos kylskåp i Real Madrid. Hans lösning? Att inför tv-kamerorna stå för en svårslagen Capello-imitation. Och nä, han kom inte ut från kylskåpet efter det.
http://youtube.com/watch?v=f4gjMzcFIZw
4. Ha nära till dina känslor.
Från i vintras. Fantantonio får en varning mot Fiorentina, och förstår att han kommer att bli avstängd i drömmatchen mot sitt gamla Roma.
Man skulle kunna säga att han reagerade med fattning och moget lugn.
Man skulle i så fall ljuga.