Bergström: Anfallet gav dem guldhattar

Kristoffer Bergström

Pixbo kramar varandra och studsar runt i en vild, yster ring runt det egna målet.

Jo, kanske var det försvarsspelet som gav dem biljetter till Tele 2 Arena.

Men det var anfallsspelet som gav dem guldhattar.

Det skulle bli en strålande final mellan Pixbo och Kais Mora.

Redan vid de första loja dragskotten på uppvärmningen, medan gäspande åskådare tog plats på den mobila läktare som kallas Monstret, stod det klart. Uppifrån taket vräkte strålkastare ur sig så starkt sken att åskådare och – vad jag hörde från folk som borde veta – också målvakterna stördes.

Jag antar att vi får kalla det växtvärk. Damernas innebandyfinal är numera stor nog att fylla halva Tele 2 Arena, trots att matchen börjar innan gemene stockholmare har brunchat. Men flytten till ett av landets största sportpalats krävde vissa ansträngningar.

Hade de en pakt?

En som gjordes var att montera en läktare med plats för 5 000 åskådare ungefär vid fotbollsplanens mittlinje, för att dela av. En som inte gjordes var att släcka eller dimma lamporna som normalt ska räcka över konstgräset. Tydligen ska det ha saknats tekniska möjligheter.

Synd.

För mycket går att säga om finalen, men den behövde knappast hjälp med lyskraften. Inför 13 456 personer verkade några av landets bästa innebandyspelare ha ingått en pakt att inte göra finalen till den målsnåla historia den målats ut till på förhand.

Hur det såg ut? Hur det lät?

Waaaow! Guuuuud. Naaaeeeejo!

1–0 till Mora efter två minuter. Tre snabba av Pixbo. Reducering före första vilan. Två andetag och så andraperiod. Morakvittering på 54 sekunder. Ny ledning. Pixbo går ikapp och förbi och...

5-4 till Pixbo i andra periodpausen. Gladbandy, nätrassel, sargsmällar. Inte en utvisning, ändå inte en lugn stund.

Det var ju inte såhär vi hade tippat att finalen skulle bli. Så vad hände?

Göteborgsk, modern variant

Vi kanske ska backa lite i tid för att förklara:

1997 införde AIK:s herrlag ett diaboliskt försvarsspel. Två backar, två i mitten och en på topp som styrde anfallande lag mot ena hörnet. Det var läskigt och framgångsrikt. Det tog konkurrenterna flera säsonger att lära sig desarmera det skrämmande 2-2-1. Eller planka konceptet rakt av.

För två år sedan introducerades en moderniserad, göteborgsk motsvarighet. Jonas Eliasson tog över Pixbos damer och skickade ut dem i samma siffermässiga uppställning som AIK, men med helt andra direktiv. Jo, det var fortfarande styrspel, men hemåt stod inte kvadraten fastspikad i sina positioner. Det var inte ens en kvadrat, utan en flytande form – en diamant, en romb, en pyramid. Dessutom var de förbannat aggressiva. Offensiv defensiv, om du vill.

Nackdelen med en så rörlig uppställning är att riskerna ökar. Hamnar en back fel är det svårt att kompensera. I fjol släppte Pixbo in 109 mål i grundserien, vilket är för dåligt för en serietrea.

I år har spelarna lärt sig. De släppte in 61 mål i – 48 färre än i fjol – och vann serien. De rödvita klampade igenom kvart (3–0 mot Uppsala) och semi (3–0 mot Endre) och lyftes upp som favoriter inför finalen mot Kais Mora.

Kollektivet var bättre

Och så kunde man ju tänka.

Och så kunde man ju tänka tvärtom.

För om det är något som det moderna, göteborgska styrspelet fruktar så är det individuell briljans. Vad hjälper det att Stephanie Boberg, Isabell Krantz och de andra löser alla tänkbara anfallskombinationer när motståndarnas förstakedja ständigt gör det otänkbara?

Under strålkastarskenet var Pixbos kollektiv bättre än Kais Moras. De var bollförande och skottglada. Men hur organiskt de än agerade hemåt gick det inte att stå emot motståndarnas förstafemma. Se på Thérese Karlssons 2–3 eller Malin Andréasons 4–3. De är ju markerade! Det står en back där bredvid, men de dunkar ändå in bollen!

Så.

Framme vid tredje perioden, då Pixbo redan släppt in fler mål än de brukar snitta per match, är det inte längre än fråga om försvarsspel. Båda lagen vill framåt. Caroline Böcker kontrar in 6–4, Moa Tschöp sätter 6–5, klockan rinner mot minut 59.

Kais Mora tar ut målvakten Amanda Hill på slutet, men det hjälper inte.

För andra gången på hela säsongen släpper Pixbo in fem mål i en match. Första gången förlorade de mot Karlstad, den här gången blir de tack vare sitt anfallsspel svenska mästare.

Tiden rinner ut. Pixbo vinner sitt första SM-guld hittills på damsidan. De kramas och stojar och trär på gyllene hattar.

Kanske kommer deras sätt att spela innebandy bli trendsättande. Det vore inte det minsta läskigt.