Jag har mer misstro till Marion Jones val av karlar, än att hon själv skulle ha dopat sig...

Marion Jones anklagas öppet för att ha köpt anabola steroider och jag vet inte vad jag ska tro.

Men jag vet så mycket att hon inte behöver ha tagit dem själv för att bli avstängd två år.

Det räcker med att det bevisas hon varit inblandad i handel med otillåtna dopningspreparat.

Därför lever Marion Jones farligt just nu, i en värld som plötsligt vänt sig mot henne.

För den man som anklagar henne, "hälsokost"-fabrikören Victor Conte, har jag träffat förr.

Han satt bredvid Marion Jones och hennes före detta pojkvän CJ Hunter under OS i Sydney år 2000, då Hunter avslöjats med enorma doser av steroiden nandrolon i kroppen.

Det var en smått absurd presskonferens, där både Conte och Marion Jones försvarade kulstötaren som tog VM-guld i Sevilla 1999.

Men det gick bara några månader innan Jones och Hunter gått skilda vägar.

Och idag är knappast Conte och Marion Jones några vänner längre, antar jag, sedan Conte vittnat under ed att han sålt anabola steroider till Jones och nya pojkvännen Tim Montgomery.

Montgomery och Jones hade knappt blivit ihop, innan Montgomery satte nytt världsrekord på 100 meter med 9,78.

Det var i GP-finalen i Paris 2002.

Sedan dess har Montgomery inte varit i närheten av den tiden.

Världsrekordhållaren var en högst medioker 100-meterlöpare förra säsongen, sett till tiden han gjorde i Paris.

Så jag måste erkänna att jag har mer misstro till Marion Jones val av karlar, än att hon själv skulle ha dopat sig.

Stadig och jämn nivå

Jag har svårt att se några tecken på dopning i Marion Jones karriär.

Hon är enligt en samlad expertis den största sprinttalang som någonsin kommit fram på damsidan.

Men hon har inte varit i närheten av något av världsrekorden på 100 och 200 meter.

Hon har hållit en jämn och stadig resultatnivå, utan några plötsliga toppar eller extrema resultatförbättringar.

Fick paret Jones/Montgomery anabola steroider skickade till sig från Contes drogfabrik Balco, tror jag inte de var avsedda för henne.

Men det är bara vad jag tror.

Jag är bara glad ju fler som avslöjas, eftersom det banar väg de som valt att inte dopa sig. Våra svenska framgångar de senaste åren, beror till stor del på att dopningskontrollerna blivit fler och effektivare.Fuskarna sållas bort en efter en och skapar osäkerhet bland de som fortfarande vågar chansa.

Men dopingen är ett ständigt problem inom friidrotten.

Dopade ryskor - en notis

Under inomhus-VM i Budapest i mars satt jag och förundrades över den plötsliga ryska framryckningen på damsidan.

Ryskorna vann nästan allt, kändes det som.

Bara några stolsrader från mig satt en äldre rysk ledare och dirigerade ärevarven med nedskickade ryska flaggor och visade var tjejerna skulle ställa upp sig inför fotograferna. Det var nya tider, tänkte jag, där även ryssar ville marknadsföra sina framgångar.

Men veckorna efter inne-VM avslöjades att en ryska och en ukrainska varit dopade.

Ettan på 200 meter, Anastasia Kapachinskaya, och kulstöterskan Vita Pavlitj från Ukraina, som vann kulstötningen överlägset med mer än en halvmeter hade anabola steroider i kroppen.

Båda hade spår av den gamla klassiska steroiden Stanozolol i urinen, samma anabola steroid som fällde Ben Johnson i OS i Seoul 1988. Med Marion Jones-mått var det bara notiser i världens tidningar. Men samtidigt ett tecken på att dopingen är ett ständigt problem. Och jag har en känsla av att fler och fler är beredda att chansa, som dopningskontrollerna från inomhus-VM visade.

Svarta listan på de 27 med THG