Möt ”Doktor Död” på Isle of man

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-13

Akutläkaren med idrottsvärldens blodigaste arbetsplats: ”Jag har sett allt”

ISLE OF MAN.

Efter 30 år som akutläkare under TT på Isle of Man finns det ingen skada som Peter Moran inte sett.

– Jag har sett allt. Huvudlösa kroppar, ben som spretar åt alla håll. Kroppsdelar i villaträdgårdar.

– Hur det känns? Jag känner ingenting. Jag jobbar.

Peter Moran är helikopterläkare och ingår i ett av teamen som inom minuter kan vara varsomhelst på en olycksplats utmed den drygt sex mil långa banan på Isle of Man.

Där körs Tourist Trophy, ett roadracinglopp för supermotorcyklar som lockar hundratals förare och tusentals åskådare. Loppet har inte längre någon officiell status, det anses helt enkelt för farligt. Förarna kör i snitt runt 200 kilometer i timmen på smala, ojämna vägar som kantas av allt ifrån stup till stenmurar till stockar och stenar.

Misstag låter sig inte göras ostraffat. 225 förare och 13 privatpersoner har fått betala det högsta priset under de dryga hundra år som TT- och Manx-tävlingarna hållits på ön.

Nästan varje år sker dödsfall. Den senaste svensken som förolyckades var Joakim Carlsson, 2005.

Det året dog nio personer.

”För mig är det ett jobb”

Mitt emellan de två TT-veckorna, på söndagen, får vem som helst pröva sin fömåga på banan. Dagen kallas ”Mad Sunday”, och inte utan anledning.

– Förr var Mad Sunday som slaget om Somme, säger Peter Moran. Det var helt galet. Någon galning skulle alltid köra i motsatt riktning och då small det. Vissa år har helikoptrarna knappt stått stilla. Nuförtiden är det inte lika illa. Även om motorcyklarna går fortare så är de bättre, däcken likaså.

Hur många liv han har räddat under åren har han ingen aning om. Olyckorna är så många att han inte minns dem.

– Jag får ofta frågan hur det känns, som du frågade. Men svaret är: Ingenting särskilt. Det betyder inte att jag är okänslig eller kall, bara att jag helt enkelt inte ”känner” något speciellt alls. För mig är det ett jobb.

– Jag har till och med tagit hand om vänner som varit med om olyckor, det har inte känts något särskilt med det.

Man skulle kunna tro att Peter Moran, i egenskap av läkare, skulle vilja att loppen stoppades.

Inget kunde vara mer fel. På Isle of Man är racingen något man föds med. Den lokala regeringen gör allt för att TT ska få fortsätta. Man hör aldrig någon lokalbo klaga på att vägar stängs av eller att motorcyklarna för oljud. Moran, som visserligen är född irländare, menar att den ”Manx” är inte född som vill att motorcyklarna försvinner.

Själv kör han inte roadracing. Däremot dragracing - på motorcykel, givetvis.

Han har byggt sin dragbike själv, motorn är en turbomatad encylindrig 500-kubiks speedwaymotor.

– Turbo och enstånka går väldigt dåligt ihop. Men jag ska få det att funka. En dag.

Sitt lugn och harmoni fjärran kaoset, ångesten, smärtan, skriken och gråten på olycksplatserna, hittar han i verkstaden.

– Tiden står stilla när jag är här. Efter dagar med mycket jobb träffas alla marshals (frivilliga värdar) och sjukvårdare på puben och pratar lite. På Isle of Man är det ingen som åker hem till sin tomma lägenhet med sina funderingar. Vi träffas och pratar och delar med oss. Det är så vi hanterar det, antar jag.

Följ ämnen i artikeln