En helt annat läge för PSG än i fjol
Niva: …men ett lag med Zlatan ibrahimovic är aldrig utan hopp
I våras var de ett par minuter och en Demba Ba-fösning ifrån att bryta ny mark, att ta klivet upp bland de allra största.
Det är värre nu, Paris Saint-Germain.
Vägen upp i stratosfären har blivit längre sedan sist.
Det där med att be tränare om sina önskelottningar brukar vara fullständigt poänglöst. Mer än några innehållslösa floskler om respekten för samtliga motståndare blir det liksom aldrig.
Samtidigt vore inte José Mourinho riktigt José Mourinho ifall inte han i alla fall skulle dra det hela något litet halvvarv längre.
På presskonferensen efter den sista gruppspelsmatchen gick han visserligen igenom alla de där obligatorierna kring hur det här Champions League-skedet minsann inte innehåller några svaga lag, men sedan var det som att han inte kunde hålla sig.
Med en axelryckning släppte han ändå ifrån sig sin precisering, en sådan där spetsighet som kan tyckas trivial men som aldrig skickas iväg utan baktanke.
– Jag tycker att Paris vore bra. Lätt att resa för oss, lätt att resa för fansen. Om jag kunde välja så skulle jag välja Paris.
Paris sa han, Paris blev det – och naturligtvis skulle inte José Mourinho lägga ifrån sig just den där lilla psykningsbomben ifall han verkligen befarade att den skulle krevera i hans eget knä.
Han är trygg med den här lottningen.
Han har ägnat det senaste halvåret åt att manövrera sitt eget lag dit han vill ha det, samtidigt som han har kunnat konstatera att PSG snarast stagnerat under motsvarande tid.
VM-fixerade brassar
I våras var de här två helt jämna lag, och hade inte Zlatan Ibrahimovic linkat av efter bara två femtedelar av dubbelmötet tror jag nog att PSG hade lyckats med den där barriärbrytningen.
Nu är jag betydligt mer skeptisk.
Då var det en ovan André Schürrle på topp i den första matchen och en oskarp Samuel Eto'o i den andra. Då var det fyra VM-fixerade brassar som bromsade sig fram mot sommaren med fokus delvis på annat håll.
Nu är det Diego Costa, Nemanja Matic, Cesc Fàbregas och ett komplett kollektiv som svarat upp mot José Mourinhos krav på omedelbar leverans.
Det här är inte längre ett Chelsea under ombyggnad, utan ett lag som är fullt kapabelt att nå hela vägen fram till Champions League-finalen redan i vår.
Och PSG då?
Mer ihåligt lag
Tja, i dessa Financial Fair Play-tider har det blivit viktigare än någonsin att investera sina halvmiljarder målmedvetet, och det går absolut att hävda att båda de här klubbarna valde framtidsriktning i samband med David Luiz-affären konglomeraten emellan.
Chelsea gav sig själva utrymme för sin slutrenovering.
PSG köpte på sig världens genom tiderna dyraste försvarare, bara för att få in en spelare som egentligen inte kan försvara.
Om något ser laget bara mer ihåligt ut idag än det gjorde ifjol, och även om ett det går att täta en del luckor i ett januarifönster så är det inte läget då man stagar upp ett helt bygge.
Det kommer att bli några skador hit och några formsvajningar dit – men Paris Saint-Germain kommer obönhörligen att gå in i det åttondelsfinalspelet som ett mer ofärdig lag än Chelsea.
De kommer nu inte att vara chanslösa för den sakens skull. Ett lag med Zlatan Ibrahimovic är aldrig utan hopp, oavsett nivå och oavsett motstånd.