Gunnulfsens otroliga comeback efter skadan
Publicerad 2021-02-22
Det är sex veckor sedan norske otursgubben Mikael Gunnulfsen bröt benet i en skidkrasch.
Redan nu står han på skidor igen.
– Du måste vara en idiot för att göra det här, säger han till VG.
Mikael Gunnulfsen suckar.
– De kommer till en punkt när man slutar tro att det är tillfälligheter och jag kan lova dig att jag hade skadat mig bakom ett tangentbord också, säger han.
Och nog finns det visst fog för den pessimistiska synen på livet hos den norska skidåkaren.
Vi tar exempel ur hans senaste två år i jakten på en plats i det norska landslaget:
Hösten 2019 slog han båda axlarna ur led under ett rullskidpass.
En av skuldrorna slog han ur led återigen på norska mästerskapen i februari 2020 och kort senare bröt han ännu ett NM-lopp till följd av hjärtarytmi.
I höstas var han så tillbaka, bättre än någonsin, och skrällvann den norska premiären i Beitöstölen och såg ut att (efter många om och men) få åka världscuppremiären i Ruka – bara för att bli förkyld på avresedagen.
Han laddade om och siktade på norska mästerskapen i mitten av januari för att slå sig in i VM-laget den vägen. Men så den andra januari var olyckan framme igen. En våldsam krasch på träning slutade med ett brutet ben.
”Hur är det möjligt?”
– I bland får du dåliga kort på handen och det här är de sämsta korten jag fått i hela mitt liv. Men du måste spela dem också, säger Mikael Gunnulfsen till VG.
Men nu har norrmannen faktiskt slagit ett positivt rekord som väcker uppseende. För bara sex veckor efter benbrottet står han på skidor igen med sikte på OS i Peking nästa vinter.
– När jag bröt benet var det snack om att inte åka mer skidor i vinter och de flesta reagerar ju på samma sätt som jag själv gör nu – hur är det här egentligen möjligt? Men nu funkar benet så bra att det det går bra att åka, säger han.
Hans fysioterapeut Christian Wiig erkänner att det är på gränsen till vad som är möjligt.
– Vi balanserar på en knivsegg, vill ju att rehabiliteringen ska vara kortast möjlig men det handlar också om att inte gå för fort fram. Mitt jobb är att hålla honom tillbaka lite, säger Wiig.