OS-aktuella Patricia Strenius om vikthetsen: ”Begränsat livet”
Publicerad 2021-07-22
Patricia Strenius är den kvinna som lyft mest i hela Norden – oavsett viktklass.
Nu ska tyngdlyftaren snart tävla på OS i Tokyo – men vägen fram dit har kantats av tvivel, panikångest och en osund relation till mat och kropp.
– Vad jag väger definierar mig inte längre, säger hon till Sportbladet.
Den 31-åriga tyngdlyftaren Patricia Strenius ska snart – äntligen – få tävla på OS i Tokyo, efter en redan från början lång satsning som förlängdes med ett ännu längre och framförallt ovisst 2020. När beskedet om att mästerskapet flyttades fram fick Strenius backa tillbaka, ladda om och fråga sig själv:
– Orkar jag och kroppen? Blir det ens av? Jag kom väl ganska snabbt fram till att även om det ställs in hade det inte varit värt att ha lagt ned all den tiden man gjort, för att inte göra ett år till OM det blir av, säger hon.
”Ett ensamt år”
Träningsåret har varit ensamt, berättar hon. Till skillnad från andra idrotter har så gott som alla tyngdlyftningens serier och tävlingar varit inställda och träningen som vanligtvis kändes lustfylld, blev stundtals ett tufft måste– i perioder fick Strenius panikångest.
– Det har varit väldigt upp och ned, en del veckor har varit jättebra, men sedan kom det dagar där man tänker att jag gör allt det här jobbet och det kanske inte ens blir någonting. Det har varit ett humör och ett mående som har verkligen varit skiftande, säger hon.
Men från och med början av 2021 har det blivit lättare och nu är det äntligen dags – fem år efter att målet sattes. På många sätt är Strenius unik - och hennes väg fram till OS är förvånansvärt kort om man jämför med många andra idrottare. Hon började med tyngdlyftning som 24-åring, efter att ha ägnat sig åt friidrott och crossfit.
Hon, som då utbildade sig till kiropraktor och befann sig på sin sjukhuspraktik i Stockholm, fick ett samtal av dåvarande förbundskapten i tyngdlyftningsförbundet, Jim Gyllenhammar.
Hon valde att träffa coachen, som sett henne på sociala medier och tyckte sig se talang, i Eskilstuna.
– Vi tränade ihop, sedan lovade han mig att ta mig till ett EM på ett halvår. Och det fick han rätt i.
”Bestämt mig för att inte väga mer än så”
Resten är historia. Det få vet är att hon valde hon att ge tyngdlyftningen en chans på ett villkor – att hon skulle slippa lämna 63-kilosklassen.
– Jag hade bestämt mig för att jag inte ville väga mer än så. Det var mest bara yttre ideal, jag trodde att jag som tjej inte skulle väga mer än, till exempel, 70 kilo. Jag hade väl fått för mig att jag såg bra ut på en viss vikt.
Hon berättar om hur det blev så – om skolkamrater som retade henne för vikten, om friidrottsledare som nypte henne i magfettet för att bedöma ”formen” och om utmaningarna med att tävla i en sport med viktklass.
Det var först när hon började släppa på kraven om vikt som resultaten verkligen tog fart.
– Muskler väger ju, ska man då träna på och samtidigt hålla en låg vikt går inte ekvationen ihop. Jag var tvungen att släppa spärrarna om vad som var okej att väga. När jag vågade gå upp i vikt märkte jag att jag blev mycket bättre, mådde bättre och lyfte tyngre.
Idag tävlar hon i den viktklassen som passar henne – där prestationen är som högst. Hon är också nordens starkaste kvinna i alla viktklasser. Men att ta sig dit var dock en lång process, för hand i hand med viktfokuset gick även en osund relation till mat.
”Ätstörda beteenden hela min uppväxt”
I sommar i Tyngre berättar hon om kräkningar, bantning och ångest förknippad med mat.
Något som Strenius upplever sig vara så gott som fri från idag.
– Jag har haft ätstörda beteenden hela min uppväxt, men det har inte landat i en renodlad diagnos. Det har begränsat livet. Jag tror många tjejer har ett fokus på mat, många tankar om mat och lägger mycket värderingar i det. Det känns så onödigt nu, det tar så mycket energi och det gynnade inte mitt mående eller min prestation, säger hon till Sportbladet.
Det första steget var att få mer kunskap. Sedan var det att gradvis testa sig fram, och märka att livet var bra – bättre – även om siffran på vågen blev högre och man åt den maten man tidigare förbjudit sig, berättar hon.
– Som elitidrottare måste man tänka på vad man äter, men man kan ändå kan ha ett litet mer avslappnat tänk kring mat. Sedan är det väl alltid så att man har tankar, men jag har har hittat ett sätt att resonera kring det, jag har lite fler verktyg för att hantera det idag.
– Jag kommer inte ifrån att jag måste väga mig i och med att vi tävlar i viktklasser. Men jag har ändrat fokus. Vad jag väger definierar mig inte längre.
”Behöver inte vara i toppform”
Strenius poängterar att hon idag ser ett större engagemang kring skönhets- och viktideal på sociala medier - vilket är positivt. Samtidigt oroas hon, som resonerat fram och tillbaka kring sin egen satsning det senaste året och uppoffringarna den inneburit, av motionärer som offrar allt utan att ha ett idrottsligt mål.
– Just det här... att det blir så mycket, att man lever som en elitidrottare utan att behöva det. Man behöver inte vara i toppform jämt. De människor som tränar för att må bra, se till att ni också mår bra. Ska man inte tävla kanske det inte är värt att offra så mycket som en del gör.
Patricia Strenius, som tog EM-guld i 69-kilosklassen 2018 och EM-brons i 76-kilosklassen 2019, tävlar den 1 augusti i tyngdlyftning, minus 76 kilo.
Allt inför sommar-OS 2021 i Tokyo
Stor guide: Hela OS-programmet dag för dag, tv-tider och svenska truppen
OS-guide: Friidrott OS-guide: Simning OS-guide: Handboll OS-guide: Fotboll