Zombie

”Back 4 Blood” är helt briljant – när du spelar på rätt sätt

Av: 

Leo Pettersson

Den spirituella uppföljaren till ”Left 4 Dead” är grunderna trogna samtidigt som nya inslag varmt välkomnas.
Den spirituella uppföljaren till ”Left 4 Dead” är grunderna trogna samtidigt som nya inslag varmt välkomnas.

SPELA

Efterlängtade ”Back 4 Blood” är en svårslagen spelupplevelse så länge man själv ger det rätt förutsättningar.

Det är allt som ”Left 4 Dead” gav oss – fast efter dagens hårda standard.

Precis vad vi lovats, precis vad vi vill ha.

Oj vad jag romantiserar om tonåren. Inte om alkoholstinna fester i hemlighet eller när tre bloss på en cigg faktiskt gav en nikotinkick.

Nej, det är lanen jag tänker på.

En uppsjö av spel klär dessa minnen. Men jag vettefan om något fick oss lika exalterade som ”Left 4 Dead”.

Ett simpelt men ack så briljant co-op-spel där man tillsammans ska överleva horder av zombies. Där samarbetet genom kaoset är essentiellt och adrenalinet pumpar mer än en basslinga i hardstyle.

13 år senare kommer nu den spirituella uppföljaren i ”Back 4 Blood”. Det ger mig nästan exakt samma känsla – för det är nästan exakt samma spel, bara att det är en 2021-upplaga.

Kortleksbyggaren är ett underhållande sätt att specialisera sin karaktär och sedermera komplettera gruppen.

Trofast och nytänkande

Nu loggar vi in, fyra kompisar. Två via Xbox och två via Steam (tacka spelgudarna för crossplay). Gör om det 2008 liksom.

Turtle Rock Studios har förstås hängt med i utvecklingen och klarar balansgången mellan trofasthet och nytänkande på ett nästintill briljant sätt.

Live-lobbyn, i form av en provisorisk militärbas, andas senare ”Call of Duty”-titlar med en touch av ”The Division”. Vi blir också väldigt förtjusta i kortleksbyggaren, där man i takt med framgångarna kan låsa upp nya kort som ger en olika förmåner. Det är ett smart sätt att precisera de olika roller som man tar i gruppen.

För om det är något som verkligen krävs i ”Back 4 Blood” är det att man samarbetar och kompletterar varandra.

De nya riddens (zombies) man får bekanta sig med är sådär lagom vidriga. Man älskar att hata dem.

Otroligt underhållande utmaning

I föregångaren kunde man i princip springa igenom banorna. Men även min luttrade kompis, en L4D2-veteran med över 500 timmars speltid under bältet, får känslan av att vara en ny börjare.

Även på den lättaste svårighetsgraden är det omöjligt att inte förhålla sig till taktik. Det är en otroligt underhållande utmaning och den där magiska gruppkänslan om att ”vi klarar detta tillsammans” är svårslagen.

Och wow, vilken upplevelse det faktiskt är. Min absoluta favoritdel under den första akten är när vi befinner oss i en bar. Vi måste locka till oss en hord av zombies så att militären kan evakuera sin personal i säkerhet. Detta görs genom att ständigt hålla jukeboxen igång. Strategiskt utplacerade i varsitt hörn står vi och fullkomligen slaktar zombies i fem minuter till tonerna av ”Black Betty” tills så många kroppar fyller golvet att man måste vada sig fram. Det kan ärligt talat vara det roligaste spelögonblicket jag haft på flera år.

Det går knappt att jämföra hur mycket roligare det är att spela ”Back 4 blood” i en grupp om fyra kompisar kontra att köra på egen hand med tre botar.

Beroende på gruppen

Sen finns det saker som hade kunnat göras bättre.

Det är förstås ett spel som tungt vilar på co-op-aspekten. Men när jag såg att det faktiskt fanns en ”Solo kampanj” blev jag ganska lyrisk. För vilken häftig motvikt det vore att försöka sig på allt det här helt allena.

Men tyvärr var det då exakt samma banor, fast man är låst med tre värdelösa botar. Dessutom ger detta spelläge inga Supply Points, som behövs för att låsa upp nya kort. Med andra ord ett helt meningslöst spelläge.

Spelläget Swarm finns däremot där för att man ska kunna mäta sina färdigheter mot andra spelare online. Det är en PVP-session där man i lag om fyra turas om att spela som Riddens (zombies) och Cleaners (människor) - och det lag som överlever längst vinner. Det liknar spelläget ”Survival Versus” från L4D2, men har förstås några uppgraderade ingredienser. Det är ganska skoj, men såhär i ett inledande stadium mäter det sig inte med kampanjens glädje.

”B4B” blir lite vad du gör det till.

Superlativen haglar

Slutligen kan jag störa mig på att aktiverade kort i en kampanj inte går att ta bort. Jag och en polare råkade i all iver aktivera ett ”methhead”-kort som gjorde att vi inte kunde sikta. Det var en verklighet vi var tvugna att leva med i tre timmar.

”Back 4 Blood” blir alltså lite vad du gör det till. Smyger du in ensam och hänger på några ”random dudes” online kommer du säkert ha en helt okej spelstund.

Men ger du dig in i det här äventyret i en grupp om fyra dedikerade kompisar är det så roligt att superlativen kommer hagla i takt med kulorna.

ANNONS EXTERN LÄNK

Jämför lån med Advisa - Låna tryggt & enkelt här.

Advisa

Publisert:

LÄS VIDARE

Gripande galenskap i ”Far Cry 6”

ÄMNEN I ARTIKELN

Zombie

Tv-spel