I Dubai är himlen gränsen

Vacker solnedgång över alla dessa lyftkranar.

Jag undrar vad som sades vid bordet när emiratets mäktigaste shejkers allra mäktigaste shejk tog till orda på styrelsemötet.

– Mina herrar. Oljan är på väg att ta slut, vad ska vi hitta på nu? Vi måste genast ha en workshop.

När postit-lapparna lite senare samlades in blev det svårt att välja bland förslagen.

”Vi bygger världens högsta byggnad?”

”Vi bygger världens största flygplats?”

På andra lappar stod det ”Vi bygger också ­världens sju underverk”, ”Varför har vi inget Disneyland?” ”Världens bästa golfbanor ­borde ­ligga här, vi har ju sand så det räcker till bunkrarna.”

Efter en kort falafel-lunch var det så dags att ­komma till beslut. Pengar fanns, hur mycket pengar som helst fanns faktiskt, finansiering var alltså en baggis.

Då var det desto svårare att välja bland förslagen, men till sist reste sig den allra mäktigaste shejken och sa:

– Jag ser inte någon postit-lapp med det rätta svaret. ”Vi ska bli ­Arab­världens största turistresmål!” Så är det, turisterna ska ge oss det oljan gett oss. Därför tycker jag att alla era svar är spännande. Låt oss förverkliga dem allihopa.

Så välkommen till ­Dubai, möjligheternas ­emirat. Varje dag reser sig kanske inte ett nytt hotell här, men i alla fall en lyftkran. Miljardprojekten är så många att det inte går att samla dem i den här lilla ­krönikan.

Visst tog också Dubai stryk av den finansiella krisen för fem år sedan, men emiratet är nu tillbaka i gammal god stil. Visserligen är man här fortfarande lite avundsjuka på den ännu stormrikare oljegrannen Abu Dhabi, som lite slumrande utvecklas mot något lite mer modernt.

Det är trots allt i Dubai det händer. Det visioneras, det planeras, det byggs och det skryts som ingen annanstans i världen. Det byggs faktiskt så mycket att det är svårt att njuta av solnedgången utan att den skyms av en lyftkran.

Men liksom i Las Vegas, en annan av klotets ­galenskaper, saknas den sociala infrastruktur som vi européer är vana vid. Möjligheten att promenera runt i sin stad är inget som prioriteras. Taxibilar – och ett och annat skytrain – transporterar i ­stället människorna mellan stadens spektakulära ­måsten.

Det är spännande, men det kan också bli tröttsamt. När Vingresor arrangerar kombinationen galna Dubai med paradiset ­Maldiverna så är det ett beslut i tiden. Först galen ­shopping, galna attraktioner och ett par helgalna pricka-av-dagar i Dubai. Därefter tre timmars flygresa till lugn och ro på en atoll, så länge man har råd.

Frågan är hur länge Maldiverna behövs. Stod det inte ”Vi bygger ett eget Maldiverna” på en postit-lapp?

Stures topp tre

Problem i Dubai:

Dubailand. Emiratets eget Disneyland är fort­farande bara på planeringsstadiet. Men vilka figurer blir det om Dubai ska skapa sitt eget ”land”. Hur klara sig utan Musse & co?

The World sjunker! Den konstgjorda ö-gruppen, byggd som en atlas med 300 öar i skala 1:3000, fanns redan 2008. Än så länge är bara Australien och Nya Zeeland bokat och betalt. Frågan är om det blir fler, erosion tycks göra att ö-gruppen sjunker.

Badvattnet stinker. Vattnet vid Dubais två konstgjorda lyxöar Palm Jumeirah och Palm Jebel Ali stinker. Vattnet står nämligen stilla och öarna har nu stora problem, främst sommartid.