Safari express

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-09

Spana in vilda djur på förmiddagen
– bada i havet på eftermiddagen

Önskningarna om upplevelser är många och semestern alldeles för kort.

Inte sant?

På östkusten i Sydafrika kan du åka på safari och se ”the big five” på förmiddagen och snorkla i havet på eftermiddagen.

Följ med Anna-Klara Bankel på en smart safari – bara ett par timmars bilväg från miljonstaden Durban.

Hela reportaget från Sydafrika finns i nya numret av Destination magasin. Säljs med Aftonblade tisdag 10-torsdag 12 mars. Missa inte det!

Dag 1:

Det första tecknet på att vi lämnat civilisationen är en luggsliten babian som nyfiket iakttar oss från vägkanten. Vi har rullat in genom grindarna till nationalparken Hluhluwe-Imfolozi, 25 mil norr om Durban. Runt omkring oss grönskar savannen. Ett lätt regndis ligger över de böljande kullarna som tycks fortsätta bortåt mil efter mil. Vi är tysta och spända. Inte ens treåringen i baksätet ger några ljud ifrån sig.

I entrén har vårt sällskap på två barnfamiljer fått skriva på papper där vi godkänner att resan i parken sker på egen risk. Och sedan varnats av den leende kvinnan i receptionen om att vara försiktiga.

– Elefanterna har varit i lägret i dag och jagat folk.

I min enfald har jag tagit för givet att turistlägret ska vara instängslat. Men jag glömmer oron vid synen av den första giraffen.

– Den ser ut som pannkaka, utbrister dottern förtjust.

Fem meter hög

Vi når Mpila camp i skymningen. På vägen blir vi utstirrade av bufflar och nyalaantiloper. Vår tur att glo kommer när vi ska korsa Umfolozifloden och en hyena kommer spankulerande över bron. Regnet gör sikten mycket dålig inne på lägerområdet.

När jag först får syn på den fem meter höga elefanthannen tror jag att jag hallucinerar. Den reser sig som en enorm skugga, bara några meter från den lilla vägen som leder fram till vårt hus. Insikten om att elefanten faktiskt skulle kunna välta bilen, förvandlar benen till gelé. Men vi har inget annat val än att köra framåt. Att backa är för krångligt och går för långsamt.

En stund senare pustar vi ut med en öl på verandan. Utanför lyktornas sken råder ett kompakt mörker. Plötsligt ser jag något i vitögat som rör sig. En hyena! Ett ”shas!” och den retirerar de få sekunder vi behöver för att hoppa i säkerhet.

Vi somnar i vetskap om att vi befinner oss i andras territorium, den enda lag som verkar gälla här är djungelns.

ANNONS