Sadla om mitt i stan

RESA testade ridning på Djurgården i Stockholm

Nyss gick vi mitt i stor­stadens stress och oväsen.

Nu är det bara vi, hästarna och vackra Djurgården.

RESA gav sig ut på en ridtur – mitt i Stockholm.

Med lugna, kloka ögon tittar hon på mig när jag hämtar henne i ­hagen – gamla Bella, 24 år.

En aktningsvärd ålder.

– Hon är väldigt fin att rida. Lugn och trygg, säger Carina Westman, som äger Häståkeriet, innan vi ger oss ut på vår tvåtimmarstur i det härliga höstvädret.

Och visst stämmer det. Bella är trygg och pålitlig, men samtidigt pigg som en pralin. Helt perfekt kombination för en småbarnsmorsa som lagt ridningen på hyllan sedan några år.

Att ge sig ut på långritt på Djurgårdens drygt två mil fina ridvägar är verkligen annorlunda. Mitt i stan – men ändå i den vackraste av nejder. Det här är ridning när den är som bäst. Varierade ridvägar som slingrar sig fram genom blåbärsskogen, förbi vackert sirade ­kulturbyggnader, över öppna fält där vallmon lyser varmt röd.

– Nu drar vi på lite, ropar Mats Klas­son som leder turen.

Hästarna är lika laddade som vi ryttare. Snart spränger vi fram i skogen. Morgondimman har just lättat, luften är hög och klar – lyckan är total. Vi låter hästarna sträcka ut ordentligt och kommer ner mot Djurgårdskanalen.

Tanterna med sina hundar, de nyblivna mammorna med sina vagnar och den äldre herren med sin käpp stannar alla till och tittar upp på oss där vi far fram. Rusiga håller vi in hästarna efter den snabba galoppen, rider över kanalen och fortsätter att upptäcka Djurgården på andra sidan.

– Ridvägarna här är till och med bättre än hemma i Småland, säger David Ståhl där han sitter på sin rejäla shirehäst, Sara.

Inte för att jag har testat hans rid­vägar i Småland. Men – när jag efter den härliga turen borstar av Bella – tänker jag att det här är i alla fall svårslaget.

Oerhört svårslaget.

En timmes ridning för 375 kronor

Sofia Wadensjö Karén