Första resan med Tindra, 10 månader

På långresa med småbarn - så gick det

Resas Cecilia Lundblad åker med systerdottern till Thailand. Att resa till andra sidan jorden med barn visar sig vara mycket enklare än väntat.

Det kittlar under fötterna.

Nyfiket går hon mot havet med mamma Anna i en hand och mig, moster Cecilia, i den andra.

Vid vattenbrynet slår små vågor in mot stranden. Tindra blir lite rädd när hon blir blöt om fötterna, men efter en stund går hon med bestämda steg rakt ut i vattnet. Strunt samma att kläderna blir blöta, badar man i havet för första gången så gör man.

När jag och min syster börjar prata om att åka till Thailand med Tindra inser vi snabbt att vi inte kan resa som vi brukar.

Som backpackers har vi vant oss vid mödosamma bussresor, utdragna prisförhandlingar om rangliga palmhyddor, fyra timmars båtresa från ingenstans, småkryp under myggnätet och kallvattenduschar.

Nu finns Tindra, och vi måste tänka nytt: tänka barn.

Det krävs minst en rejäl bungalow med luftkonditionering, varmvatten och ett kylskåp för barnmat.

Vi väljer Cha-Am, en liten by med flera stora hotellkomplex utanför Hua Hin, ett par timmars bilresa söderut från Bangkok.

Här blir vi kallade "sirs" mest hela tiden av små själar i vita knästrumpor som vill hjälpa oss med allt från att veckla ut handduken på solstolen till att bre marmelad på frukostmackan.

Men vi vänjer oss. Tindra också.

Alla är en tänkbar barnvakt och hon leker med servitriser och sarongförsäljare på stranden. Hon äter löv, jagar myror och charmar badbrallorna av alla hon möter.

Tindra har precis lärt sig att gå, och jag påpekar försiktigt för min syster att ett koppel kanske inte hade varit så dumt ändå. Vi turas om att hålla ögonen på Tindra. Hennes känsliga hy tål inte den starka solen och vi smörjer med solskyddsfaktor för barn, klär henne heltäckande och försöker få henne att stanna i skuggan.

Det är regnperiod och runt 30 grader. Tindra klarar värmen bra och vill inte alls sitta still i skuggan. Det är ju roligare att tulta runt bland solstolarna vid poolen och väcka sovande tanter med roligt, krulligt hår man kan dra i.

Vi gör en utflykt till Hua Hin för att storhandla. Vid blöjhyllan i en stor mataffär försöker vi välja sort. Ett av de lokala märkena heter Fitti. Pampersblöjorna är dyra och ser annorlunda ut än hemma. De som heter Mammy Poko verkar bra.

På vägen mot kassan går vi förbi husgerådsavdelningen och ser att köksknivarna ligger på den nedersta hyllan, i lagom bebishöjd.

-Hon verkar lite loj, säger Anna med ett sting av oro någon timme senare.

Tindra sitter tyst och lugnt i vagnen och studerar förundrat kommersen på nattmarknaden.

Jo, hon är faktiskt ovanligt lugn. Vi oroar oss lite över att hon inte äter ordentligt. Tidsomställningen har ställt matvanorna på ända och precis som vi vill Tindra inte äta på dagarna när det är som varmast.

När vi kommer tillbaka till hotellet senare på kvällen hittar vi på en ny lek. För varje sked gröt som hamnar i magen och inte på oss, vagnen, sängen, golvet eller bakom Tindras öron klappar vi händerna och jublar. Det fungerar.

När Anna och jag dråsar i säng helt utmattade är Tindra i toppform och ränner runt i rummet och pratar för sig själv på det där bedårande språket som bara hon förstår.

-Jo, hon verkar ju lite loj, säger jag en smula sarkastiskt till Anna.

Dagarna går fort i solen och snart är det dags att åka tillbaka till Bangkok.

Bilbälten har inte riktigt slagit igenom här i Thailand, men efter en del besvär lyckas transferfirman skaka fram Hua Hins enda Volvo så att Tindra kan sitta säkert. Bilbarnstolen har vi tagit med från Sverige.

Vi äter frukost på hotellet nära Kao San Road i Bangkoks budgetkvarter.

Tindra kalasar på ostskivorna från min smörgås och flirtar lite blygt med en bebis några bord bort.

Han heter Vidar Hellstrand, är sex månader, från Göteborg och på sin första semester med mamma Frida Hermansson, 34, pappa Jacob Hellstrand, 35, och storebror Egil Hermansson, 12 år.

De har just kommit till Bangkok efter fyra veckor på Koh Samet och vi jämför våra erfarenheter av att resa med barn.

-Det har varit mycket enklare än vad jag föreställt mig. Jag backpackade i Thailand för elva år sedan och jag hade en bild av att det skulle bli som det var då, med bråk om priser, trassel med bussar som inte går i tid och så, säger Jacob Hellstrand.

Vi berättar att vi för Tindras skull vant oss vid varmvattenduschar och luftkonditionerade bungalower. Det har familjen Hellstrand-Hermansson också gjort.

-På vägen ut till Koh Samet fick vi lägga till en extra resdag för att det inte skulle bli för lång resa för Vidar, säger Frida Hermansson.

Vi enas om att man måste anpassa sig efter barnen men att det egentligen inte behöver begränsa resan så mycket.

Familjen lämnade vagnen hemma. Pappa Jacob har burit Vidar i Babybjörnen.

-I och med att Vidar är så liten har det fungerat bra. Det hade varit tufft om jag hade rest själv, säger Frida.

De berättar hur snälla och hjälpsamma thailändarna varit. När de ätit på restaurang har personalen burit iväg Vidar in till köket och lekt med honom så att de kunnat äta i lugn och ro. Särskilt en servitris fattade tycke för Vidar.

-När vi skulle resa därifrån blev hon jätteledsen och började till och med gråta, säger Frida.

För tolvåriga Egil har resan varit speciell. Han har fått ta mer ansvar än hemma, hjälpt till att passa Vidar och inte fått göra precis allt han önskat.

Som att gå på spännande djungelpromenad, till exempel.

-Djungeln fanns precis där vi bodde, men det hann vi inte med, säger Egil.

Han har haft läxor också. Ett stort specialarbete om Thailand ska redovisas för hela klassen när han kommer hem.

-Det har varit jättenyttigt för Egil att vara här. Han har ju till exempel pratat engelska varenda dag, säger Frida.

Barnvagn i Bangkok visar sig vara lite krångligare än vi tänkt oss. På väg mot bussen till shoppingkvarteren runt Siam Square har vi glömt att tänka barn.

Här finns inga höj- och sänkbara bussar. Faktum är att de oftast knappt stannar vid hållplatsen, de saktar bara in lite så att folk ska kunna hoppa av och på i farten.

Det går inte med barnvagn.

Vi tar taxi i stället. Utan bilbälten. Chauffören greppar den lilla buddan på instrumentbrädan innan han gör ännu ett filbyte. Vi blir något lugnare.

Välbehållna kommer vi till shoppingkvarteren och upptäcker att vi glömt en annan viktig detalj: trottoarkanterna (om sådana ens finns) är så höga att de kräver bergsklättrarvana.

Tindra sitter precis i höjd med avgaserna från den ständigt pumpande trafiken och vi skyndar in i det gigantiska shoppingcentret MBK:s luftkonditionerade oas.

Bland myllret av gångar och små stånd i den åtta våningar stora gallerian möter vi Rebecca Parer från Brisbane, Australien. Hon är i Thailand med två av sina fyra barn, Eliza, elva år, Louis, fem månader och mormor Rosie. Precis som vi har de bara positiva erfarenheter av sin bebissemester.

-Vi har varit två dagar i Bangkok och ska åka till Pattaya nu. Jag ville egentligen till Phuket men vi valde att åka någonstans lite närmare Bangkok så det blir enklare för Louis, säger Rebecca Parer.

Expediterna i affärerna avgudar Tindra, de ropar "baby, baby" och nyper henne i kinden och leker tittut. De kommenterar hennes ljusa hy och raka näsa.

Tindra trivs.

Eftersom det vimlar av frivilliga barnvakter kan vi prova kläder i lugn och ro. Tindra lär sig snabbt att "bye bye" betyder hej då och när vi går vinkar hon till alla.

På hotellet möter vi Jannie Armstrong som är på kombinerad jobb- och semesterresa med sonen Nathaniel, 15 månader och hustrun Sue. Jannie är amerikan men jobbar med bistånd i Mongoliet. Nathaniel är den mest världsvana baby vi träffat.

-Han har varit i sex länder hittills och gjorde sin första transatlantiska flygning när han var tre månader, säger Jannie Armstrong.

Med så mycket erfarenhet undrar vi vad Jannies bästa råd är till föräldrar som planerar en utlandssemester.

-Det är bra att tänka på att kulturen varierar i olika länder. I Mongoliet där vi bor är det till exempel helt normalt att servitrisen tar hand om babyn så att man får äta i fred. Medan det i England ofta är förbjudet att ens komma in på restauranger med småbarn, säger han.

Tindras första Thailandsresa lider mot sitt slut. Efter tolv dagar i tropikerna andas vi ut - allt har gått bra och Tindra har haft roligt nästan jämt.

Hon har badat i havet, lärt sig att grön curry är ganska starkt, fått massor av nya lekkamrater och smakat sitt första Starbuckskaffe.

Och vi har lärt oss att det inte krävs särskilt mycket för att det ska fungera på andra sidan jorden.

Även om de lugna stunderna i hängmattan under en palm blev dagliga maratonlopp runt poolen har det varit en jättebra resa.

Men att kalla det semester vore kanske att ljuga en aning.

Cecilia Lundblad