En doft av den fina världen

Ta färjan till prakten på exklusiva Ponza

Det är något särskilt med att anlända till ett resmål med båt. Att stå på däck och se hamnen anta tydligare former allteftersom färjan närmar sig land.

Ponza – ön utanför Neapel – är inget undantag.

Solen lyser på de pastellfärgade husen som klättrar på varandra utmed bergsväggarna ovanför hamnen. Nedanför trängs fiskebåtarna, en pir med en röd fyr på sticker ut och lite längre bort skvallrar en kupol om en vacker kyrka.

Åt andra hållet ser man ytterligare en hamn, lite avskild från de andra. Det är Santa Maria, ”Vip-hamnen”, där italienska såpa-kändisar, tv-folk, politiker och andra med pengar lägger till med sina yachter för att ta en espresso.

– Prinsessan Caroline av Monaco kommer hit varje år, berättar taxichauffören Joe för mig lite senare under dagen och visar stolt upp ett foto på sig själv och prinsessan.

Han har ett helt fotoalbum, visar det sig, på kändisar han kört. Ett tjockt album.

Det var förmodligen också någon kändis som för cirka 20 år sedan flyttade till ön och bröt traditionen med vitmålade hus. Kanske ville han kunna peka ut sitt hus från sin yacht. I dag tillåts sju olika färger på husfasaderna, men många bryter mot reglerna eftersom de vill sticka ut. Det leder till böter.

Över huvud taget lär det pågå en hel del regelbrott på ön. Att få bygglov tar 4–5 år men är taket lagt får huset stå kvar – även utan tillstånd. En del försöker därför bygga upp hela hus på en enda natt.

Grotthus ser man också en hel del här på Ponza. Att äga en grotta är värdefullt eftersom man bara behöver vänta ett år innan man får okej för att bygga om en grotta till ett hus.

Romarna byggde också på sin tid. Följer du Via Panoramica upp från hamnen och viker av till vänster efter ett par hundra meter kommer du in på en liten sidoväg. Den leder in i en tunnel som byggdes av romarna och användes för att nå kusten på andra sidan. På den tiden använde sig folket av vindarna och hade hamnar på båda sidorna av ön.

I dag ligger Chiaia di Luna här – den enda stranden inom gångavstånd från Ponzas hamn. Den består av en smal strandremsa i botten av en enormt hög och brant klippvägg.

Stranden är vacker med sin dramatiska form men inte helt säker. Några personer har dött här under klippras. Vad namnet, ungefär ”månbukten”, anspelar på råder det delade meningar om. Formen säger några, andra menar att klippväggen lyser som månen när solen skiner på den.

Fördelen med att befinna sig på en liten ö är att det är lätt att ta sig runt. Gör först en tur med hyrbil, buss eller taxi. Att sedan se samma kuststräcka från vattnet ger en extra dimension.

Från en båt

kan du också bada i det kristallklara vattnet och simma nära de otroliga klippformationerna, formade av lava, som sticker upp ute i havet. En del ser ut som snäckor, andra som om de var täckta av elefanthud. Det går lätt att tillbringa en hel dag med att simma in och ut genom grottorna, snorkla och titta på färgglada fiskar.

Heidi Rovén