Trava i spåren av Evert Taube

På estancian kan du känna dig som Fritjof i den kända visan

Estancia är ett unikt begrepp för Uruguay och grannlandet Argentina – större jordbruksegendom med boskapsskötsel. Vi är bland gauchos, de sydamerikanska ländernas motsvarighet till nordamerikanska cowboys.

Här är de klädda i en bredbrättad och ofta djupblå hatt, vadlånga byxor som en gång Yves St Laurent gjorde dammode av (!) och poncho. Vid sidan av lassot använder de kastvapnet bola för att snara boskapen.

Estancian Quebrada del Castillo ligger tio mil öster om huvudstaden Montevideo. Det var här, på egendomen hans far köpt, som Alvaro Milburn hamnade efter många år i landsflykt i Sverige.

Estancian, omgiven av sju kullar, är lugnet självt. På 1?000 tunnland går hästarna i stor utsträckning fria. Här kan man rida i allt från en timma till två dagar.

– Det är mest fransoser och tyskar som kommer, inte så många svenskar, säger Alvaro.

Vi beger oss ut på en lättare inspektionstur på hästryggen. Fernando de los Santos är vår gaucho. Han bor på estancian tillsammans med hustru och två barn. Även hans bror Andrés jobbar som gaucho, tämjer hästar och hjälper till med att guida turister.

Vi rider i lugnt mak. Det är november, en av de bästa tiderna på året, mellan 20 och 30 grader. Runt omkring oss slår våren ut och fåglarna sjunger för full hals.

För bättre ryttare än mig går det att fortsätta ner till den blåa Atlanten en halv mil bort och rida i havsplasket längs milslånga sandstränder. Nu slutar i stället vår ridtur med en lättare galopp när hästarna som på en kollektiv signal inser att de är tillbaka på estancian där utfodring väntar.

Alvaro tar emot och berättar sin fascinerande historia.

Han, liksom alla andra som kunde misstänkas sympatisera med Tupamaros-gerillan, hade egentligen bara ett val när militärerna grep makten i mitten av 1970-talet: Fly!

Tupamaros, en stadsgerillarörelse med Robin Hood-stämpel, genomförde spektakulära kupper som att mitt på blanka dagen råna kasinot i semester­orten Punta del Este för att några timmar senare dela ut bytet bland huvudstaden Montevideos fattiga. Alvaro Milburn tillbringade elva år i Moheda och Göteborg.

– Jag kan fortfarande sakna Sverige. Jag har goa vänner där, goa gôbbar, men flera har varit här och hälsat på, säger han.

En kväll ställer Alvaro och hans partner Karin –?som är från Alingsås –? till med en asado, en grillfest. En av gästerna heter Carlos Medina Viglielm, skulptör. Han har bott 18 år som flykting i Malmö och har också skapat den Olof Palme-byst som rests i Montevideo.

Carlos känner förstås till Evert Taube och berättar på felfri svenska historien om hur Taube skrev ”Dra, dra min gamla oxe”.

–?Han åkte oxkärra från Montevideo till Colonia och därifrån vidare till Buenos Aires. Det var då han skrev låten.

Fem skäl att åka till Uruguay

Leif-Åke Josefsson