Fick problem med hjärtat – gjorde roadtripp i USA

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 30

Vad skulle du göra om läkaren sa att du var sjuk?

Aftonbladetläsaren Bengt-Göran Staaf fick konstaterat hjärtflimmer, men istället för att bli nedslagen av diagnos en blev det startskottet  till en härlig resa.

Vi på Aftonbladet Resa har guidat och inspirerat genom åren. Förra veckan bad vi er läsare att dela med er av  era upplevelser: Nedan berättar Bengt-Göran  Staff om sin roadtripp i USA.

Jag ser att ni vill ha tips om barer, hotell, stränder och andra hippa ställen på semesterresan. Jag gjorde nästan tvärt om.

Efter att jag fått konstaterat hjärtflimmer tänkte jag att nu är det dags att ta en tur till USA och hälsa på mina Facebookvänner  i de västra delarna. Sagt och gjort. Jag bokade SAS till Las Vegas med retur San Fransisco och Chicago.

Hyrde bil fem veckor och enda hotelbokning var på Desert Rose eftersom jag var tvungen att ange en första adress.

LasVegas var väl inget jag gillade. Att besöka ett casino var som att gå ombord på en finlandsfärja. Samma maskiner likadana människor. Jag hade kommit vid tiotiden på kvällen så jag gick mot  the Strip. Det kändes som fredagskväll på en stadsfest i norra Sverige. Så jag vände, sov och åkte för att se  Hooverdammen och sedan över den bergiga vägen mot St:George i Utah.

Träffade min FB-vän och hennes barn där. Fick nycklar till hennes  timmerhus högt uppe i bergen och hade det som bas att besöka canyons och andra naturformationer. Åk inte till Grand Canyon var rådet. Dyrt och för mycket folk. Se heller Zion och annat norrut. Så jag gjorde det.

Kom på att jag kunde köpa ett plastkort som gav fri entré till alla nationalparker under ett helt år. Jättebra eftersom det blev mycket billigt att campa och ta sig genom parkerna med bil.

Släktforskning i Salt Lake City

Besökte Salt Lake City och fick hjälp att släktforska. Kul att se dokumenten som pappas faster fick när hon kom till NewYork vid förra sekelskiftet. Jag fick också guidning av tekniken med ljud och bild i den enorma kongresshallen.

Reste över saltslätten och i Wendover fanns ju Bonneville där man själv kan testa hur fort man kan köra sin bil. Det intressanta var dock den nedlagda flygbasen där man tränade atombombsfällning innan Hiroshima och Nagasaki. En modell av Hiroshimabomben fanns till beskådande. Mycket blandade känslor att besöka det stället.

Fortsatte över mot Reno men tog av nordväst över ödsligheten i Nevada och över bergen med en av landets brantaste backar mot Oregon.

Man tar av vid Elko som är känd för sin guldgruva och för att vara den bordelltätaste orten i landet. Beroende på alla tillfälligt boende  gruvarbetare med god lön kan man tänka. Jag för min del hittade en intressant tramporgel på hembygdsmuséet. Kollade med sheriffkontoret hur det var att köra över bergen. "Se till att det finns bränsle tillräckligt." Nästa mack var 40 svenska mil bort.

Som Sverige – fast större

Oregon är som Sverige men allt är lite större. Här kom jag till Crater Lake fantastisk sjö som bildats av en nersjunken vulkan. Lassen ett geologiskt aktivt område med flera olika  vulkaner och heta källor. Jag vandrade en del och sov faktiskt i bilen några nätter. Kostade ett par dollar att få campa. Att tänka på är att temperaturen går ner mot noll när man är på över tvåtusen meter.

Kom så småningom till Stilla Havet och hälsade på FB-vänner i Brookings. TV-kock och cateringleverantör.

Jag tog mig ut på havet och fick upp torsk som jag lagade till kokt med äggsås och ärtor. Det hade de inte ätit. Ingår numera i cateringmenyn.

Sedan söderut via Oregon Caves ren vildmark och fantastiska grottor att besöka. Mt Shasta reste sig senare när jag kommit in i Kalifornien. Högsta berget i landet från omgivande terräng. Där kör man bil  till 3.500 meters höjd. Det går sedan att ta sig upp till toppen och ned på en dag. Dock inget för mig som får hålla koll på hjärtat. 4.300m. Mt Shasta ligger 4 timmars bilfärd från San Fransisco om man åker stora vägen. En resa längs kusten är fin. Bra att resa söderut eftersom som man då har havet på den sida man kör. Det blir lättare att göra små stopp här och var.

Fort Ross dök upp. Plötsligt ser jag en gammal träbyggnad med ett ortodoxt kors. Det är kyrkan i fortet som ryssarna byggde 1812 (när man som mest slogs i Västerbotten). Visar att de var först att kolonisera denna del av landet. Innan Alaska såldes. Ett resmål man måste ramla över för att veta att det finns.

San Fransisco känner ju alla till. Disneymuséet var kul. Mina vänner som mest sysslar med kultur bor

på andra sidan viken i Oakland, Alameda och Berkeley. Snabbtåget i tunnel under vattnet tar några  minuter. BART rekommenderas även om att köra bil på Baybridge är en upplevelse. Att korsa fem filer i

hög hastighet ger lite svett i nacke och panna.

Som Stockholm på 70-talet

I San Francisco hände det saker hela tiden på gator och torg. Att bli underhållen är inte speciellt dyrt. Americas Cup, Bluegrass fest i parken. Bluesfestival på gatan och så vidare.  Oakland känns lite som Stockholm på sjuttiotalet men man bör inte besöka de sydöstra delarna efter mörkrets inbrott.  Berkeley är trevligt med många studenter och små teknikföretag. Trevliga klubbar och pubar.

Mina vänner samlades med andra intresserade varje söndagkväll till irländsk musikträff på en lokal pub. Kostade inget. På många ställen är det valfritt hur mycket man vill ge till musikerna och ingen entréavgift. I  Oakland är det kulturfest varje första fredagen varje månad då Telegraph Ave spärras av och scener byggs på eftermiddagen. Foodtrucks rullar in och andra matstånd slås upp. Konstgallerier har visningar och lokala teatergrupper visar upp sig. I musikaffärerna spelar man och det går att sitta med och jamma. Sedan packas allt ihop och klockan tio är allt tillbaka till normalt.

Alameda räknas som en av det lugnaste städerna USA. Marinbasen med flygfält är avvecklad men närvaron av

mycket miltärverksamhet har väl varit lugnande. En sevärdhet som jag gillade är Hornet ,det gamla hangarfartyget som numera är museum. Här får man visning av gamla sjöbussar och piloter från maskin till katapulter ända till flygledningscentral och kommandobrygga. Dessutom kan man klappa kapseln som de första männen på månen färdades i och som Hornet fiskade upp ur havet.

I Alameda fann jag mig plötsligt inneboende hos en vän till min dragspelande FB-kompis bägge medlemmar i Whiskey and Women, häftig musikgrupp spelande Cajun, Country och Rock. Fantastiskt att ha Alameda som bas för att utforska the Bay Area.

På vägen hem flög jag från SF med stopp i Chicago där jag hade en gammal vän som studerade där. Chicago visade sig från sin bästa sida. En dag att gå längs stranden och besöka piren. I Chicago serverades dessutom hamburgare värda att orda om. I stort så var det fantastiskt kul. Att finna rum för natten var aldrig något problem. Jag tror att bästa tiden att åka till Kalifornien är i slutet av September början på Oktober. Då är det inte så hett. Men vattnet har blivit varmare i San Francisco Bay dessutom kan man äta mogna apelsiner direkt från träden.

Bengt-Göran Staaf

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN