Så har Gran Canaria förvandlats

De har jobbat på ön i snart 40 år

1964 kom Marianne Johansson till Gran Canaria första gången.

Tre år senare, som reseledare på Svensk turistbyrå (STB), lärde hon känna piccolon Pedro Cardenes Perez.

De har sett hur Gran Canaria har förändrats - från en fattig ö med fiskebyar till ett hotelltätt solparadis för nordeuropeer.

I dag är Pedro Cardenes Perez hotellchef och Marianne Johansson (i dag Garcia) platschef för Mytravel i Las Palmas. Vi har stämt möte vid Canteras-stranden - och de minns hur det var förr.

- Så oskyldigt allt var, säger Marianne.

- Ja, turisterna var på äventyr första gången utomlands, säger Pedro.

- Jag gick på grisfest samma dag som jag fyllde 21 år. Tänk om jag hade vetat att jag skulle följa svenska turister till hundratals grisfester, säger Marianne.

- Turisterna som skulle åka hem gav mig sina pesetasmynt som dricks. Ofta var det mer än min lön, 150 kr i månaden, berättar Pedro.

1965, när Marianne började som reseledare, var Las Palmas fortfarande en småstad, med små låga familjehus, åsnekärror och hål i väggen-affärer.

Sedan började de skandinaviska turisterna komma - och hotell och restauranger växte upp längs hela stranden. I dag har utvecklingen vänt igen. Turisterna har dragit till den södra delen av ön. Många hotell i stan har byggts om till lägenheter och kontor.

1965 byggdes det första svenska lägenhetshotellet på sydkusten, Nueva Suecia, i San Agustin. Det finns fortfarande kvar - men i dag är lägenheterna privatägda.

På 60-talet ägdes hela södra delen av ön av Alejandro Castillo, tomatgreven kallad, känd för att han var den förste som byggde moderna lägenheter för sina anställda. Under sin levnad - han dog 1994 - upplevde han hur nästan värdelös mark plötsligt kunde säljas för tusentals kronor kvadratmetern.

Hans släktingar hör i dag till Gran Canarias mest förmögna.

På bilder över San Agustin från den tiden ser man i förgrunden en rad vita, platta tvåvåningshus, Nueva Suecia.

Hundra meter bort ligger den runda restaurangen La Rotonda, i dag riven.

I fjärran anas det första lägenhetshotellet på höjden, Folias, som Fritidsresor fortfarande har i sitt program.

Playa del Inglés är ännu bara en vacker strand - och ingen hade då kunnat tänka sig att det var möjligt att bo på andra sidan Maspalomasöknen.

- Utan skandinaverna hade Las Palmas fortfarande varit en småstad och sydkusten bara en stenig öken, säger Pedro.

Det han saknar mest är inte det fattiga Las Palmas från när han var liten. På 50-talet fanns knappt några jobb på ön. Hans föräldrar, likt många andra kanarier, var tvungna att flytta utomlands några år.

Nej, det han minns bäst är början på 70-talet, när svenska var lika gångbart som spanska i Las Palmas och Puerto Rico ännu bara var en öde fiskeby.

- En och annan som kom hit då blev kvar, säger han och tittar på Marianne.

- Ja, jag blev inte bara förälskad i stan, säger hon.

Hon träffade spanjoren Antonio Garcia, gifte sig, fick två barn - och på den vägen är det, 39 år senare.

Skriv om ditt första charterminne

Arne Norlin