Koh Samui - vita stränder, grönt hav

"Man kan inte förstå det utan att vara här"

K okospalmerna står i givakt när vi kliver nerför flygplanstrappan och den där heta, klibbiga utomlandsvärmen slår emot oss.

Här, på Koh Samui, landar flera hundra tusen besökare varje år. Men det är svårt att tro när man ser den lilla flygplatsen. Ett leksakståg på hjul kör oss till ankomsthallen. Den består av ett flätat palmtak, bambu- och träbjälkar. Inga väggar, inga dörrar och flighterna annonseras ut på små träskyltar.

Väskorna börjar rulla på ett minimalt bagageband redan efter några minuter och snart sitter vi i en minibuss på väg till Chaweng, öns längsta strand.

Kilometer efter kilometer kantas det gröna, klara, ljumna havet av sand i vetemjöls-konsistens. Stranden i sin tur kantas av kilometer efter kilometer av höga, ståtliga kokospalmer som beskedligt ruskar på sina kronor i den mjuka brisen.

Efter palmerna kommer kilometer efter kilometer av hotell, de flesta långsmala bungalowbyar som löper på tvären ut mot huvudgatan, som bullrande följer stranden kilometer efter kilometer ända tills Chaweng tar slut.

Det är här de flesta av Koh Samuis turister samlas. Är det inte för stranden är det för det massiva utbudet av hotell, restauranger, affärer, barer, utflyktsarrangörer, nattklubbar. På den hektiska huvudgatan är det ljud överallt. Songthaew-bussarna tutar, taxibilarna tutar, mopparna brummar och mc-taxikillarna ropar "Taxi, taxi!" efter oss.

Från cd-butikerna som säljer piratkopierade plattor med topplistemusik strömmar musiken ut på nästan lika hög nivå som från barerna runt omkring.

Vid varje restaurang pockar en leende thailändare på uppmärksamheten, i t-shirtstånden får vi ett förstrött "Hello".

Men det är, konstigt nog, inte jobbigt. Ingen drar i oss, alla accepterar ett nej tack och varenda människa vi möter är så vänlig att det nästan är löjligt.

- Det är obeskrivbart, säger Jenny Kling, 27, från Göteborg.

- Man kan inte förstå det utan att vara här. Vattnet är underbart, maten är god, shoppingen bra, människorna trevliga, atmosfären härlig och allt det för en billig peng.

Hon är för första gången i Thailand, medan kompisen Cecilia Braun, 30, har varit här tre gånger.

- Thailand är alltid Thailand. Det är jätteskönt.

Vi vandrar vidare längs huvudgatan och hittar baren Tre Kronor, som skyltar med blågult. Här kan man äta ost- och skinkfralla, ägg- och kaviarsmörgås eller köttbullar med makaroner. Publiken är övervägande svensk.

Plötsligt ringer en kille i klockan som hänger över bardisken och vips slänger bartendern fram lika många shotglas som Tre Kronor har besökare. En klockringning är lika med att bjuda alla på ett järn.

Bakom baren står Jocke - eller Joakim Holsten - från Norrköping sedan en månad. Hans historia är klassisk: långresa med kompisarna, en god portion slump, träffa kärleken i främmande land, bli kvar.

- Vi hade varit i Vietnam och skulle egentligen till Kina, men så kom sars emellan och vi åkte hit i stället. Jag träffade en tjej och blev kvar här.

Nästan så enkelt var det faktiskt.

- May och jag träffades i tre och en halv månad. Sen var jag tvungen att åka hem för att fixa med lägenheten och ordna mer pengar. I den vevan ringde Johan som äger baren och undrade om jag kunde komma ner och hoppa in här.

Hur trivs du?

- Jag har allt jag vill ha här. Min tjej och sol och värme, säger Jocke och gör tummen upp.

Vi lämnar den turkiska pepparn och de svenska låtarna. Ute på gatan försöker personalen på de otaliga massagesalongerna få in oss för en kroppslig omgång. Vi kan få thaimassage, fotmassage, ansiktsmassage, oljemassage. En timme kostar 40 kronor och det är inte konstigt att priserna ligger så lågt med tanke på hur stor konkurrensen är. Skyltar upplyser om att både damer och herrar är välkomna.

Utanför en del barer har fler thailändska tjejer än vanligt samlats och vi ser alltför många västerländska män med thailändska kvinnor och aldrig tvärtom och hela paradisbilden får sig en kraftig törn.

Grannorten Lamai är som Chawengs ovårdade lillebror. Uppbyggd på samma sätt med en enda lång huvudgata som löper längs stranden. Men den är smalare, mer opolerad och försäljarna är inte riktigt lika påträngande. Däremot är restaurangerna mer av västerländskt snitt, barerna är skränigare och dess flickor sköter sitt jobb på ett mer iögonfallande vis. Vi ser en kille få massage innanför byxorna i det öppna barljuset.

Till Lamai har backpacker-resenärerna tagit sin tillflykt sedan Chaweng blivit alltför exploaterat. Men snart är det dags att hitta nya stränder. De små billigare bungalowerna har börjat slåss om utrymmet med stora, tjusigare hotell.

Två som trivs i Lamai är Camilla Soodla och Marco Bjurling, två 33-åringar från Stockholm.

- Jag har varit här nästan en gång om året sedan 1994, säger Marco. Det är hela atmosfären som drar och så har jag lärt känna en massa folk här, både thailändare och västerlänningar.

- Lamai är bästa stället. Chaweng är lite för mycket, mer som Mallorca. Här är det lagom, säger Camilla.

Nugool Nakpetchpul kör oss runt ön i sin taxi för 100 kronor i timmen. Han är född och uppvuxen på Koh Samui och

guidar oss säkert mellan de mer orörda stränderna i söder.

Här finns någon enkel bungalow att bo i, någonstans att äta gudomlig thaimat, något tvätteri. På ett par ställen har en tjusig anläggning smackats upp som bjärt bryter av mot lugnet.

- Varje år kommer det fler och fler turister hit. För 20 år sedan var standarden på hela Koh Samui så där, säger Nugool och pekar på små hyddliknande bungalower.

- Sen blev turisterna fler och de började bygga finare.

Och det byggs även här på den södra delen av ön. De stora kokosodlingarna styckas tvärt av där nya hotell planeras.

- Förut livnärde vi oss bara på plantager och fiske. Nu har vi en ny business: hotell och bungalower, säger Nugool.

Men kokosen är fortfarande en viktig inkomstkälla. Varje månad skeppas ett par miljoner nötter från Koh Samui. Och där vi åker möts vi regelbundet av en rökelseliknande lukt från rykande högar där kokosnötterna torkas.

Om Chaweng och Lamai har allt och de öde stränderna i söder ingenting lägger sig Koh Samuis norra del någonstans där mittemellan. Här finns fem större stränder: Bang Por, Maenam, Bophut, Big Buddha beach och Choengmon. De är långa men inte oändliga, befolkade men inte trånga, välordnade men inte överexploaterade. Livet går i ett lagom lugnt tempo.

Choengmon är den vackraste av de fem. Lite avskild, på öns nordöstra spets, ligger denna hästskoformade vik med mjuk sand där vita krabbor susar fram och tillbaka mellan sina hål.

Lille Maan, 2 år, springer omkring på stranden och leker med hink och spade. Föräldrarna Nico och Inge D"Hamers, från Lokeren i Belgien, håller ett öga på sonen.

- Vi gillar det här stället. Det är svårt att resa med barn, men här tycker han om att vara och vi behöver inte passa honom hela tiden, säger Inge.

En kvinna med ett ok över axlarna går förbi. Hon säljer färsk frukt och vi köper en läskande ananas. Knappt 10 kronor betalar vi och får den skalad och uppskuren i en plastpåse.

Big Buddha beach är nästan öde. Hit har charterbolagen inte hittat, kanske för att flygplatsen inte ligger långt härifrån och tystnaden med jämna mellanrum bryts av flygplansbuller. Boendet är begränsat till några billigare bungalower.

I strandkanten träffar vi Ben Smith, 31, från San Francisco. Han sitter i en plaststol och läser en bok, medan tårna gräver mönster i sanden.

- Jag ska försöka få jobb som lärare här. Jag var här i två månader för något år sedan och det var tillräckligt för att inse att jag vill bo här.

Och när det 28-gradiga vattnet rullar in över sanden, när ett bedårande 3-4-årigt thailändskt barn vinkar och säger "Hello", när den gröna curryn bränner lagom i munnen och när palmerna vajar svagt i den varma brisen är det inte svårt att förstå honom.

Nina Jakobson