Hej Schweiz i backen!

Upplev Alperna på kälke

Alperna utan skidor, funkar det?

Jovisst – i schweiziska Bergün är det kälke som gäller.

Över 100 000 åkare kommer hit varje vinter. Gammal som ung, amatör som atlet i ett hisnande folkrace.

Okej, ner med huvudet. Raka ben.

Fötterna vinklade inåt.

När första kurvan kommer gäller det att välja rätt åklinje, och koordinera kroppsrörelserna. Om inte smäller du rakt in i skyddsplanket ... hur kul som helst!

Bergün är Alpernas bästa kälkort. Ungefär som en skidort, fast man åker kälke istället för skidor.

Stockholmaren Tomas Odhult, 36, är en som blivit överväldigad.

– Det här borde alla prova nån gång. Alla har ju åkt pulka och kälke som barn, men Bergün liknar inget annat. Åkningen är galet kul, det går fort och känslan är grym.

Kälkvägar och rodelbanor är välbekanta för alla som varit på skidort i de tysktalande Alperna. Charterföretagen brukar locka med öl och snaps i någon hytta som ligger halvvägs upp på berget och varifrån man sedan åker kälke tillsammans, på fyllan och i elljusbelysning.

Självfallet finns det tankställen vid kälkvägen i Bergün, men det är den oförställda åkglädjen som lockar mest. Kälkåkning är en seriös folksport.

Ta kälktåg till starten

Det lär finnas 170 naturbanor och kälkvägar enbart i Schweiz. Naturbana innebär att åket går på natursnö och att du åker i en bana som enbart byggts för kälkåkning. Kälkvägar är helt vanliga alpvägar.

Längsta kälkvägen i Schweiz är hela elva kilometer och i Bergün tar du tåget till starten. Särskilda kälktåg lämnar byn varje halvtimma. Resan till följande station tar tjugo minuter och väl framme är du lite vilse i pannkakan sedan tåget gjort fem loopar i sju tunnlar och passerat fyra broar. Entusiasterna springer till start för att få vägen fri från familjer och gröngölingar.

Fartupplevelsen är enastående. Precis som i all utförsåkning gäller det att hitta en effektiv linje genom kurvorna. Den som bromsar är en fegis. Du skrattar i rakorna och tjuter i kurvorna. Alla tävlar mot alla och ingen verkar bry sig om några särskilda regler. Livet leker. Särskilt efter ett par dagar när du bestämmer dig för att knäcka hela den långa kälkvägen utan att bromsa en enda gång.

– Det är inte helt ofarligt, berättar Tomas Odhult. Man kommer ju upp i 40–50 knyck i kälken och det händer att det står folk i backen. Vi såg några olyckor. En del har ju druckit glögg i isbaren en bit upp i backen ...

Billigare än skidor

Många schweizare åker fortfarande på en gammaldags kälke av davosertyp med stel konstruktion och som bara fungerar i låga hastigheter. Snäppet över blir en semiflexibel turistkälke. Ett skojigt åkdon, men ändå inget mot vad som följer med en fullt flexibel sportrodel.

Snowracers i plast befattar man sig över huvudtaget inte med i Bergün.

Jämfört med alpin utförsåkning framstår kälkåkningen närmast som gratis. Hyra kälke kostar från 50 till 170 kronor om dagen. Dagskortet till kälktåget kostar 200 kronor.

Det gäller även på vanliga tåg och inkluderar dessutom skidliften upp till byns tuffare naturbana. Skulle utmaningen ändå kännas svag tar du tåget vidare till Muottas Muragl. Där finns en ny värstingbana – med 705 höjdmeter som du knäcker på tjugo kurvor utmed 4,3 kilometer. Samma mått som gäller för Anja Pärsson i ett World Cup-störtlopp.

Bergün är fascinerande. Hela staden är ett kulturarv, som samtidigt blivit oerhört modernt. Kälkåkningen har fått spinoffer i skeleton och andra nyare fartgrenar.